Den stora frågan — Vilken är det?
VILKEN är den stora fråga som vi människor ställs inför? Är det stigande havsnivåer och nyckfulla väderlekstyper förorsakade av global uppvärmning? Är det förstöringen av ozonskiktet, som kan leda till att vi blottställs för solens skadliga ultravioletta strålar? Är det befolkningsexplosionen, som förvärrar andra globala problem, sådana som fattigdomen och brottsligheten? Eller är det hotet om att oräkneliga miljoner människor kan komma att förintas i ett kärnvapenkrig, där eventuella överlevande går en kvalfylld död till mötes på grund av kyla, svält eller strålskador?
Efter att ha dryftat dessa och andra frågor sammanfattade tidskriften Scientific American (september 1989) situationen på följande sätt: ”Eventualiteten av ett kärnvapenkrig utgör utan tvivel det största hotet mot ... överlevnad.” Är då hotet om ett kärnvapenkrig den stora frågan i vår tid?
Den stora frågan
I och med de förändringar i det politiska klimatet som inträffat sedan 1989 kan risken för ett kärnvapenkrig förefalla mindre överhängande. Men så länge det finns kärnvapen utgör de trots allt ett allvarligt hot mot mänskligheten. 1990 Britannica Book of the Year pekar emellertid på ett annat oroväckande faktum. Enligt detta verk är över 230 miljoner av jordens invånare ateister. Andra källor visar att ytterligare miljoner är påverkade av österländska filosofier som utgår från att det inte finns någon Skapare. Och även om det finns hundratals miljoner människor som tror på en Skapare, så går deras uppfattningar om honom vitt isär. Dessutom drar de ofta genom sitt handlingssätt stor vanära över den Gud som de påstår sig tillbe. — 2 Petrus 2:1, 2.
Om Gud existerar — vilket han förvisso gör — då måste utan tvivel den viktigaste frågan i våra dagar gälla honom. Varför skapade han oss människor? Vilket ansvar har vi gentemot honom? Hur kommer han att reagera för det sätt varpå människan förstör jorden? Och hur kommer han att ta itu med utmaningen att så många människor i våra dagar vägrar att tro på honom eller underordna sig hans vilja? Ja, den stora frågan i vår tid är huruvida vi erkänner eller förkastar den Guds suveränitet ”vars namn är Jehova”. — Psalm 83:19 NW.
Universums uppkomst
För dem som inte tror på Gud är naturligtvis frågan om vårt ansvar gentemot honom inte särskilt angelägen. Men alla som uppriktigt betraktar vårt vackert utformade jordiska hem är tvungna att erkänna att det måste finnas en mästerlig formgivare. Det är sant att de flesta vetenskapsmän i sina försök att beskriva naturens under inte låter Gud komma med i bilden. Många säger till exempel att universum har vuxit till sin nuvarande storlek från en liten prick som var mycket mindre än ett knappnålshuvud och att alltsammans har inträffat ”av sig självt”, av en slump, utan att det behövdes någon Skapare. Efter att ha förklarat en ny populär teori om universums uppkomst erkänner emellertid fysikern Hanbury Brown i sin bok The Wisdom of Science (Vetenskapens vishet): ”För de flesta låter förmodligen detta mer som ett trolleritrick än som en förklaring.” Professor Brown anser att ”världsalltets ursprung och syfte” är ”stora mysterier” som vetenskapen inte tycks kunna lösa.
Forskare har visat att det finns ett nära samband mellan materia och energi och att materia kan omvandlas till energi och energi till materia. Som framgår vid atombombsexplosioner representerar en liten mängd materia oerhörda mängder energi. Vad är då källan till all den energi som finns lagrad i de 100 miljarder stjärnor som finns i vår egen galax och i de mer än en miljard galaxer som utgör det synliga universum?
Bibeln förklarar: ”Lyft upp era ögon mot höjden och se. Vem har skapat dessa ting? Det är Han som för fram hären av dem, ja efter antal, dem alla kallar han rentav vid namn. På grund av överflödet på dynamisk energi, också därför att han är väldig i kraft, saknas inte en enda av dem.” Vem är ”Han”? Bibeln ger oss svaret: ”Jag är Jehova. Detta är mitt namn; och åt ingen annan kommer jag att ge min egen härlighet.” — Jesaja 40:26; 42:5, 8; NW.
