Ondskans makter

BIBELNS beskrivning av demonernas inflytande på människans angelägenheter besvarar vissa grundläggande frågor om ondskan som annars skulle vara omöjliga att besvara. International Herald Tribune skriver till exempel beträffande det krig som rasar på Balkanhalvön: ”En EG-kommission har beräknat att [soldater] har våldtagit uppemot 20.000 muslimska kvinnor och flickor ... som ett led i en systematisk terrorkampanj avsedd att demoralisera och skrämma dem och driva bort dem från deras hem.”

I ett försök att förklara det inträffade skriver tidskriften Time: ”I krigstid begår unga män ibland våldtäkter för att göra sina överordnade, officerarna, till viljes och vinna deras gillande på någon sorts fader/son-basis. Våldtäkten är ett bevis på deras engagemang i förbandets aggressioner. En ung man som är villig att utföra vedervärdiga handlingar har åsidosatt sitt eget samvete för att bli ett med gruppens obevekliga syften. En person bekräftar sin lojalitet genom att begå skändligheter.”

Men varför är ”gruppens obevekliga syften” mer förnedrade än de enskilda medlemmarnas samveten? Som enskilda individer vill nästan alla människor leva i fred med sin nästa. Hur kommer det sig då att människor i krigstid våldtar, torterar och dödar varandra? En nyckelorsak är att demoniska krafter är i verksamhet.

Insikt om den roll som demonerna spelar ger också lösningen på något som har kallats ”teologernas stora problem”. Problemet är hur man skall kunna få tre viktiga sakförhållanden att stämma överens: 1) Gud är allsmäktig; 2) Gud är kärleksfull och god, och 3) det finns så mycket ondska och lidande i världen. Somliga hävdar att två av dessa förhållanden kan fås att stämma överens men att alla tre aldrig kan förenas. Guds ord ger oss emellertid lösningen på problemet, och den lösningen inbegriper osynliga andar, onda makter.

Den förste upprorsmakaren

Bibeln talar om för oss att Gud själv är en ande. (Johannes 4:24) Med tiden kom han att skapa miljoner andra andevarelser eller änglasöner. Guds tjänare Daniel fick i en syn se ett hundra miljoner änglar. Alla de andevarelser som Jehova skapade var rättfärdiga och handlade i överensstämmelse med hans vilja. — Daniel 7:10; Hebréerna 1:7.

När Gud längre fram ”grundade jorden”, sägs det att dessa Guds änglasöner ”ropade högt av fröjd” och ”jublande började ropa sitt bifall”. (Job 38:4—7) En av dem utvecklade emellertid en önskan att själv tillskansa sig den tillbedjan som med rätta tillkom Skaparen. Genom att göra uppror mot Gud gjorde denne ängel sig själv till en satan (som betyder ”motståndare”) och en djävul (som betyder ”baktalare”). — Jämför Hesekiel 28:13—15.

Satan använde sig sedan av en orm i Eden för att tala med den första kvinnan, Eva, och övertalade henne att vara olydig och trotsa Guds direkta förbud mot att äta frukten av ett visst träd i trädgården. Senare gjorde hennes man gemensam sak med henne. Det första människoparet kom på detta sätt att förena sig med ängeln i dennes uppror mot Jehova. — 1 Moseboken 2:17; 3:1—6.

Även om händelserna i Eden kan tyckas vara en enkel lektion i lydnad, väckte Satan då två viktiga moraliska stridsfrågor. För det första ifrågasatte Satan att Jehovas styre över sina skapelser verkligen utövades på ett sätt som var rättfärdigt och till deras bästa. Skulle människorna kanske klara sig bättre om de fick styra sig själva? För det andra ifrågasatte Satan huruvida någon förnuftsbegåvad skapelse skulle förbli trogen och lojal mot Gud om lydnad inte tycktes föra med sig några materiella fördelar.a

En klar insikt om de stridsfrågor som väcktes i Eden och kännedom om Jehovas egenskaper hjälper oss att förstå lösningen på ”teologernas stora problem”, nämligen att få ondskans existens att stämma överens med Guds kärlek och makt. Även om det är sant att Jehova har obegränsad makt och är kärleken personifierad, besitter han också vishet och rättvisa. Han utövar dessa fyra egenskaper på ett fullkomligt balanserat sätt. Han gjorde därför inte bruk av sin obetvingliga makt för att omedelbart tillintetgöra de tre upprorsmakarna. Det skulle ha varit rättvist, men inte nödvändigtvis vist eller kärleksfullt. Han kunde inte heller bara förlåta dem och glömma alltsammans, ett handlingssätt som somliga kanske tycker skulle ha varit kärleksfullt. Att handla så skulle inte heller ha varit vist eller rättvist.

