Kommer du att efterlikna Guds barmhärtighet?
”Bli därför Guds efterliknare, som älskade barn.” — EFESIERNA 5:1.
1. Varför bör detta att efterlikna andra vara något som intresserar oss alla?
PÅ GOTT och ont efterliknar de flesta av oss andra människor. De som vi umgås med och som vi kanske efterliknar kan i viss utsträckning påverka oss. Så här varnade den inspirerade skribenten av Ordspråksboken 13:20 (NW): ”Den som vandrar med de visa kommer att bli vis, men den som umgås med de enfaldiga kommer det att gå illa.” Det är därför av goda skäl som Guds ord säger: ”Efterlikna inte det onda, utan det goda. Den som gör gott härstammar från Gud.” — 3 Johannes, vers 11.
2. Vem bör vi efterlikna, och hur då?
2 Vi har utmärkta exempel i bibeln på män och kvinnor som vi kan efterlikna. (1 Korintierna 4:16; 11:1; Filipperna 3:17) Men det förnämsta exemplet som vi bör efterlikna är Gud. Efter att i Efesierna 4:31—5:2 ha nämnt sådana egenskaper och vanor som vi bör undvika uppmanar aposteln Paulus oss att vara ”ömt medlidsamma” och ”villigt” förlåta varandra, och detta leder fram till nyckelförmaningen: ”Bli därför Guds efterliknare, som älskade barn, och fortsätt att vandra i kärlek.”
3, 4. Vilken beskrivning har Gud gett av sig själv, och varför bör vi begrunda att han är en rättvis Gud?
3 Vilket handlingssätt och vilka egenskaper hos Gud är det som vi bör efterlikna? Hans personlighet och hans gärningar har många sidor, vilket framgår av hans sätt att beskriva sig själv för Mose: ”Jehova, en Gud, barmhärtig och nådig, sen till vrede och överflödande i kärleksfull omtanke och sanning, som bevarar kärleksfull omtanke mot tusenden, som förlåter missgärning och överträdelse och synd, men på inga villkor kommer han att frita från straff, utan han låter straff för fäders missgärning komma över söner och över sonsöner.” — 2 Moseboken 34:6, 7, NW.
4 Eftersom Jehova ”älskar rättfärdighet och rätt” eller rättvisa, bör vi absolut lära känna och efterlikna denna sida av hans personlighet. (Psalm 33:5; 37:28) Eftersom han är Skaparen och mänsklighetens högste ”Domare” och ”Stadgegivare”, visar han rättvisa mot alla. (Jesaja 33:22, NW) Detta framgår tydligt av det sätt varpå han krävde rättvisa och också fick den skipad bland sitt folk Israel och senare också inom den kristna församlingen.
Gudomlig rättvisa skipad
5, 6. Hur ådagalades rättvisa i Guds handlande med Israel?
5 När Gud utvalde israeliterna som sitt folk, frågade han dem om de ”noggrant” ville lyda hans ”röst och verkligen” hålla hans ”förbund”. Så här svarade israeliterna, som då var församlade vid foten av berget Sinai: ”Allt vad Jehova har talat är vi villiga att göra.” (2 Moseboken 19:3—8, NW) Vilket allvarligt åtagande! Genom änglar gav Gud israeliterna omkring 600 lagar vilka de, som ett folk överlämnat åt honom, var skyldiga att hålla. Men vad hände då om någon inte gjorde detta? En person som var sakkunnig i Guds lag förklarade: ”Det ord som hade talats genom änglar visade sig stå fast och varje överträdelse och olydnadshandling fick en vedergällning i överensstämmelse med rättvisan.” — Hebréerna 2:2.
6 Ja, en israelit som inte lydde ställdes inför ”vedergällning i överensstämmelse med rättvisan”, och det var inte någon bristfällig mänsklig rättvisa, utan rättvisa från vår Skapare. Gud föreskrev olika straff för olika lagbrott. Det allvarligaste straffet var ”avskärande” (NW) eller avrättning. Det gällde sådana grova överträdelser som avgudadyrkan, äktenskapsbrott, incest, tidelag, homosexualitet, barnaoffer, mord och missbruk av blod. (3 Moseboken 17:14; 18:6—17, 21—29) Dessutom kunde alla israeliter som uppsåtligt och utan att ångra sig överträdde någon av Guds lagar ”avskäras” (NW). (4 Moseboken 4:15, 18; 15:30, 31) När denna gudomliga rättvisa tillämpades, kunde verkningarna mycket väl ha blivit kännbara för en syndares avkomlingar.