Sådana spekulationer som att jorden och resten av universum uppstått av en slump fråntar Skaparen, Jehova Gud, den ära som med rätta tillkommer honom. (Uppenbarelseboken 4:11) De berövar också mänskligheten ett starkt motiv till att handla på ett ansvarsfullt sätt gentemot jorden. Om människor var medvetna om att de är ansvariga inför Gud för sitt sätt att behandla hans skapelse, kanske de skulle vara försiktigare med sådant som att förorena miljön, förstöra ozonskiktet och vålla en global uppvärmning.
Livets uppkomst
En annan viktig fråga är: Hur har livet uppkommit? Människor har fått lära sig att livet har uppkommit utan något ingripande från Gud. Men detta står i strid med en välgrundad vetenskaplig princip. En gång i tiden trodde man att skalbaggar uppstod ur kogödsel, maskar ur ruttnande kött och möss ur smuts. Så sent som på 1800-talet menade vetenskapsmännen att mikroorganismer uppstår ur livlös materia. Men dessa uppfattningar vederlades så småningom av Redi, Pasteur och andra vetenskapsmän. The World Book Encyclopedia (1990 års upplaga) förklarar: ”Efter Pasteurs experiment anslöt sig de flesta biologer till uppfattningen att allt liv kommer från redan existerande liv.”
Våra dagars forskare teoretiserar emellertid om att saker och ting var annorlunda i den avlägsna forntiden. De menar att de första encelliga organismerna uppstod av en slump i en livlös blandning som de kallar en ”primitiv soppa” och som innehöll alla de kemiska ämnen som är nödvändiga för liv. ”Slumpen, enbart slumpen, åstadkom alltsammans, från den primitiva soppan och fram till människan”, förklarar Christian de Duve i sin bok A Guided Tour of the Living Cell (En resa med guide genom den levande cellen).
Bibeln, däremot, säger beträffande Gud: ”Hos dig är livets källa.” (Psalm 36:10) Detta uttalande stämmer också överens med vad man har kunnat konstatera — att liv endast kan komma från förut existerande liv. Men eftersom de flesta forskare föredrar att betrakta en av Guds dyrbaraste gåvor, nämligen livet självt, som något som bara har kommit till av en slump, är det många människor som inte känner något ansvar gentemot Gud för hur de använder sitt liv. De överträder därför Guds lagar, förtrycker varandra, stjäl från varandra, mördar och ägnar en avsevärd del av sina pengar, sin tid och sin uppfinningsförmåga åt att konstruera mordvapen som kan döda och ödelägga med förfärande precision.
Frågan måste avgöras
Förutom ateister och modernister finns det otaliga andra som förnekar Guds suveränitet. Ett stort antal människor i våra dagar påstår sig tro på Gud, och över 1,7 miljarder kallar sig kristna. Kristenhetens kyrkor har i hundratals år offentligt prisat Gud vid sina gudstjänster. Men var står egentligen flertalet av dessa 1,7 miljarder människor när det gäller Guds suveränitet?
Såväl individer som nationer har öppet visat sin ringaktning för Guds suveränitet genom att överträda hans uttryckliga befallningar. Nationer som påstått sig vara kristna har gjort sig skyldiga till gudlösa våldshandlingar, däribland de två värsta krigen i mänsklighetens historia — och ”kristna” präster på båda sidor har välsignat dessa krig! Genom sådant hyckleri har de i hög grad vanärat Gud. Som det sägs i bibeln: ”Offentligt bekänner de att de känner Gud, men med sina gärningar förnekar de honom.” — Titus 1:16.
Gud kan emellertid inte ”förneka sig själv”. (2 Timoteus 2:13) Den tid måste komma då han avgör stridsfrågan om suveräniteten med alla dess aspekter i överensstämmelse med sitt eget uttryckliga uppsåt: ”De kommer att bli tvungna att inse att jag är Jehova.” (Hesekiel 38:23, NW) Men varför har han dröjt så länge? Hur kommer stridsfrågan till sist att avgöras? Och hur kan du fatta ett rätt beslut i denna synnerligen viktiga fråga?
[Bildkälla på sidan 2]
(Omslagets bakgrund: U.S. Naval Observatory photo)
[Bildkälla på sidan 3]
(Bakgrunden: U.S. Naval Observatory photo)