Jehova kommer ihåg de sjuka och de till åren komna
DET kan vara mycket svårt att behöva gå ”olyckans tid” till mötes. (Psalm 37:18, 19) Den tiden kan komma i form av tilltagande ålder och de problem som hänger samman med ålderdomen. Somliga går in i en tid av olycka när de blir allvarligt sjuka och behöver långtidsvård. De kan känna det som om sjukdomen tar deras liv i besittning och behärskar alla deras tankar och handlingar.
Det inger dock ny tillförsikt när man tänker på att Jehovas ögon är riktade mot alla hans tjänare. Det gläder hans hjärta när hans hängivna tjänare fortsätter att vara lojala och visa prov på vishet trots ålderdom, sjukdom eller andra prövande omständigheter. (2 Krönikeboken 16:9a; Ordspråken 27:11) Kung David försäkrar oss: ”Jehova är nära alla som anropar honom, ... och deras rop om hjälp kommer han att höra.” Ja, han vet hur de måste kämpa; han styrker dem med sin ande. ”Och han kommer att rädda dem.” Han kommer ihåg dem och hjälper dem att uthärda. (Psalm 145:18, 19) Men vi andra då? Kommer vi ihåg de sjuka och de till åren komna, alldeles som Jehova gör?
Problem som beror på sjukdom eller ålderdom tillhör livets realiteter i den nuvarande ordningen. Det är ett faktum som vi måste kämpa med till dess Jehova har förverkligat sitt uppsåt med jorden och människorna. Numera blir det alltfler som når hög ålder. Därför är nu många förtrogna med de här problemen. Till detta kommer att åtskilliga som fortfarande är unga drabbas av livshotande eller invalidiserande olyckshändelser eller sjukdomar. Sjukdom och ålderdom kommer hela tiden att ansätta oss till dess den här gamla världen försvinner.
Vi sätter verkligen värde på våra sjuka och till åren komna som fortsätter att vara ”mönster i att lida ont och öva tålamod”! Ja, ”vi prisar dem lyckliga som har hållit ut”. (Jakob 5:10, 11) Många äldre, vilkas krafter nu börjar sina, har i årtionden varit med om att undervisa, fostra och forma dem som nu har ledningen i församlingen. Åtskilliga äldre har också förmånen att se sina barn ta del i heltidstjänsten. — Psalm 71:17, 18; 3 Johannes, vers 4.
På liknande sätt uppskattar vi dem ibland oss som är allvarligt sjuka och likväl, trots att de får lida så mycket, lyckas uppmuntra oss genom att vara trogna. När de består provet och visar att deras hopp är orubbligt, är det mycket stimulerande och trosstärkande för oss alla. Deras sinnesfrid och förnöjsamhet röjer en tro som i sanning är värd att efterlikna.
Det är ett svårt slag att plötsligt drabbas av cancer, hjärnblödning eller något annat tillstånd som helt och hållet förändrar ens liv. Det är också en svår provsättning för föräldrar om deras barn blir sjuka eller drabbas av någon olyckshändelse som ger men för lång tid framåt. Vad kan andra göra för att hjälpa till? En sådan olyckans tid blir en provsättning för hela det kristna brödraskapet. Det är ett tillfälle att visa att ”en sann kamrat ... är en broder som föds för tider av trångmål”. (Ordspråken 17:17) Det är självklart att inte alla sjuka och till åren komna kan förvänta personligt bistånd från alla och envar i församlingen. Men Jehova kommer att genom sin ande se till att många känner sig manade att hjälpa till på olika sätt. De äldste bör också vara påpassliga och se till att ingen blir förbisedd. — Se 2 Moseboken 18:17, 18.
Försök att förstå
När man försöker hjälpa någon, är det viktigt att man kommunicerar väl, och det kräver tid, tålamod och empati. Som hjälpare önskar du naturligtvis ”styrka ... med ... [din] muns ord”, men lyssna noga innan du säger eller gör någonting, så att du inte kommer att ge intryck av att vara en ”besvärlig tröstare”. — Job 16:2, 5.
De sjuka och till åren komna finner det ibland svårt att dölja sin missräkning. Många har närt hoppet att få leva fram till den stora vedermödan och överleva den, och nu tycker de att de har kommit in i en kapplöpning med tiden, en kapplöpning som de inte vet ifall de vinner. Deras tillstånd gör dem också ofta trötta och bekymrade. Att hålla tron stark och levande är en kamp, i synnerhet när man inte längre kan följa sitt hjärtas önskan att ha en full andel i den kristna förkunnartjänsten. En kristen äldste besökte en äldre syster; när han bad tillsammans med henne, bad han att Jehova skulle förlåta våra synder. Efteråt lade han märke till att systern grät. Hon förklarade att hon tyckte att hon behövde Jehovas särskilda förlåtelse, därför att hon inte längre kunde vara med och predika från hus till hus. Ja, känslan av att vara oduglig eller otillräcklig, även om den ofta är obefogad, kan göra att man känner sig mycket bedrövad i hjärtat.
