Rapport från förkunnare av Riket

Gud är inte partisk

FÖR nitton hundra år sedan framförde aposteln Petrus följande inspirerade uttalande: ”Gud [är] inte ... partisk, utan i varje nation är den som fruktar honom och utför rättfärdighetsgärningar godtagbar för honom.” (Apostlagärningarna 10:34, 35) Bland Jehovas vittnen finns människor av alla raser, och de kommer från alla slags religioner. De önskar leva rättfärdigt, och de fruktar Gud. Jehova välkomnar dem alla in i den nya världens samhälle på det sätt som han gjorde med en viss kvinna i Tchad.

Kvinnan i fråga var inte nöjd med sin religion. Flera år tidigare hade hon tagit emot ett exemplar av boken Din ungdom — hur du får ut det bästa av den, som getts ut av Jehovas vittnen, och hon tyckte om de fina råden i boken. Ett bibelstudium sattes i gång, och varje gång som man skulle studera var hon hemma. Men hon gav aldrig något gensvar när hon uppmuntrades att vara med vid mötena i Rikets sal. Vad var orsaken? Hennes man hade inget emot att hon studerade, men han gav henne inte tillåtelse att gå på möten i Rikets sal.

Då kvinnan ville vara med vid en kretssammankomst, visade det vittne som ledde studiet sammankomstprogrammet för mannen och nämnde något om vilka fina råd som skulle framföras. Mannen gav hustrun tillåtelse att vara med ”för den här gången”. Hon var följaktligen med och uppskattade programmet mycket. Efteråt berättade hon för sin man vad hon hade fått lära sig, och efter det satte han sig inte emot att hon var med vid andra möten. Hon blev imponerad av att församlingen bestod av människor från skilda etniska grupper som verkligen brydde sig om varandra. Sedan var hon också med vid områdessammankomsten, och hon blev överväldigad av att se sina barn sitta i knät på vittnen från andra länder. Vittnena delade med sig av sin mat till barnen och behandlade dem som familjemedlemmar. Detta innebar en vändpunkt för henne.

Men nu fick hon möta motstånd. Hon var blyg och tillbakadragen men började trots detta ge kommentarer vid mötena och även stå emot negativa kommentarer från släktingar och grannar. Även om hon hade levt i många år tillsammans med sin man, var de inte lagligen gifta. Hur skulle hon kunna ta upp frågan om att gifta sig? Sedan hon hade bett innerligt till Jehova talade hon med sin man, som svarade att han skulle undersöka saken. Han gjorde det till slut, och paret gifte sig.

En syster till mannen bodde tillsammans med dem, och hon orsakade många problem, men mannen tog sin hustru i försvar. Så kom mannens far på besök. Han befallde sonen att skilja sig från sin hustru, eftersom hon hade gått över till en annan religion. Fadern sade till sin son att han skulle betala brudpriset för en ”mycket bättre hustru”. Sonen svarade: ”Nej, det vill jag inte. Hon är en god hustru. Om hon vill lämna oss skulle det vara annorlunda, men jag kommer inte att säga till henne att gå.” Hustrun var mycket vänlig mot sin svärfar, och han skämdes över sitt uppförande. Men när han hade återvänt till sin by, skrev han till sonen och ställde den här gången ett ultimatum. Han skrev att om sonen vägrade att visa bort sin hustru, skulle han inte längre räkna honom som sin son. Ännu en gång stod sonen upp för sin hustru. Föreställ dig vilken glädje kvinnan kände, när hon fick se sin man ta en så fast ståndpunkt.

Nu följer deras två små pojkar gärna med sin mamma till Rikets sal. De till och med bad sin pappa om att få var sin slips, eftersom de hade sett att alla bröder som höll tal hade slips. I dag är kvinnan en döpt syster.

Hon är ett av de 345 lyckliga vittnen i Tchad som predikar de goda nyheterna om Jehovas kungarike och som verkligen uppskattar Bibelns försäkran att ”Gud inte är partisk”.