Försumma inte din äktenskapspartner!
ETT gift par lämnar Rikets sal. Deras leende ansikten återspeglar den glädje de känner som ”ett kött”, förenade i tillbedjan av sin Gud, Jehova. (Matteus 19:6) Men de har inte alltid kunnat glädja sig åt denna endräkt och gemensamma tro. Det fanns en tid då hustrun, Atsuko, var ensam om att besöka mötena. När hon kom hem, möttes hon av en ilsken man som skrek åt henne. En gång var hennes man, Kazutaka, så arg att han grep tag i matbordet och med ett ryck vräkte ner hela middagen på golvet.
Ja, precis som Jesus förutsade har den sanna kristendomen vållat söndring i vissa familjer. (Matteus 10:34, 35) Men i likhet med Kazutaka och Atsuko kan somliga av dessa nu glädja sig åt ett lyckligt och i religiöst avseende enat hem. En sådan endräkt uppstår naturligtvis inte av en ren tillfällighet. Vad gjorde de troende för att övervinna motståndet och skapa verklig harmoni i familjen? Innan vi besvarar den frågan, skall vi undersöka några av orsakerna till att somliga makar blir motståndare.
Varför blev de motståndare?
”När jag ser tillbaka”, erkänner Atsuko, ”inser jag att jag gick i väg till mötena utan att egentligen förklara saken för min man.” När Kazutaka blev lämnad ensam utan någon förklaring, blev han arg.
Motstånd kan också blossa upp på grund av svartsjuka. En ung man, Shigeo, hyste ogrundade misstankar mot sin hustrus nya umgängesvänner. ”När min hustru sminkade sig och gick i väg till mötena, trodde jag att hon hade en annan man.” ”Vi hade egentligen aldrig någon chans att tala ut om saken på tumanhand”, erkänner hans hustru Masako. ”Jag talade aldrig om för honom hur innerligt jag önskade att han också skulle lära känna sanningen.”
Toshiko, en hemmafru, kände det precis som Shigeo. ”När min man började studera med Jehovas vittnen opponerade jag mig, eftersom han gradvis ökade den tid han var i församlingen. Jag tog till flaskan för att fly undan mina känslor när han inte var hemma.”
Bakom Toshikos uttalande kan man också ana en annan orsak — ensamhet. Många före detta motståndare har haft den känslan när deras äktenskapspartner regelbundet gett sig av till sina möten. ”När jag satt där hemma ensam, kände jag mig övergiven”, förklarar en man. ”Det kändes som om min hustru och mina barn höll på att gå ifrån mig”, säger en annan. Eftersom de flesta män har svårt att säga: ”Jag känner mig ensam, kan du inte vara snäll och stanna hemma?” börjar somliga i stället motstå sin hustrus religion.
Påtryckningar från vänner och släktingar kan ibland leda till motstånd från en i vanliga fall förstående äktenskapspartner. Det sägs att en österländsk hustru i allmänhet är ”gift med en familj snarare än med sin man”. Påtryckningar från släktingar kan lätt vålla osämja. Takashis kristna hustru vägrade att ta del i religiösa ceremonier framför det buddistiska altare som fanns i hemmet. ”Något som ytterligare komplicerade saken”, förklarade Takashi, ”var att vi bodde i närheten av mina föräldrar. På grund av min mors påtryckningar utsatte jag min hustru för hotelser och våld.”
Missförstånd, som ofta förstoras genom bristfälligt kommunicerande, svartsjuka, ensamhet och påtryckningar från släktingar, kan leda till våldsamheter. En man som brukade slå sin hustru erkänner: ”Jag ville inte förlora min familj för en religions skull.” En annan säger: ”Jag avskydde att komma hem till ett tomt hus.” De kanske resonerade som så: ”Om ord inte kan sätta stopp för detta religiösa nit, lyckas det nog bättre om man tar i med hårdhandskarna.”
Lyckligtvis blev alla de par som nämnts här ovan längre fram förenade i sin tillbedjan. Deras tråkiga erfarenheter är nu något som hör det förflutna till. Men på grund av sina erfarenheter har de nu goda förutsättningar att ge praktiska förslag som kan hjälpa andra par att reda ut besvärliga situationer och kanske rentav skapa frid och endräkt i familjer som nu är söndrade i religiöst avseende.
Håll fast vid sanningen
När du räcker ut handen för att dra upp en drunknande ur vattnet, måste du själv ha ett stadigt fotfäste. Om du inte har det, kanske du också hamnar i vattnet. På liknande sätt måste du själv ha ett fast grepp om bibelns livsfrälsande sanning för att kunna hjälpa din äktenskapspartner. ”När mitt motstånd var som häftigast”, säger en man som tidigare motstod sanningen, ”tog min hustru ändå barnen i handen och gick i väg till mötena. Om hon hade gett efter, kanske jag skulle ha tvivlat på att hennes tro var äkta.”
Kazutaka, som välte omkull middagsbordet, avslöjar vad det var som fick honom att ändra inställning, när han nu framför återstoden av sin berättelse: ”Till slut vägrade jag att ge Atsuko pengar som hon behövde för att ta sig till Rikets sal. Trots detta fortsatte hon att gå på alla möten och tog också barnen med sig. För att kunna göra detta sålde hon undan för undan sina personliga tillhörigheter. Jag kände mig dum och tappade lusten att motarbeta henne. I stället började jag läsa de tidskrifter som hon hade lagt fram i hopp om att jag skulle se dem.”
