Fred — en verklighet!

FÅ MÄNNISKOR skulle väl kritisera de ideal som ligger till grund för FN:s fredsansträngningar. ”Förenta nationernas mål om världsfred kommer till uttryck i orden ’Låt oss smida svärd till plogbillar’”, förklarar ”The World Book Encyclopedia” och tillägger: ”Förenta nationerna har två viktiga mål: fred och människovärde.”

Inskriptionen under den staty som syns här på bilden är en parafras av en biblisk profetia som finns nedtecknad i Jesaja, kapitel 2, vers 4. Den lyder, enligt en modern översättning:

”De måste smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar.”

Dessa majestätiska ord borde sannerligen ha inspirerat FN:s medlemsnationer att söka få till stånd bestående fred och nedrustning. Men ända sedan grundandet efter andra världskrigets slut år 1945 har FN:s historia tyvärr vittnat om motsatsen. Hur kommer det sig? Främst därför att de ovan citerade orden från Jesajas bok inte kan lyftas ur sitt sammanhang, vilket mänskliga regeringar har gjort. Sammanhanget är här av fundamental betydelse. Vi skall strax se varför.

Jesajas budskap

Jesaja var en profet. Han beskriver en underbar framtidsvision av fred och endräkt bland människor av alla raser. För att denna vision skall bli verklighet måste människor göra något. Vad då? Lägg märke till vad som sägs i verserna 2 och 3 och hur detta hänger samman med det som sägs i vers 4.a

”[2] Och det skall ske i dagarnas slutskede att Jehovas hus’ berg kommer att bli fast grundat ovan bergens topp, och det kommer sannerligen att vara upplyft ovan kullarna; och till det skall alla nationerna strömma. [3] Och många folk kommer sannerligen att gå åstad och säga: ’Kom och låt oss gå upp till Jehovas berg, till Jakobs Guds hus; och han kommer att undervisa oss om sina vägar, och vi skall vandra på hans stigar.’ Ty från Sion kommer lag att utgå och Jehovas ord från Jerusalem. [4] Och han kommer sannerligen att avkunna dom bland nationerna och rätta till förhållandena beträffande många folk. Och de måste smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Nation kommer inte att lyfta svärd mot nation, inte heller kommer de mer att lära sig att föra krig.”

För det första måste vi erkänna att vår Skapare, Jehova, har rätt att undervisa oss ”om sina vägar”, som enligt vad Jesaja senare skriver är ”högre” än våra vägar. (Jesaja 55:9) Många människor har svårt att göra detta — i synnerhet världens ledande män, som är så uppfyllda av sin egen betydelse. Det är bara deras egna vägar som är rätta i deras ögon. Men det faktum att deras vägar inte har lett till världsfred och nedrustning visar sannerligen hur fåfängt det är att följa en sådan kurs.

För det andra måste vi som individer ha en uppriktig önskan att rätta oss efter Guds lagar: ”Vi skall vandra på hans stigar.” Det är bara under den förutsättningen som svärd kan smidas till plogbillar och spjut till vingårdsknivar i världsomfattande skala. Hur skall detta efterlängtade mål någonsin kunna uppnås?

Undervisning från Gud

Många människor har ett exemplar av bibeln, den bok som innehåller Jehova Guds anvisningar, men det krävs mer än att bara äga denna bok. Jesaja säger att Jehovas lag och ord utgår från ”Jerusalem”. Vad betyder det? På Jesajas tid var den bokstavliga staden Jerusalem sätet för den kungliga myndighet som alla trogna israeliter såg upp till. (Jesaja 60:14) Längre fram, på Jesu apostlars tid, var Jerusalem fortfarande ett centrum för undervisning genom de anvisningar som kom från den kristna församlingens styrande krets där i staden. — Apostlagärningarna 15:2; 16:4.

Hur är det då i våra dagar? Lägg märke till att Jesaja inleder sitt budskap med orden: ”Det skall ske i dagarnas slutskede.” Andra översättningar lyder: ”I de yttersta dagarna.” (New International Version) I denna tidskrifts spalter läggs det regelbundet fram bevis för att vi sedan år 1914 lever i de yttersta dagarna för den nuvarande världsordningen. Vad kan vi då vänta oss att få se, enligt verserna 3 och 4?

