Är julen verkligen kristen?
ENLIGT The World Book Encyclopedia är juldagen ”den dag då de kristna firar Jesu Kristi födelsedag”. Men ändå sägs det vidare i samma verk: ”De första kristna firade inte ... [Jesu] födelse, eftersom de betraktade firandet av någons födelse som en hednisk sed.”
Författarna John Golby och William Purdue ger uttryck åt samma uppfattning i sin bok The Making of the Modern Christmas: ”De första kristna firade inte Kristi födelse. Födelsedagar som sådana förbands med hedniska sedvänjor; evangelierna säger ingenting om själva tidpunkten för Kristi födelse.”
Om firandet av födelsedagar inte har en kristen bakgrund, hur kom då Kristi födelsedag att bli en så framträdande ”kristen” högtid?
Julens hedniska ursprung
”Alla festade och gladde sig, allt arbete och all affärsverksamhet låg för en tid nere, husen dekorerades med lager och vintergröna växter, besök och presenter utväxlades vänner emellan, och skyddslingar gav gåvor åt sina mecenater. Hela högtiden var en tid av glädje och välvilja, och människor hängav sig åt förlustelser av alla de slag.” — J. M. Wheeler: Paganism in Christian Festivals.
Passar den här beskrivningen in på det julfirande som du är van vid? Förvånande nog gäller den här beskrivningen inte alls julen utan de romerska saturnalierna — en veckolång hednisk fest, som hade anknytning till vintersolståndet. (Se bilden på vidstående sida.) Den 25 december firades den oövervinnliga solens födelsedag, en mycket viktig högtid i den romerska Mithrakulten.
The New Encyclopædia Britannica förklarar: ”Den 25 december, den iranska ljusguden Mithras födelsedag, ... en dag som var helgad åt den oövervinnliga solen och som var dagen efter saturnalierna, upptogs av kyrkan som juldagen, dagen för Kristi födelse, för att motverka dessa högtiders inflytande.” Det hedniska födelsedagsfirandet fortsatte följaktligen efter en enkel namnändring — Mithra byttes ut mot Kristus!
Men du kanske tycker att Jesu, Guds Sons, födelsedag var något alldeles speciellt, en dag som förtjänar att bli ihågkommen. En närmare undersökning av Bibelns redogörelse kommer att kasta ljus över den frågan.
En glädjande händelse
Det andra kapitlet i Lukas beskriver hur himmelska änglar, ödmjuka herdar, hängivna Guds tjänare och Maria själv reagerade vid detta viktiga tillfälle.
Om vi börjar med herdarna, så sägs det att de ”bodde utomhus och höll vakt om natten över sin hjord”, vilket de inte skulle ha gjort mitt i vintern. När ”Jehovas ängel” visade sig för herdarna och Guds härlighet omstrålade dem, blev de först mycket rädda. Ängeln lugnade dem emellertid och sade: ”Hys ingen fruktan, ty se! jag förkunnar för er goda nyheter om en stor glädje som allt folket skall få, därför att i dag har det åt er fötts en Räddare, som är Kristus, Herren.” När ”en hop av den himmelska hären” av änglar plötsligt visade sig, visste herdarna att den här födelsen var annorlunda än alla andra. Det är intressant att lägga märke till att änglarna inte hade några gåvor med sig till det nyfödda barnet. I stället prisade de Jehova och sade: ”Ära i höjderna där ovan åt Gud, och på jorden frid bland människor som åtnjuter hans godvilja.” — Lukas 2:8—14.
Herdarna ville naturligtvis se det lilla barnet med egna ögon, eftersom det var Jehova som hade tillkännagett den lyckliga tilldragelsen. När de fann det nyfödda barnet som låg där i krubban, talade de om för föräldrarna vad änglarna hade sagt till dem. Därefter gav sig herdarna i väg, och de ”ärade och lovprisade Gud”, inte det lilla barnet. — Lukas 2:15—18, 20.
Maria, Jesu mor, gladde sig utan tvivel över att hennes förstfödde lyckligt och väl hade kommit till världen, men hon drog också ”slutsatser i sitt hjärta”. Senare begav sig Maria och hennes man, Josef, till Jerusalem, i enlighet med den mosaiska lagens krav. De kom inte dit för att fira barnets födelse, utan för att bära fram det åt Gud, ”alldeles som det är skrivet i Jehovas lag: ’Var och en av hankön som öppnar ett moderliv skall kallas helig åt Jehova.’” — Lukas 2:19, 22—24.