Det krävdes tid för att avgöra de stridsfrågor som Satan hade väckt. Det skulle ta tid att visa om människor verkligen kunde styra sig själva oberoende av Gud. Genom att låta de tre upprorsmakarna förbli vid liv gav Jehova också sina skapelser möjlighet att få vara med om att bevisa det orätta i Satans anklagelser genom att troget tjäna Gud också under ogynnsamma omständigheter.b

Jehova hade uttryckligen sagt till Adam och Eva att de skulle dö om de åt av den förbjudna frukten. Och dog gjorde de också, trots att Satan hade försäkrat Eva att hon inte skulle göra det. Satan har också fått sin dödsdom, men under tiden fortsätter han att vilseleda mänskligheten. Det sägs faktiskt i Bibeln att ”hela världen befinner sig i den ondes våld”. — 1 Johannes 5:19; 1 Moseboken 2:16, 17; 3:4; 5:5.

Andra änglar förenar sig i upproret

Det dröjde inte länge efter händelserna i Eden förrän andra änglar förenade sig i upproret mot Jehovas suveränitet. Vi läser i Bibeln: ”Nu hände det sig, när människorna började växa till i antal på markens yta och döttrar föddes åt dem, att den sanne Gudens söner då började lägga märke till människornas döttrar, att de såg bra ut; och de började ta sig hustrur, nämligen alla som de valde ut.” Dessa änglar övergav med andra ord ”sin egen tillbörliga boningsort [i himlen]” och kom till jorden, materialiserade sig i mänsklig gestalt och ägnade sig åt sinnliga njutningar tillsammans med kvinnor. — 1 Moseboken 6:1, 2; Judas, vers 6.

Berättelsen fortsätter i 1 Moseboken 6:4: ”De så kallade nefilim befanns vara på jorden i de dagarna, och även därefter, när den sanne Gudens söner fortsatte att ha umgänge med människornas döttrar och de födde söner åt dem; dessa var de väldiga männen som levde förr i tiden, de ryktbara männen.” De bastardsöner som dessa änglar fick med kvinnor på jorden var således onormalt starka, ”väldiga män”. På grund av sin våldsamma läggning kallas de nefilim, ett hebreiskt ord som betyder ”de som får andra att falla ner”.

Det är intressant att lägga märke till att dessa händelser figurerar i många forntida civilisationers legender. I ett 4.000 år gammalt babyloniskt epos beskrivs till exempel de övermänskliga stordåd som utfördes av Gilgamesh, en mäktig, våldspräglad halvgud, om vilken det sägs att ”hans lusta lämnar ingen jungfru åt hennes älskare”. Ett annat exempel, som är hämtat från den grekiska mytologin, är den övermänsklige Herakles (eller Herkules), son till Alkmene, en jordisk kvinna, och guden Zeus. Herkules begav sig ut på en serie vilda äventyr efter att ha dödat sin hustru och sina barn i ett anfall av vansinne. Även om dessa berättelser har blivit kraftigt förvanskade när de vidarebefordrats från generation till generation, har de ändå samband med det som Bibeln säger om nefilim och deras upproriska änglafäder.

På grund av det inflytande som de onda änglarna och deras övermänskliga söner utövade blev jorden så uppfylld av våld att Jehova beslöt sig för att förinta den dåtida världen genom en stor översvämning. Nefilim omkom tillsammans med alla de ogudaktiga människorna, och de enda mänskliga varelser som överlevde var den rättfärdige Noa och hans familj. — 1 Moseboken 6:11; 7:23.

Men de onda änglarna dog inte. De dematerialiserade sina mänskliga kroppar och återvände till andevärlden. På grund av sin olydnad fick de emellertid inte komma tillbaka till Guds familj av rättfärdiga änglar, och inte heller fick de ikläda sig mänskliga kroppar, som de hade gjort på Noas tid. Men de fortsatte ändå att utöva ett fördärvligt inflytande på det mänskliga samhället under ledning av ”demonernas härskare”, Satan, Djävulen. — Matteus 9:34; 2 Petrus 2:4; Judas, vers 6.