Tänk på att bekymmer och trötthet kan påverka den mentala jämvikten. Ålderdomssvaghet eller att någon nedbrytande sjukdom påverkar en kan göra att man känner sig övergiven av Jehova och därför kanske säger: ”Vad har jag gjort? Varför skall jag behöva lida?” Kom ihåg vad Ordspråken 12:25 säger: ”Oro i en mans hjärta böjer ner det, men ett gott ord får det att glädja sig.” Försök att finna goda ord som tröstar. Gamla som har smärtor kan till och med ge uttryck åt en önskan att få dö, liksom Job gjorde. Det är ingenting man behöver bli chockerad över; försök att förstå. Klagomålen behöver inte bero på bristande tro eller förtröstan. Job bad att få bli dold i Sheol, men det han sade omedelbart efteråt visar hans starka tro på att Jehova längre fram skulle resa upp honom. Stark tro gör det möjligt att gå igenom perioder av missmod och beklämning och ändå hålla sig tätt intill Jehova. — Job 14:13—15.
Att hedra sjuka och till åren komna
Det är ytterst viktigt att behandla sjuka och till åren komna med aktning och respekt. (Romarna 12:10) Förlora inte tålamodet om de inte reagerar lika snabbt som tidigare eller inte kan göra lika mycket. Var inte för snabb med att ingripa och ta hand om saker och ting. Om vi beter oss på ett dominerande eller auktoritärt sätt, tar vi oundvikligen ifrån den andre hans självaktning, hur välmenande vi än må vara. En forskare, Jette Ingerslev, förklarade i en doktorsavhandling som publicerades år 1988 vad en grupp 85-åringar själva ansåg viktigast för sin livskvalitet: ”Tre områden hade hög prioritet: Samvaron med anförvanter, god hälsa och sist men inte minst: att kunna bestämma själv.” Lägg märke till att patriarken Jakobs söner inte behandlade sin far på ett överlägset beskyddande sätt när han hade blivit gammal. De respekterade hans önskningar. — 1 Moseboken 47:29, 30; 48:17—20.
De som är sjuka måste också behandlas med respekt. En äldste förlorade förmågan att tala, läsa och skriva på grund av ett fel begånget under en operation. Detta var ett svårt slag, men hans medäldste beslöt att göra allt vad de kunde för att han inte skulle känna sig värdelös. De läser nu all församlingens korrespondens för honom och innefattar honom när de planerar saker inom församlingen. Vid äldstemötena försöker de ta reda på hans uppfattning. De låter honom förstå att de fortfarande betraktar honom som en medäldste och uppskattar att han är närvarande. I den kristna församlingen kan vi alla göra vårt bästa så att ingen sjuk eller till åren kommen behöver känna sig misslyckad eller utanför. — Psalm 71:9.
Hjälp att vinna andlig styrka
Vi behöver alla andlig föda för att hålla vår tro stark och levande. Det är därför som vi blir uppmuntrade till att läsa Bibeln och bibliska publikationer varje dag och att nitiskt ta del i de kristna mötena och förkunnaraktiviteterna. Sjuka och till åren komna behöver ofta hjälp för att åstadkomma detta, och det är viktigt att göra vad som är realistiskt i deras särskilda fall. Lyckligtvis kan många fortfarande besöka mötena om de får skjuts och ett litet handtag i Rikets sal. Att de är med vid mötena är till stor uppmuntran för församlingen. Deras uthärdande är stimulerande och trosstärkande.
I många fall kan sjuka och till åren komna också ha en meningsfull andel i den kristna förkunnartjänsten. Somliga kan vara med i en bilgrupp som åker ut i tjänsten, och de kommer utan tvivel att känna sig vederkvickta av att kunna göra några få besök. När detta inte längre är möjligt, kan de finna glädje i att vittna informellt för folk de kommer i kontakt med. En syster som drabbades av cancer beslöt att göra en särskild ansträngning för att främja de goda nyheterna, oavsett hur lång tid hon skulle ha kvar att leva. Hennes oförskräckta predikande var en uppmuntran för alla. Hon till och med planerade sin egen begravning så att ett utmärkt vittnesbörd skulle avges för icke troende släktingar, arbetskamrater och grannar. Hennes beklagansvärda omständigheter kom således att leda ”till framåtskridande för de goda nyheterna”, och hennes beslutsamhet att ge uttryck åt tro och tillförsikt gav hennes sista dagar en särskild mening. — Filipperna 1:12—14.
Det är bra om man kan hjälpa sjuka och till åren komna, så att de blir styrkta i andligt avseende. Familjer kan bjuda hem dem, så att de kan vara med en kväll när familjen är tillsammans, eller också kan man då och då ha sitt familjestudium hemma hos någon som inte kan gå ut. En mor tog sina två yngsta barn med hem till en äldre syster, så att de kunde läsa Min bok med bibliska berättelser tillsammans. Den gamla systern blev glad, och barnen fick uppmärksamhet av henne, något som de behövde och uppskattade.