7. Nämn några av följderna av verkställandet av rättvisa bland Guds forntida folk.
7 Sådana straff underströk det allvarliga i att bryta Guds lag. Om föräldrar hade en son som blev drinkare och frossare, skulle de föra honom inför mogna domare. Om dessa fann att han var en uppsåtlig och obotfärdig syndare, skulle föräldrarna ta del i att verkställa rättvisa. (5 Moseboken 21:18—21) De av oss som är föräldrar kan föreställa sig att detta inte var någon lätt sak att göra. Men Gud visste att det var nödvändigt för att ”ondskan” (NW) inte skulle sprida sig bland de sanna tillbedjarna. (Hesekiel 33:17—19) Den som hade bestämt detta var den om vilket det kunde sägas: ”Alla hans vägar är rättvisans vägar. En trofasthetens Gud, hos vilken ingen orättvisa finns; rättfärdig och rättrådig är han.” — 5 Moseboken 32:4, NW.
8. Hur kännetecknade rättvisa Guds handlande med den kristna församlingen?
8 Efter många hundra år förkastade Gud Israels nation och utvalde den kristna församlingen. Men Jehova hade inte förändrats. Han var fortfarande hängiven rättvisan och kunde beskrivas som ”en förtärande eld”. (Hebréerna 12:29; Lukas 18:7, 8) Han fortsatte därför att ha ett sätt att ingjuta gudaktig fruktan i hela församlingen genom att låta utesluta syndare. Överlämnade kristna som blev förhärdade syndare skulle uteslutas.
9. Vad är uteslutning, och vad åstadkommer den?
9 Vad är inbegripet i uteslutning? Vi har ett skolexempel på detta i det sätt varpå ett problem behandlades under det första århundradet. En kristen man i Korint hade utan att ångra sig inlåtit sig på omoraliskhet med sin fars hustru, och Paulus gav därför anvisningar om att han skulle uteslutas ur den församlingen. Detta måste göras för att skydda Guds folks renhet, eftersom ”lite surdeg får hela degen att jäsa”. Uteslutningen av honom skulle förhindra hans ondska från att vanära både Gud och hans folk. Den allvarliga tuktan som uteslutningen innebar skulle också kunna få honom att besinna sig och ingjuta tillbörlig fruktan för Gud både i honom och i församlingen. — 1 Korintierna 5:1—13; jämför 5 Moseboken 17:2, 12, 13.
10. Hur bör Guds tjänare reagera, om någon blir utesluten?
10 Gud har befallt de kristna att ”sluta upp att vara i sällskap med” en ondskefull person som har uteslutits, ja att ”inte ens äta med en sådan”.a Han är således avskuren från all gemenskap och allt umgänge med lojala kristna, som respekterar Guds lag och önskar vandra enligt den. Några av dessa kan vara släktingar utanför den omedelbara familjen och tillhör inte samma hushåll. Det kan vara svårt för dessa släktingar att tillämpa detta gudomliga direktiv, precis som det var svårt för hebreiska föräldrar under den mosaiska lagen att ta del i att avrätta en ondskefull son. Men Guds befallning är ändå tydlig, och vi kan därför vara övertygade om att det är rätt att utesluta. — 1 Korintierna 5:1, 6—8, 11; Titus 3:10, 11; 2 Johannes, vers 9—11; se Vakttornet för 15 december 1981, sidorna 18—23; 15 april 1988, sidorna 28—31.
11. Hur kunde olika aspekter på Guds personlighet bli uppenbara i samband med en uteslutning?
11 Men kom ihåg att vår Gud inte bara är rättvis, utan att han också är ”överflödande i kärleksfull omtanke” och att han ”förlåter missgärning och överträdelse”. (4 Moseboken 14:18, NW) Guds ord klargör att en utesluten person kan ändra sinne och söka Guds förlåtelse. Vad händer då? Erfarna tillsyningsmän kan då sammanträffa med personen i fråga för att noggrant och under bön avgöra om han visar några tecken på att ha ångrat det orätta handlingssätt som ledde till att han blev utesluten. (Jämför Apostlagärningarna 26:20.) Om han har gjort det, kan han bli återupptagen i församlingen, precis som 2 Korintierna 2:6—11 visar att mannen i Korint blev. Men vissa uteslutna personer har varit borta från Guds församling i åratal. Kan man då göra något för att hjälpa dem att se vägen tillbaka?