Mänsklighetens fiender

Satan och demonerna har alltid varit mordiska och grymma. Satan dödade, med olika medel, Jobs boskapsdjur och dödade också flertalet av hans tjänare. Sedan dödade han Jobs tio barn genom att få ”en väldig vind” att rasera det hus som de befann sig i. Därefter slog Satan Job med ”elakartade bölder från hans fotsula till hans hjässa”. — Job 1:7—19; 2:3, 7.

Demonerna är också mycket ondskefulla. På Jesu tid berövade de människor deras syn- och talförmåga. De fick en man att skära sig själv med stenar. De slog omkull en pojke och ”gav honom krampryckningar”. — Lukas 9:42; Matteus 9:32, 33; 12:22; Markus 5:5.

Rapporter från olika delar av världen visar att Satan och demonerna är lika elaka och illvilliga som någonsin. Somliga människor slår de med sjukdomar. Andra plågar de genom att beröva dem sömnen eller ge dem otäcka drömmar eller genom sexuella trakasserier. Åter andra har de drivit till vansinne, mord eller självmord.

Hur mycket längre kommer de att tolereras?

Satan och hans demoner kommer inte att tolereras för evigt. Jehova har av goda skäl låtit dem få leva kvar ända till våra dagar, men nu är deras tid kort. I början av det här århundradet vidtogs mått och steg för att begränsa deras verksamhetsfält. Vi läser i Uppenbarelseboken: ”Krig bröt ut i himlen: Mikael [den uppväckte Jesus Kristus] och hans änglar drabbade samman med draken [Satan]; och draken och dess änglar krigade, men den fick inte övertaget, inte heller fanns det längre en plats för dem i himlen. Så blev den store draken nerslungad, den ursprunglige ormen, han som kallas Djävul och Satan, han som vilseleder hela den bebodda jorden; han slungades ner till jorden, och hans änglar slungades ner med honom.” — Uppenbarelseboken 12:7—9.

Vad blev följden? Redogörelsen fortsätter: ”Gläd er fördenskull, ni himlar och ni som bor i dem!” De rättfärdiga änglarna kunde glädjas, därför att Satan och hans demoner inte längre var i himlen. Men hur skulle det bli för människor på jorden? Bibeln förklarar: ”Ve jorden och havet, eftersom Djävulen har kommit ner till er i stor förbittring, då han vet att han har en kort tidsfrist.” — Uppenbarelseboken 12:12.

I sin förbittring är Satan och hans hejdukar nu inriktade på att ställa till så mycket ”ve” som möjligt innan deras korta tidsfrist går ut. Under det här århundradet har det förekommit två världskrig, och sedan andra världskriget slutade har det förekommit över 150 mindre krig. Vårt ordförråd har kommit att inbegripa ord och uttryck som återspeglar den här generationens våldspräglade anda, till exempel ”bakteriologisk krigföring”, ”Förintelsen”, ”dödens fält”, ”våldtäktsläger”, ”seriemördare” och ”atombomb”. Nyheterna är fulla av rapporter om narkotikamissbruk, mord, bombattentat, psykopatisk kannibalism, massakrer, svältkatastrofer och tortyr.

De goda nyheterna är att alla dessa ting är tillfälliga. Inom en nära framtid kommer Gud återigen att gå till aktion mot Satan och hans demoner. Aposteln Johannes beskriver en syn som han fick av Gud och säger: ”Och jag såg en ängel komma ner från himlen med avgrundens nyckel och en stor kedja i sin hand. Och han grep draken, den ursprunglige ormen, som är Djävulen och Satan, och band honom för tusen år. Och han slungade honom i avgrunden och stängde igen den och förseglade den över honom, för att han inte mer skulle vilseleda nationerna förrän de tusen åren var till ända.” — Uppenbarelseboken 20:1—3.

Därefter kommer Djävulen att ”släppas lös för en liten tid”, tillsammans med sina demoner, och sedan kommer de att bli tillintetgjorda för evigt. (Uppenbarelseboken 20:3, 10) Vilken underbar tid det kommer att bli! Satan och hans demoner är då borta för alltid, och Jehova kommer att vara ”allt för var och en”. Alla människor kommer då verkligen att ”finna sin rika förnöjelse i överflödet av frid”. — 1 Korinthierna 15:28; Psalm 37:11.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 7]

Bär människan ensam ansvaret för sådana ting, eller har en ond, osynlig makt en del av skulden?

[Bildkälla]

Brinnande oljekällor i Kuwait år 1991: Chamussy/Sipa Press

[Bild på sidan 7]

Vilken underbar tid det kommer att bli, när demonerna inte längre plågar mänskligheten!