I vilket tillstånd befinner sig de döda?
ALL fruktan för de döda bygger på en enda förutsättning — att den avlidne har en själ eller ande som lever vidare efter döden. Om Bibeln klart och tydligt lär att den uppfattningen är felaktig, då kan frågan om huruvida de döda kan skada oss avgöras en gång för alla. Vad säger då Bibeln?
Beträffande de dödas tillstånd säger Guds ord: ”De levande är medvetna om att de kommer att dö; men vad de döda beträffar, är de inte medvetna om någonting alls, inte heller har de längre någon lön, ty minnet av dem är glömt. Även deras kärlek och deras hat och deras svartsjuka har redan förgåtts, och de har till obestämd tid ingen del mer i något som helst som måste göras under solen.” — Predikaren 9:5, 6.
Kan de döda, med tanke på detta, hjälpa eller skada dig på något sätt? Nej, svarar Bibeln. De döda är omedvetna och livlösa. De kan inte kommunicera med de levande eller uttrycka några som helst känslor — vare sig kärlek eller hat — eller vidta några åtgärder. Du behöver inte frukta för dem.
Men nu kanske någon invänder: ”Ja, det där kanske stämmer om man menar den fysiska kroppens död. Men den fysiska döden är inte slutet på en människas liv; den innebär bara att anden frigörs från kroppen. Den anden kan hjälpa eller skada de levande.” Miljontals människor runt om på jorden resonerar så.
På Madagaskar, till exempel, betraktas livet bara som ett övergångsstadium, och begravningar och gravöppningar (då man gräver upp de dödas ben) betraktas därför som viktigare tilldragelser än bröllop. Enligt denna uppfattning kommer en människa från sina förfäder och återvänder till dem vid döden. De hus som de levande bor i är följaktligen byggda av förgängliga material, såsom trä och lera, medan gravarna, de dödas ”hem”, i regel är mer påkostade och hållbara. Familjemedlemmar och vänner är övertygade om att det medför välsignelse för dem att vara med vid en gravöppning, och kvinnor tror att de blir fruktsamma om de får röra vid den döda släktingens ben. Men återigen kan vi fråga oss: Vad säger Guds ord?
Människan skapades inte för att dö
Intressant nog visar Bibeln att Jehova Gud skapade människan för att leva och talade om döden endast som en konsekvens av olydnad. (1 Moseboken 2:17) Men tyvärr syndade den förste mannen och den första kvinnan, och följden blev att synden spred sig till hela mänskligheten som ett dödsbringande arv. (Romarna 5:12) Man kan därför säga att döden har varit en verklighet ända sedan det första människoparets olydnad, ja, en bister verklighet. Vi skapades emellertid för att leva, vilket är en del av förklaringen till att miljontals människor har så svårt att betrakta döden som det definitiva slutet.
Enligt Bibelns skildring försökte Satan lura det första människoparet angående döden genom att tillbakavisa Guds varning om att olydnad skulle medföra döden. (1 Moseboken 3:4) Med tiden blev det emellertid uppenbart att människorna dör, precis som Gud hade sagt att de skulle göra. Under århundradenas lopp har Satan därför svarat med ännu en lögn — att det finns en andlig del av människan som överlever kroppens död. Ett sådant bedrägeri är vad man kan förvänta av Satan, Djävulen, som Jesus kallade ”lögnens fader”. (Johannes 8:44) Guds svar på döden, däremot, är ett uppmuntrande löfte.
Vilket löfte?
Guds löfte gäller en uppståndelse för många. Det grekiska ord som i Bibeln översatts med ”uppståndelse” är a·nạ·sta·sis. Det betyder ordagrant ”det att stå upp”, ”det att ställa upp”, och syftar på att en person uppväcks från de döda. Ja, människan somnar in i döden, men Gud kan med sin kraft väcka upp henne igen. Människan förlorar livet, men Gud kan ge henne livet åter. Guds Son, Jesus Kristus, sade att ”den stund kommer, i vilken alla som är i minnesgravarna skall höra hans röst och komma ut”. (Johannes 5:28, 29) Aposteln Paulus förklarade att han hade ”ett hopp till Gud ... att det skall komma att bli en uppståndelse för både de rättfärdiga och de orättfärdiga”. (Apostlagärningarna 24:15) Job, en trogen Guds tjänare som levde i förkristen tid, tillkännagav också sin tro på en uppståndelse, när han sade: ”Om en kraftfull man dör, kan han då leva igen? Alla mitt pliktmässiga arbetes dagar kommer jag att vänta, till dess min avlösning kommer. Du kommer att ropa, och jag själv kommer att svara dig.” — Job 14:14, 15.
Håller du inte med om att det uttryckliga löftet om uppståndelsen vederlägger påståendet att de döda lever vidare i andlig gestalt? Om de döda var vid liv och befann sig i himlen eller i en andevärld, vad skulle det då vara för mening med uppståndelsen? Skulle de då inte redan ha fått sin belöning eller uppfyllt sin bestämmelse? Ett studium av Guds ord avslöjar att de döda verkligen är döda, omedvetna, och sover i graven till dess de uppväcks till liv i en ny värld — ett paradis — som vår kärleksfulle Fader, Jehova, har utlovat. Men om döden inte innebär ett åtskiljande av kropp och ande, och om anden inte lever vidare efter döden, hur är det då med de budskap som tycks komma från andevärlden?
