Frågor från läsekretsen

◼ Hade den unga judiska kvinnan Ester omoraliskt sexuellt umgänge med den persiske kungen för att vinna hans ynnest och därigenom vinna fördelar?

Somliga har kanske dragit den slutsatsen av profanhistoriska berättelser, men bibelns pålitliga redogörelse visar att det antagandet är felaktigt.

Den profane judiske historieskrivaren Flavius Josephus berättar om hur den persiska drottningen Vasti vägrade att träda inför sin man, kung Ahasveros (antagligen Xerxes I på 400-talet f.v.t.), och hur kungen då i vrede försköt Vasti och gick med på att man skulle söka igenom hela hans välde för att finna en ny drottning. Man församlade vackra unga jungfrur och gav dem långvarig skönhetsbehandling.

”Sedan denna tid var förfluten, ansåg hofmannen [kungens eunuck] jungfrurna vara tillräckligt renade, och emedan de nu voro beredda att sändas till konungens bädd, ledsagade han en af dem för hvarje dag till konungen. När så konungen hade plägat umgänge med henne, återsände han henne till hofmannen. Då Ester infördes till konungen, fattade han kärlek till henne, ingick äktenskapligt förbund med henne och gjorde henne till sin lagliga gemål; i sitt sjunde regeringsår och i dess tolfte månad, som kallades adar, anordnade konungen bröllopsfest.” — Judarnas gamla historia, Elfte boken, Sjette kapitlet, paragraferna 1 och 2.

Denna profana redogörelse skulle kunna leda någon till att tro att jungfrurna hade omoraliskt sexuellt umgänge med kungen och att den enda skillnaden i Esters fall var att omoraliskheten ledde till äktenskap och till att hon blev drottning. Men bibeln ger oss mer exakt och övertygande information.

Efter en beskrivning av skönhetsbehandlingarna heter det i den bibliska redogörelsen: ”Så kom, under dessa förutsättningar, den unga kvinnan [var och en av de unga kvinnorna] in till kungen. ... På kvällen gick hon in och på morgonen återvände hon till kvinnornas andra hus, under uppsikt av kungens eunuck Saasgas, bihustrurnas vaktare. Hon skulle inte mer komma in till kungen, om inte kungen hade funnit behag i henne och hon hade blivit kallad vid namn.” — Ester 2:13, 14, NW.

Ester blev som bibeln visar hämtad till ”kvinnornas hus” för den långvariga föreskrivna skönhetskuren: ”Så hämtades då Ester till kung Ahasveros. ... Och kungen kom att älska Ester mer än alla de andra kvinnorna, så att hon vann ynnest och kärleksfull omtanke inför honom mer än alla de andra jungfrurna. Och han grep sig an med att sätta den kungliga huvudprydnaden på hennes huvud och göra henne till drottning i Vastis ställe.” — Ester 2:8, 9, 16, 17, NW.

Lade du märke till vart den bibliska redogörelsen säger att kvinnorna fördes efter det att de hade tillbringat natten hos kungen? Jo, till ”kvinnornas andra hus, under uppsikt av ... bihustrurnas vaktare”. De hade alltså blivit bihustrur. Mordokai, som skrev bibelboken Ester, var hebré, och en bihustru bland hans folk på den tiden hade en social ställning som en hustru av andra rang. Enligt Guds lag var det tillåtet för en israelitisk man att ta en utländsk flicka, som hade blivit tillfångatagen i krig, till bihustru eller till en hustru av andra rang, och som sådan hade hon rättigheter och lagligt skydd. (5 Moseboken 21:10—17; jämför 2 Moseboken 21:7—11.) Barn som föddes åt sådana lagenliga bihustrur var födda inom äktenskapet och kunde få ärva. Jakobs 12 söner, stamfäder till Israels 12 stammar, var avkomlingar till hans hustrur och lagenliga bihustrur. — 1 Moseboken 30:3—13.

Proceduren var den att när jungfrurna hade varit tillsammans med den persiske kungen gick de till bihustrurnas hus. Detta visar att de blev hans hustrur av andra rang.

Hur var det då med Ester? Bibeln säger inte att hon låg med kungen och därigenom vann hans ynnest. Det sägs inte att hon fördes till bihustrurnas hus, utan det heter bara: ”Så hämtades då Ester till kung Ahasveros i hans kungliga hus. ... Och kungen kom att älska Ester mer än alla de andra kvinnorna.” Kom ihåg att hon tidigare utan att sexuellt kompromissa med sin dygd och jungfrudom hade vunnit ”Hegais, kvinnovaktarens”, ”kärleksfulla omtanke”. Och vidare heter det: ”Under tiden vann Ester ständigt ynnest för allas ögon som såg henne.” (Ester 2:8, 9, 15—17, NW) Det är därför tydligt att Ester gjorde intryck på kungen och vann hans respekt, precis som hon också hade vunnit andras respekt.

Hur tacksamma kan vi inte vara över att ha de fakta och den insikt som bibeln ger oss! Även om det har gått tusentals år sedan detta hände, ser vi således att vi har all orsak att lita på att Ester handlade med sann dygd och i överensstämmelse med gudaktiga principer.