Rättvisa balanserad med barmhärtighet
12, 13. Varför bör vårt efterliknande av Gud inbegripa mer än att återspegla hans rättvisa?
12 Det föregående har i huvudsak handlat om en viss aspekt på de egenskaper hos Gud som omnämns i 2 Moseboken 34:6, 7 (NW). Men dessa verser talar om mycket mer än Guds rättvisa, och de som önskar efterlikna honom koncentrerar sig inte enbart på att genomdriva rättvisa. Om du skulle göra en modell av det tempel som Salomo byggde, skulle du då bara studera en av dess pelare? (1 Kungaboken 7:15—22) Nej, för det skulle knappast ge dig en balanserad bild av templets funktion och beskaffenhet. Och om vi önskar efterlikna Gud, måste vi också efterlikna andra av hans vägar och egenskaper, till exempel detta att han är ”barmhärtig och nådig, sen till vrede och överflödande i kärleksfull omtanke och sanning” och att han ”bevarar kärleksfull omtanke mot tusenden” och ”förlåter missgärning”.
13 Till Guds grundläggande egenskaper hör att han är barmhärtig och förlåtande, vilket framgår av hans sätt att handla med israeliterna. Rättvisans Gud befriade dem inte från straff för upprepad missgärning, men ändå visade han stor barmhärtighet och gav mycket förlåtelse. ”Han gjorde sina vägar kända för Mose, för Israels söner sina gärningar. Jehova är barmhärtig och nådig, sen till vrede och överflödande i kärleksfull omtanke. Han kommer inte för alltid att fortsätta att finna fel, inte heller kommer han att fortsätta att vara förbittrad till obestämd tid.” (Psalm 103:7—9, NW; 106:43—46) Ja, en tillbakablick på hans handlande under hundratals år visar att dessa ord är sanna. — Psalm 86:15; 145:8, 9; Mika 7:18, 19.
14. Hur visade Jesus att han efterliknade Guds barmhärtighet?
14 Eftersom Jesus Kristus ”är återskenet av hans [Guds] härlighet och den exakta bilden av själva hans väsen”, bör vi förvänta att han skulle visa en liknande barmhärtighet och villighet att förlåta. (Hebréerna 1:3) Det gjorde han också, som hans handlingar mot andra visade. (Matteus 20:30—34) Han betonade också barmhärtighet genom det han sade, som vi kan läsa i Lukas, kapitel 15. De tre liknelserna där bevisar att Jesus efterliknade Jehova, och vi kan hämta viktiga lärdomar av dem.
Intresse för det som var förlorat
15, 16. Vad var det som fick Jesus att framställa liknelserna i Lukas 15?
15 Dessa liknelser vittnar om Guds barmhärtiga intresse för syndare, och de målar en harmonisk bild för oss att efterlikna. Begrunda bakgrunden till dessa liknelser: ”Alla uppbördsmännen och syndarna närmade sig honom [Jesus] nu gång på gång för att höra honom. Därför fortsatte både fariséerna och de skriftlärda att muttra och sade: ’Den mannen välkomnar syndare och äter tillsammans med dem.’” — Lukas 15:1, 2.
16 Alla de inbegripna personerna var judar. Fariséerna och de skriftlärda berömde sig av att de som de själva menade noggrant höll sig till den mosaiska lagen, ett slags formalistisk rättfärdighet. Men Gud instämde inte i denna egenförklarade rättfärdighet. (Lukas 16:15) De uppbördsmän som nämns var av allt att döma judar som tog upp skatter åt Rom. Eftersom många uppbördsmän drev in orimliga summor av sina medjudar, var de en föraktad grupp. (Lukas 19:2, 8) De klassades tillsammans med ”syndare”, vilket inbegrep omoraliska personer och även skökor. (Lukas 5:27—32; Matteus 21:32) Men Jesus frågade de klagande religiösa ledarna:
17. Vilken var Jesu första liknelse i Lukas 15?
17 ”Vilken människa bland er, som har hundra får och som förlorar ett av dem, lämnar inte kvar de nittionio i öknen och ger sig av efter det förlorade, tills han finner det? Och när han har funnit det, lägger han det på sina axlar och gläder sig. Och när han kommer hem, kallar han samman sina vänner och sina grannar och säger till dem: ’Gläd er med mig, för jag har funnit mitt får som var förlorat.’ Jag säger er att på samma sätt skall det vara mer glädje i himmelen över en enda syndare som ändrar sinne än över nittionio rättfärdiga som inte har behov av sinnesändring.” Eftersom får och herdar var en vanlig syn, kunde de religiösa ledarna förstå detta bildspråk. Av omtanke lämnade herden de 99 fåren att beta på välkända betesmarker, medan han själv gick för att söka efter det vilsekomna fåret. Han letade tills han fann det skrämda fåret, och när han hade funnit det, bar han det ömt tillbaka till hjorden. — Lukas 15:4—7.
18. Vad var det som gav upphov till glädje i Jesu andra liknelse i Lukas 15?
18 Jesus framställde ytterligare en liknelse: ”Eller vilken kvinna, som har tio drakmer, tänder inte en lampa, om hon tappar bort en enda drakma, och sopar huset och söker omsorgsfullt, tills hon finner myntet? Och när hon har funnit det, kallar hon samman sina väninnor och grannkvinnor och säger: ’Gläd er med mig, för jag har funnit den drakma, som jag hade tappat bort.’ På samma sätt, säger jag er, uppstår glädje bland Guds änglar över en enda syndare som ändrar sinne.” (Lukas 15:8—10) Drakmans värde motsvarade nästan en dagslön för en arbetare. Kvinnans mynt kan ha varit en släktklenod eller ha ingått i en uppsättning mynt som gjorts till ett smycke. När myntet var borttappat, letade hon ivrigt för att finna det, och när hon hade funnit det gladde hon och hennes väninnor sig. Vad lär detta oss om Gud?
Glädje i himmelen över vad?
19, 20. Om vem handlade Jesu två första liknelser i Lukas 15 i första hand, och vad slog de fast?
19 Dessa båda liknelser framställdes som svar på kritik riktad mot Jesus, vilken några månader tidigare hade identifierat sig som ”den rätte herden”, som skulle ge sin själ för sina får. (Johannes 10:11—15) Men liknelserna handlade inte i första hand om Jesus. De lärdomar som de skriftlärda och fariséerna behövde lära sig kretsade i stället kring Guds inställning och handlingssätt. Jesus sade således att det är glädje i himmelen över en syndare som ändrar sinne. Dessa religiösa fanatiker påstod sig tjäna Jehova, men de efterliknade honom inte. Jesu barmhärtiga handlingssätt representerade däremot hans Faders vilja. — Lukas 18:10—14; Johannes 8:28, 29; 12:47—50; 14:7—11.
20 Om en av hundra var orsak till glädje, så var ett mynt av tio det i ännu högre grad. Vi kan även i våra dagar förstå känslorna hos de kvinnor som gladde sig över att finna myntet! Också här kretsar lärdomen kring himmelen genom att ”Guds änglar” gläds tillsammans med Jehova ”över en enda syndare som ändrar sinne”. Lägg märke till de sista orden: ”ändrar sinne”. Dessa liknelser handlade egentligen om syndare som ändrar sinne. Och vi kan se att båda liknelserna betonar det tillbörliga i att glädja sig över deras sinnesändring.
21. Vilken lärdom bör vi hämta av Jesu liknelser i Lukas 15?
21 Dessa vilseledda religiösa ledare, som kände sig så självbelåtna över sin ytliga lydnad för lagen, förbisåg att Gud är ”barmhärtig och nådig” och att han ”förlåter missgärning och överträdelse och synd”. (2 Moseboken 34:6, 7, NW) Om de hade efterliknat denna sida av Guds handlingssätt och personlighet, skulle de ha uppskattat Jesu barmhärtighet mot syndare som ändrade sinne. Men hur är det då med oss? Tar vi lärdomen till hjärtat och tillämpar den? Ja, lägg märke till Jesu tredje liknelse.