Budskap från andevärlden
Många människor påstår sig ha fått budskap från andevärlden. Varifrån kommer sådana budskap? Bibeln säger varnande: ”Satan själv förkläder sig till en ljusets ängel. Då är det inte heller underligt, att hans tjänare ger sig sken av att vara rättfärdighetens tjänare.” (2 Korinthierna 11:14, 15, Hedegård) Ja, för att lättare kunna bedra och vilseleda människor har demoner (upproriska änglar) förmedlat budskap till de levande och ibland utgett sig för att vilja hjälpa dem.
Aposteln Paulus varnar ytterligare för detta organiserade bedrägeri och säger att somliga människor skall ”avfalla från tron, i det de ägnar uppmärksamhet åt vilseledande inspirerade uttalanden och demoners läror”. (1 Timoteus 4:1) Ett meddelande som sägs komma från de döda kan därför mycket väl härstamma från demoner, som ger sig sken av att vara ”rättfärdighetens tjänare” och med hjälp av en religiös lögn gör människor till slavar under vidskepliga sedvänjor, som leder dem bort från Guds ords sanning.
En annan bibeltext som bekräftar att de döda inte kan säga något, göra något eller känna något är Psalm 146:3, 4, där det sägs: ”Sätt inte er förtröstan till ädlingar, inte till en jordemänniskas son, hos vilken ingen räddning finns. Hans ande går ut, han vänder tillbaka till sin mark; på den dagen förgås verkligen hans tankar.” Vad är det för ande som ”går ut”? Det är individens livskraft som uppehålls genom andningen. När den avlidne slutade andas, upphörde hans sinnen följaktligen att fungera. Han trädde in i ett tillstånd av fullständig omedvetenhet. Han kan därför omöjligen behärska eller styra de levande.
Det är därför Bibeln jämför en människas död med ett djurs och förklarar att de båda blir omedvetna vid döden och återvänder till stoftet som de skapades av. Vi läser i Predikaren 3:19, 20: ”Det finns en slutlig händelse vad människosönerna angår och en slutlig händelse vad djuren angår, och det är samma slutliga händelse för dem. Som den ene dör, så dör den andre; och de har alla bara en ande, så att det inte finns någon överlägsenhet hos människan gentemot djuret, ty allt är tomhet. Alla går till en plats. De har alla blivit till av stoftet, och de vänder alla åter till stoftet.”
Eftersom Jehova Gud vet att demonerna försöker lura människorna att tro att de kan kommunicera med och påverkas av de döda, varnade han sitt forntida folk Israel och sade: ”Det får inte hos dig finnas ... någon som brukar spådom, någon som utövar magi eller någon som ser efter omen eller någon trollkarl, eller någon som binder andra med en trollformel eller någon som rådfrågar ett spiritistiskt medium eller någon som har till yrke att förutsäga händelser eller någon som frågar de döda. Ty var och en som gör dessa ting är något avskyvärt för Jehova.” — 5 Moseboken 18:10—12.
Detta visar med all önskvärd tydlighet att tanken att de döda kan skada oss inte kommer från Gud. Han är sanningens Gud. (Psalm 31:5; Johannes 17:17) Han har en underbar framtid i beredskap åt sanningsälskande människor som tillber honom ”med ande och sanning”. — Johannes 4:23, 24.
Jehova, en sanningens och kärlekens Gud
Vår kärleksfulle himmelske Fader, ”som inte kan ljuga”, har gett oss sitt ord på att miljoner och åter miljoner som har dött och lagts i gravar kommer att uppväckas och få möjlighet att leva för evigt i en ny, rättfärdig värld! (Titus 1:1, 2; Johannes 5:28) Detta kärleksfulla löfte om en uppståndelse visar att Jehova har ett varmt intresse för sin mänskliga skapelses välfärd och en innerlig önskan att göra slut på död, sorg och smärta. Vi behöver därför inte frukta för de döda eller vara överdrivet oroliga för dem och deras framtidsutsikter. (Jesaja 25:8, 9; Uppenbarelseboken 21:3, 4) Vår kärleksfulle och rättvise Gud, Jehova, både kan och vill uppväcka dem och utplåna all den sorg och smärta som döden fört med sig.
I Guds ord, Bibeln, finner vi mängder av beskrivningar av de förhållanden som kommer att råda på jorden i den nya, rättfärdiga värld som Gud har utlovat. (Psalm 37:29; 2 Petrus 3:13) Det kommer att bli en tid av fred och lycka och av kärlek människor emellan. (Psalm 72:7; Jesaja 9:7; 11:6—9; Mika 4:3, 4) Alla kommer att ha trygga, fina hem och ett arbete som skänker tillfredsställelse. (Jesaja 65:21—23) Det kommer att finnas rikligt med god och närande mat åt alla. (Psalm 67:6; 72:16) Alla kommer att åtnjuta strålande hälsa. (Jesaja 33:24; 35:5, 6) Förutom att apostlarna och ytterligare ett begränsat antal skall regera tillsammans med Jesus i himlen, nämner Bibeln ingenting om att andras själar skall få del av himmelsk salighet efter döden. (Uppenbarelseboken 5:9, 10; 20:6) Detta skulle vara märkligt, om de miljarder människor som har dött lever vidare efter döden.
Men det är inte märkligt när vi känner till Bibelns klara och tydliga lära: De döda har upphört att existera som levande själar. De kan inte skada oss. De som befinner sig i minnesgravarna är helt omedvetna och vilar i väntan på att Gud skall uppväcka dem i sin rätta tid. (Predikaren 9:10; Johannes 11:11—14, 38—44) Våra förhoppningar och önskningar ligger därför i Guds händer. ”Låt oss fröjdas och glädjas i räddningen genom honom.” — Jesaja 25:9.
[Bild på sidan 7]
Som Guds ord tydligt visar är de döda helt overksamma ända till den dag då de blir uppväckta