Tala med din äktenskapspartner
”Jag borde ha inbjudit min man att vara med och låtit honom veta att jag önskade att vi skulle studera bibeln tillsammans”, säger Kazutakas hustru, Atsuko. ”Han var orolig för mig och familjen. Ett gott kommunicerande skulle ha gjort mycket för att lätta hans oro.” Ja, ett fritt och öppet tankeutbyte är nyckeln till att förstå varandras känslor. Bibeln ger rådet: ”Planer görs om intet där det inte förekommer något förtroligt tal.” (Ordspråksboken 15:22, NW) Sådant ”förtroligt tal” med din äktenskapspartner om dina religiösa aktiviteter måste vara väl genomtänkt och taktfullt. ”Den vises hjärta kommer hans mun att visa insikt, och åt hans läppar ger det övertygande kraft”, sägs det i bibeln. (Ordspråksboken 16:23, NW) Något som är lika viktigt är att välja en lämplig tidpunkt för att tala. — Predikaren 3:7.
Det är inte bara vad du säger som är viktigt, utan också hur du säger det. Aposteln Paulus ger oss rådet: ”Låt ert tal alltid vara fyllt av ljuvt behag, kryddat med salt, så att ni vet hur ni bör ge svar åt var och en.” (Kolosserna 4:6) Om du uttrycker dig vänligt och taktfullt, kommer din make eller maka också att bli mindre benägen att vända dövörat till när du talar.
Många äkta män har svårt att ta emot undervisning av sin hustru. En kristen hustru måste därför vara uppfinningsrik. Kikuyo gjorde gott bruk av Sällskapet Vakttornets publikationer. Hon säger: ”Så snart jag fick mitt eget exemplar av Vakna! med posten, brukade jag läsa igenom det noggrant för att se om det fanns några artiklar som skulle kunna intressera min man. Därefter bad jag till Gud om ett tillfälle att kunna tala med honom om dem.” Hon brukade lägga tidskriften i badrummet och varje dag kontrollera vilken sida som var uppslagen för att se om han hade läst någon artikel. När det verkade som om han inte läste, brukade hon byta tidskrift. Kikuyos man är nu biträdande tjänare i församlingen och reguljär pionjär.
Värdet av ett gott uppförande
Vad skall du då göra om din äktenskapspartner inte har lust att diskutera religion med dig? Kontakt med andra kristna kan kanske dämpa din partners häftiga motstånd och så småningom få honom eller henne att börja studera bibeln. Masao, som nu är äldste, förbjöd en gång i tiden Jehovas vittnen att sätta sin fot i hans hem. Han berättar själv: ”Jag gick till sist med på att studera bibeln tillsammans med vittnena, sedan min hustru bett mig hjälpa till med byggandet av Rikets sal. Jag blev rörd över att se hur alla arbetade villigt och glatt tillsammans — utan betalning.”
Men vad kan du då göra om din make eller maka vägrar att diskutera religion med någon? ”Om några inte är lydiga mot ordet”, säger aposteln Petrus, kan de ”vinnas utan ett ord” genom sin äktenskapspartners goda uppförande. Hur kan då en kristen hustru vinna sin man? Genom sitt ”kyska uppförande, förbundet med djup respekt” som återspeglar ”hjärtats fördolda människa i den oförgängliga klädnaden från den stilla och milda anden”, förklarar Petrus. — 1 Petrus 3:1—4.
En kristen hustru tillämpade denna princip när hennes icke troende man blev inblandad i en skandal. Trots att detta vållade honom stor skam och ekonomisk ruin, hörde han inte ett ord av kritik från henne eller barnen. ”Jag visste att deras fina uppförande berodde på deras studium av bibeln”, erkände mannen. Efter år av motstånd började han själv läsa bibeln. En annan man som senare blev ett vittne förklarar: ”Jag hade varit en riktig toffelhjälte, men plötsligt började min hustru respektera mig som familjens överhuvud.” Ytterligare en annan sade: ”När mina affärsbekanta kom hem till oss, blev de alltid hjärtligt välkomnade av min hustru. Jag uppskattade det.”
Ett gott uppförande från barnens sida kan också få en motståndares hjärta att vekna. När en man som tidigare motstått sin hustru tillfrågades om vad det var som hade fått honom att ändra inställning, sade han: ”När min son, som är två och ett halvt år, märkte att jag var nära att tappa humöret, brukade han ropa med hög röst och säga: ’Kärleken är långmodig och omtänksam.’” (1 Korintierna 13:4—7) Denne lille väluppfostrade pojke fick sin far att börja studera bibeln. Många fäder har bestämt sig för att undersöka bibeln på grund av att deras barn har tiggt och bett dem att börja studera.
Ett gott humör och sinne för humor kan också göra underverk när det gäller din partners inställning. En man uppmanade sin troende hustru att ta vad hon ville i hemmet och sedan ge sig i väg och aldrig mer komma tillbaka. ”Jag vill inte ha mitt barn eller pengar eller några materiella ting”, svarade hans hustru. Sedan bredde hon ut en stor furoshiki (en duk som man använder i Japan för att slå in saker som man vill bära med sig) på golvet och sade: ”Ingenting är mig kärare än du. Du får krypa ner i min furoshiki! Jag vill ta dig med mig.” Mannen slutade upp att motstå henne, började studera bibeln och tjänar nu som äldste.
Om du håller fast vid sanningen, vidmakthåller ett fritt och öppet tankeutbyte, sörjer för ett trevligt umgänge och själv uppför dig på tillbörligt sätt, kan du kanske hjälpa din äktenskapspartner att dela din tro. ”Även om det inte verkar som om din äktenskapspartner håller på att bli troende”, säger en före detta motståndare, ”kanske han ändå har ändrat sig i hjärtat.” Ge därför inte upp. Ta till hjärtat de uppmuntrande ord som aposteln Paulus riktar till alla kristna med icke troende äktenskapspartner: ”Hur vet du, hustru, om du inte skall frälsa din man? Eller hur vet du, man, om du inte skall frälsa din hustru?” — 1 Korintierna 7:16.