Det finns emellertid tillfällen då en orkeslös person inte bör bli störd alltför mycket, och då kan det vara bäst att bara läsa något stoff högt för dem då och då. Men kom ihåg att om några är alltför fysiskt svaga för att vara med i ett samtal, kanske de ändå behöver en viss andlig samvaro och önskar det. Vi kan be tillsammans med dem, läsa för dem eller berätta erfarenheter, men vi bör vara noga med att inte stanna längre än att de kan klara av det.
Det finns en helig tjänst som de flesta sjuka och till åren komna fortfarande kan utföra: att be för andra. De första lärjungarna fäste stor vikt vid denna tjänst. Vid ett tillfälle fördelade de arbetsbördan i församlingen på ett sådant sätt att apostlarna kunde koncentrera sig på bön. Det nämns om den trogne Epafras att han ”uppbjuder alltid sina krafter för er i sina böner”. (Kolosserna 4:12; Apostlagärningarna 6:4) Sådan bön är mycket viktig och gagnelig. — Lukas 2:36—38; Jakob 5:16.
Jehova kommer ihåg de sjuka och till åren komna och ser till dem i deras olyckas tid. Han förväntar med rätta att också vi tänker igenom vad vi kan göra för att hjälpa och stödja dem. Den omsorg vi visar återspeglar vår beslutsamhet att själva bevara vår ostrafflighet. Och vi blir glada när vi tänker på kung Davids ord: ”Jehova är medveten om de oklanderligas dagar, och deras arvedel, den kommer att bestå ända till obestämd tid.” — Psalm 37:18.
[Ruta på sidan 28, 29]
Hjälp till praktiskt med förståelse
VÄNNER och släktingar bör skaffa sig en elementär men korrekt kännedom om hur man tar hand om sjuka och till åren komna. Framför allt kan man uppmuntra dem att bevara en positiv inställning till livet, att känna att de behövs och är uppskattade och att de har ett egenvärde. På så sätt kommer deras livskvalitet att hålla sig på en nivå som bevarar deras glädje i Jehova, trots att deras kropp värker. Man har lagt märke till att många Jehovas vittnen når en mycket hög ålder. En kraftigt bidragande faktor är utan tvivel deras levande intresse för hoppet som ligger framför dem och deras ljusa sinnesinställning och att de så långt det går håller sig aktiva i Rikets tjänst. Ett utmärkt exempel på detta var den framlidne presidenten för Sällskapet Vakttornet, Frederick W. Franz, som dog fridfullt i sitt 100:e år efter ett glädjefyllt produktivt liv. — Jämför 1 Krönikeboken 29:28.
På det hela taget kan det betyda en hel del att man ägnar uppmärksamhet åt vad som är grundläggande i den dagliga vården: god hygien, rätt näringstillförsel, att man dricker tillräckligt och får den saltmängd som behövs, motion i rimliga proportioner, frisk luft, mild massage och stimulerande tankeutbyte. Rätt näringstillförsel kan bidra till att man hör och ser bättre och att man fungerar bättre såväl psykiskt som kroppsligt. Man får också bättre motståndskraft mot sjukdomar. En sådan enkel sak som rätt näring och riklig vätsketillförsel kan för äldre människor betyda skillnaden mellan ett gott tillstånd och senilitet. Det kan kräva lite eftertanke att finna en form av kroppsrörelse som passar individen. En syster som kommer och läser för en åldrig och nästan blind syster börjar och slutar varje veckobesök med att stilla dansa omkring i rummet med systern. Bandspelaren är alltid redo med utvald musik, och båda är förtjusta i det här ”träningspasset”.
I många länder finns det hjälporganisationer som tillhandahåller värdefull praktisk hjälp och ger upplysningar och råd beträffande speciella tillstånd och hur man klarar av dem. (Naturligtvis bör en kristen alltid vara noga med att inte komma in på verksamheter som skulle kunna avleda honom från vår sanna kristna förkunnartjänst.) Ibland lämnas hjälp i form av att man får låna en sjukhussäng, gåstol, stödkorsett, rullstol, hörapparat och så vidare. Eftersom många gamla tycker att de inte behöver någonting eller att det inte lönar sig att skaffa sig sådana nya saker, måste de anhöriga ofta ge goda råd eller till och med använda övertalning. Ett praktiskt handtag till badrumsdörren kan föranleda större verklig glädje än en bukett blommor.
Att ta hand om de till åren komna kan vara mycket påfrestande, i synnerhet om personen i fråga blir senil. Senilitet kommer ofta smygande, men man kan försöka motverka detta genom att hindra patienten från att bli onödigt passiv. En senil människa kan plötsligt bli förnärmad över någon som hon förr var starkt fäst vid. Släktingar måste inse att en åldrande människa till och med kan glömma allt som har att göra med sanningen — ett sorgligt resultat av kroppslig nedbrytning, inte något bevis på förlust av tro.
Om patienten befinner sig på ett sjukhus eller på långvården, är det nödvändigt att ha god kontakt med personalen, så att biträden och sköterskor vet vad de skall göra i förbindelse med födelsedagar, jul eller andra världsliga helgdagar. Om det blir nödvändigt med operation, kan släktingarna förklara och dokumentera de uppfattningar som patienten har omfattat när det gäller blodtransfusion.