Döp! Döp! Döp! — men varför?

”JAG [har] under loppet av några månader döpt över tio tusen män, kvinnor och barn.” Så skrev jesuitmissionären Francisco Xavier om sin verksamhet i kungadömet Travancore i Indien. ”Jag gick från by till by och gjorde kristna av dem. Och på varje plats dit jag begav mig efterlämnade jag ett exemplar av våra böner och bud på det inhemska språket.”

Mycket gripen av Francisco Xaviers brev befallde kung Johan av Portugal att de skulle läsas från varje predikstol inom hans rike. Brevet från januari 1545, som vi just citerat ifrån, godkändes också för publicering. Vad blev följden? ”Inom kort krävde många av de studerande i Europa, ’som föll ner på sina knän och utgöt heta tårar’, att man skulle bege sig till Indien och omvända hedningarna”, skriver Manfred Barthel i sin bok The Jesuits—History & Legend of the Society of Jesus. Han tillade: ”Tanken att det kunde behövas mer än ett par vigvattenskvastar och en axelväska med skrifter för att omvända ett helt rike tycks inte ha kommit för många på den tiden.”

Vad åstadkoms egentligen genom sådana massomvändelser? Jesuiten Nicolas Lancilloto rapporterade realistiskt till Rom: ”De flesta av dem som blir döpta har en del dolda motiv. Arabernas och hinduernas slavar hoppas vinna frihet genom det eller vinna skydd mot en förtryckande herre eller helt enkelt att få en ny klädnad eller en turban. Många gör så för att undgå något straff. ... Alla som drivs av sin övertygelse att söka räddning i våra läror betraktas som dårar. Många avfaller och återgår till sina tidigare hedniska seder och bruk inte långt efter det att de blivit döpta.”

Önskan att omvända och döpa hedningarna delades också av de europeiska forskningsresandena under den eran. Det har sagts att Kristofer Columbus döpte de första ”indier” han träffade på i det karibiska området. ”Spanska kronans officiella politik gav omvändelsen av den infödda befolkningen högsta prioritet”, heter det i The Oxford Illustrated History of Christianity. ”Vid slutet av 1500-talet var de 7.000.000 indianer som fanns i det spanska imperiet kristna, åtminstone till namnet. Där vi har statistik över omvändelserna (Pedro de Gante, en släkting till kejsar Karl V, som hade slutit sig till missionärerna, berättar om döpandet av 14.000 med hjälp av en enda kamrat på en dag), är det tydligt att ingen allvarlig, förberedande undervisning hade varit möjlig.” Sådana ytliga omvändelser åtföljdes ofta av hård, grym och förtryckande behandling av de infödda.

Den vikt som lades vid dop sporrade dessa forskningsresande och missionärer vidare. År 1439 utfärdade påven Eugenius IV ett påbud vid kyrkomötet i Florens som löd: ”Det heliga dopet intar första platsen bland sakramenten, eftersom det är dörren till det andliga livet, ty genom det görs vi till Kristi lemmar och blir införlivade med kyrkan. Och eftersom synden genom den förste mannen kom över alla, kan vi inte, om vi inte blir pånyttfödda av vatten och helig ande, träda in i himmelriket.”

Tvister uppstod dock beträffande vilkas dop som var giltigt. ”Eftersom dopet var den grundläggande ceremonin för inträdandet i den kyrkliga gemenskapen, hävdades det snart av flera olika rivaliserande kyrkor att de hade företrädesrätt, och var och en kallade sig ortodox och beskyllde de andra för kätteri och söndring. Förändringar av de olika sekternas dopritualer blev oundvikliga”, konstateras det i The Encyclopedia of Religion.

Praktiserandet av dop började emellertid före den kristna tron. Det användes i Babylonien och i det forntida Egypten, där Nilens kalla vatten troddes förbättra styrkan och skänka odödlighet. Grekerna trodde också att dop kunde ge pånyttfödelse eller kunde skänka odödlighet åt den nyligen antagne. Den judiska sekten i Qumran tillämpade dop som invigning i sin gemenskap. Det krävdes att hedniska konvertiter till judendomen skulle omskäras och sju dagar senare bli döpta genom nedsänkning inför vittnen.

Det är tydligt att det har lagts stor vikt vid dopet tiderna igenom. Men hur förhåller det sig i våra dagar? Är det nödvändigt nu i vår moderna tid? Varför i så fall? Ja, bör du bli döpt?