En stor skara människor som inte längre lär sig att föra krig och som redan har smitt ”sina svärd till plogbillar”. Och det är just vad vi ser! Gott och väl 3,5 miljoner män, kvinnor och barn av alla raser och över 200 nationaliteter som är endräktigt förenade, lever i fred med varandra och förkunnar bibelns fredsbudskap för sina medmänniskor. De är kända över hela världen som Jehovas vittnen.

De har en nutida styrande krets av kristna äldste från olika delar av världen som övar tillsyn över Guds folks världsvida verksamhet. I likhet med apostlarna och de äldste i Jerusalem under det första århundradet är dessa män smorda medlemmar av den trogne och omdömesgille slavens klass, som Jesus förordnat att ta hand om alla Rikets intressen här på jorden. Historien visar att vi kan vara säkra på att de följer den heliga andens ledning och inte förlitar sig på mänsklig vishet, när de lär Guds hjord att vandra på verkligt fridsamma vägar. — Matteus 24:45—47; 1 Petrus 5:1—4.

Den sanna tillbedjan

För att leva i fred räcker det emellertid inte med förståndsmässig kunskap eller ens med en önskan att leva i överensstämmelse med Guds lagar. Vi måste också hängivet tillbe vår Skapare, Jehova, något som Jesaja tydligt visar.

Profeten förklarar att ”Jehovas hus’ berg kommer att bli fast grundat ovan bergens topp” och ”lyft ovan kullarna”. I forna tider användes somliga berg och kullar som kultplatser, där man ofta uppförde helgedomar åt falska gudar. När kung David förde den heliga förbundsarken till det tabernakel eller tält som han hade slagit upp på berget Sion (Jerusalem), omkring 760 meter över havets nivå, skedde detta tydligen på Guds befallning. Längre fram, när Jehovas praktfulla tempel byggdes på Moria berg, kom namnet ”Sion” också att inbegripa tempelområdet, och templet låg således högre än vissa omgivande hedniska platser. Jehova kallade också själva staden Jerusalem för sitt ”heliga berg”. Den sanna tillbedjan hade således hela tiden en upphöjd ställning. — Jesaja 8:18; 66:20, NW.

Också i våra dagar har tillbedjan av Jehova Gud blivit upphöjd som ett symboliskt berg. Den är framträdande på ett sätt som alla kan se, eftersom den har åstadkommit något som ingen annan religion har kunnat göra. Vad är det? Den har förenat alla Jehovas tillbedjare, som med glädje har smitt sina svärd till plogbillar och som inte mer lär sig att föra krig. Nationella och rasmässiga barriärer åstadkommer inte längre någon söndring bland dem. De lever som ett endräktigt folk, ett brödraskap, trots att de bor utspridda i världens alla nationer. — Psalm 33:12.

Avgörandets stund

Hur berör allt detta dig? Följande ord av en annan hebreisk profet är nu mycket aktuella: ”Skaror, skaror är på avgörandets lågslätt, för Jehovas dag är nära på avgörandets lågslätt.” (Joel 3:14, NW) Det är nu hög tid för människor att besluta sig för om de vill lära sig att vandra på de fridsamma vägar som Gud utstakat eller fortsätta att stödja en rustningsinriktad värld som snart kommer att försvinna.

Jesus förutsade att ett omfattande predikoverk skulle utföras i våra dagar. Budskapet i detta predikande är ”goda nyheter”, nämligen att Guds rike skall stifta fred i denna krigshärjade värld. (Matteus 24:14) Förra året ledde Jehovas vittnen runt om i världen över tre miljoner bibelstudier i människors hem varje vecka. En del av dessa studier hölls med enskilda individer, men många hölls med hela familjer. Miljontals barn får därigenom ett säkert hopp för framtiden, och deras föräldrar, som kanske själva har bevittnat eller rentav deltagit i krig, får en fast tillförsikt om att allt sådant kommer att vara borta i Jehova Guds nya värld.

Det kommer verkligen att bli en värld som präglas av fred och ömsesidigt förtroende! Då kommer ingen att behöva oroa sig över nedrustningsfrågan, eftersom krigsvapen kommer att höra det förflutna till. Vårt tack går därför till Jehova, ”den Gud som ger frid”, som kärleksfullt undervisar oss i den här tiden, så att vi kan förbereda oss för ett fullödigt liv under hans rättfärdiga rike. — Romarna 15:33.

[Fotnot]