Rapport från förkunnare av Riket
◻ DEN ”stora förföljelsen” mot den tidiga kristna församlingen hjälpte till att sprida ut många av Kristi lärjungar. (Apostlagärningarna 8:1) Men denna förföljelse fick motsatt verkan, eftersom de som blev kringspridda ”gick ... igenom landet och förkunnade ordets goda nyheter”. (Apostlagärningarna 8:4) Filippus fortsatte att predika, och ”endräktigt gav då folkskarorna akt på det som sades”. (Apostlagärningarna 8:6) Precis som förföljelsen fick motsatt verkan under det första århundradet fick den det även i en by i norra Thailand.
En pionjär med särskilt uppdrag bland Jehovas vittnen började predika i den här byn, men till att börja med ville byborna inte lyssna. Men när han talade med prästen på orten, samlades folk runt omkring för att lyssna. Några började förstå att vittnet kände till bibeln bättre än deras präst, så de började studera bibeln tillsammans med pionjären trots att andra trakasserade dem. Några av deras ankor dödades, pionjären blev hotad till livet, och en intresserad mans hus brändes ner. Mannen sade: ”De kan bränna ner mitt hus, men de kan inte bränna upp mitt hjärta.” De som studerade tillsammans med vittnet cyklade en lång sträcka för att vara med vid mötena i Rikets sal. Fyra av dem döptes, och sex andra är fortfarande med vid mötena tillsammans med dem.
Belöning för ärlighet
◻ Bröderna i Zambia har byggt upp ett gott rykte i fråga om ärlighet, och detta har resulterat i välsignelser för dem, såväl som att det har hjälpt andra att identifiera sanningen. En äldste, som är reguljär pionjär, reste med en buss och råkade få höra ett vittne på bussen som talade med andra om uppståndelsen. En passagerare frågade henne: ”Varför hävdar ni vittnen att er religion är den enda sanna?” Brodern gav sig in i samtalet och sade till passageraren att Jehova kommer att belöna sina vittnen, eftersom de lär ut sanningen från bibeln.
Efter midnatt på den här långa resan kom bussen till en vägspärr. Det ösregnade. En soldat steg in i bussen och frågade om det fanns några Jehovas vittnen på den. Det fanns tre. Sedan sade han: ”Okej, vittnena sitter kvar, medan ni övriga går ut med era väskor.” Alla de andra gick ut i regnet, och efter inspektionen kom de tillbaka med sitt bagage och sina genomblöta kläder.
Tillbaka på bussen sade soldaten: ”Anledningen till att jag lät vittnena stanna kvar är att de är ärliga människor. Vi har haft stor erfarenhet av dem och funnit att de är de enda som är ärliga; när vi frågar vad som finns i deras väskor, säger de oss sanningen.” När bussen körde vidare frågade brodern: ”Vilken är den sanna religionen?” En person svarade: ”Den som inte blev genomblöt i regnet.”
Ja, ärlighet hjälper till att identifiera den sanna religionen och medför verkligen belöningar.