Sinnesändring och barmhärtighet i funktion
22. Sammanfatta helt kort Jesu tredje liknelse i Lukas 15.
22 Denna liknelse har ofta kallats liknelsen om den förlorade sonen. Men när man läser den kan man förstå varför somliga tänker på den som liknelsen om en faders kärlek. Den berättar om den yngre sonen i en familj som får ut sitt arv av sin far. (Jämför 5 Moseboken 21:17.) Denne son beger sig av till ett avlägset land, där han i utsvävningar slösar bort allt han äger, och han måste börja arbeta med att vakta svin. Det går till och med så långt att han hungrar efter svinens mat. Till slut kommer han till besinning och beslutar sig för att återvända hem, om så bara för att arbeta som lejd arbetare för sin far. När han närmar sig hemmet, tar hans far det positiva steget att välkomna honom, och han låter till och med hålla en fest. Den äldre brodern, som har stannat kvar hemma och arbetat, harmas över den visade barmhärtigheten. Men fadern säger att de skall glädja sig, därför att den son som var död nu lever. — Lukas 15:11—32.
23. Vad bör vi lära oss av liknelsen om den förlorade sonen?
23 Vissa skriftlärda och fariséer kanske insåg att de jämfördes med den äldre sonen, medan däremot syndarna var lika den yngre sonen. Men fattade de själva poängen med denna liknelse, och gör vi det? Den betonar en enastående egenskap hos vår barmhärtige himmelske Fader, nämligen hans villighet att förlåta när en syndare uppriktigt ändrar sinne och vänder om. Åhörarna borde ha påverkats till att reagera med glädje över att syndare som ändrat sinne blev räddade. Det är så Gud betraktar saker och ting, och det är så han handlar, och de som efterliknar honom handlar likadant. — Jesaja 1:16, 17; 55:6, 7.
24, 25. Vilket handlingssätt av Gud bör vi söka efterlikna?
24 Det är uppenbart att rättvisa kännetecknar allt Guds handlingssätt, och de som önskar efterlikna Jehova uppskattar och utövar således rättvisa. Men vår Gud motiveras inte bara av abstrakt eller sträng rättvisa. Hans barmhärtighet och kärlek är stor. Han visar detta genom att villigt förlåta, när det finns sann sinnesändring. Det är därför passande att Paulus förknippade detta att vara förlåtande med att efterlikna Gud: ”Förlåt varandra villigt, alldeles som Gud också genom Kristus villigt har förlåtit er. Bli därför Guds efterliknare, som älskade barn, och fortsätt att vandra i kärlek.” — Efesierna 4:32—5:2.
25 De sanna kristna har länge försökt efterlikna Jehovas rättvisa såväl som hans barmhärtighet och villighet att förlåta. Ju mer vi lär känna honom, desto lättare bör det vara för oss att efterlikna honom i dessa avseenden. Men hur kan vi då tillämpa detta mot någon som med rätta har fått allvarlig tuktan, därför att han har följt en syndig kurs? Låt oss se.
[Fotnot]
a ”Bannlysning i dess allmännaste bemärkelse är den avsiktliga handling varigenom en grupp förvägrar dem som en gång var medlemmar med gott anseende sitt medlemskaps privilegier. ... Bannlysning kom i den kristna eran att åsyfta en handling av uteslutning genom vilken ett religiöst samfund förvägrar syndare sakramenten, församlingsgudstjänst och möjligen också social kontakt av något slag.” — The International Standard Bible Encyclopedia.
Vad har du lärt dig?
◻ Hur ådagalades Guds rättvisa i Israels församling och i den kristna församlingen?
◻ Varför bör vi, förutom att vi efterliknar Guds rättvisa, också söka efterlikna Guds barmhärtighet?
◻ Vad gav upphov till de tre liknelserna i Lukas, kapitel 15, och vilka lärdomar bör vi hämta av dem?
Bild på sidorna 16, 17]
Er-Raha-slätten framför berget Sinai (till vänster i bakgrunden)
[Bildkälla]
Pictorial Archive (Near Eastern History) Est.
[Bildkälla på sidan 15]
Garo Nalbandian
[Bildkälla på sidan 18]
Garo Nalbandian