I templet i Jerusalem träffade Maria och Josef en man vid namn Simeon, som Lukas säger ”var rättfärdig och gudfruktig och väntade på Israels tröst”. Han hade genom gudomlig inspiration fått veta att han inte skulle dö förrän han hade fått se ”Jehovas Kristus”. Det som sedan hände skedde också ”under andens [Guds andes] inflytande”. Simeon tog det lilla barnet i famnen, men inte för att ge det en gåva. I stället välsignade han Gud och sade: ”Nu, suveräne Herre, låter du din slav gå fri i frid i enlighet med vad du har sagt; eftersom mina ögon har sett ditt medel till räddning som du har gjort redo inför alla folkens anblick.” — Lukas 2:25—32.
Nu närmade sig den åldriga profetissan Hanna. Även hon ”började frambära tack till Gud och tala om barnet till alla som väntade på Jerusalems befrielse”. — Lukas 2:36—38.
Maria, Simeon, Hanna, herdarna och de himmelska änglarna gladde sig alla över Jesu födelse. Men lägg märke till att de inte hängav sig åt något uppsluppet födelsedagsfirande, och inte heller förekom det några gåvor. I stället lovprisade de Jehova, som tillhandahöll detta medel till räddning för dem.
Men någon kanske säger: ”Det kan väl inte vara fel att ge julklappar, för ’de tre vise männen’ gav ju Jesus gåvor, eller hur?”
Julklappar
Låt oss undersöka också denna bibliska skildring. Du finner den i Matteus’ evangelium, kapitel 2. Där talas det inte om något födelsedagsfirande, och inte heller anges någon bestämd tidpunkt, även om händelsen tydligtvis utspelar sig någon tid efter Jesu födelse. I vers 1 berättar Matteus att de som besökte Jesus var ”astrologer [grekiska: mạ·goi] från östliga trakter”; de var följaktligen hedningar som inte hade någon kunskap om Jehova Gud. Stjärnan som männen följde ledde dem inte direkt till Jesu födelseplats i Betlehem, utan till Jerusalem, där kung Herodes härskade.
När denne onde härskare hörde dem fråga efter ”den judarnas kung som är född”, kontaktade han genast prästerna för att ta reda på exakt ”var Kristus skulle födas”, så att han kunde låta döda barnet. Prästerna svarade med att citera Mikas profetia, som förutsade att Messias skulle födas i Betlehem. (Mika 5:2) Herodes sade skrymtaktigt till sina besökare: ”Gå och forska noga efter barnet, och när ni har funnit det, underrätta då mig, så att jag också kan komma och betyga det min vördnad.” Astrologerna gav sig då i väg, och stjärnan ”gick framför dem, tills den kom att stå över den plats där barnet var”. Lägg märke till att Jesus omtalas som ett ”barn”, inte som en nyfödd baby. — Matteus 2:1—10.
Som det anstod österländska stormän på besök hos en härskare, föll de hedniska astrologerna ner inför barnet och ”överlämnade gåvor åt det: guld och virak och myrra”. Matteus tillägger: ”Men eftersom de i en dröm fick en gudomlig varning att inte vända åter till Herodes, drog de bort till sitt land en annan väg.” — Matteus 2:11, 12.
I denna kortfattade bibliska skildring försöker somliga finna stöd för bruket att ge julklappar. Boken Discovering Christmas Customs and Folklore förklarar emellertid att den nutida seden att ge gåvor har sitt ursprung i de saturnaliegåvor som romarna gav de fattiga. ”Fornkyrkan ... ändrade listigt dess innebörd så att den kom att bli en ceremoni till minne av de vise männens gåvor.” Vilken kontrast till de sanna tillbedjarna — till exempel de ödmjuka herdarna — som endast lovprisade Gud vid Jesu födelse!
Hylla Kristus som kung!
I dag är Jesus inte längre något spädbarn. Han är en mycket mäktig person, kung i Guds himmelska rike, och bör äras och hyllas som sådan. — 1 Timoteus 6:15, 16.
Om du nu är vuxen, har du då någon gång blivit förlägen när någon, i din närvaro, visat fotografier av dig som spädbarn? Sådana bilder kan visserligen påminna dina föräldrar om den glädje de kände vid din födelse, men nu, när du har en egen identitet, vill du då inte hellre att andra skall se dig som den person du är i dag? Hur respektlöst är det därför inte mot Kristus Jesus, när människor som påstår sig vara hans efterföljare år efter år går så helt upp i hedniska jultraditioner och i att hylla ett spädbarn att de glömmer att hylla honom som kung! Redan i det första århundradet framhöll den kristne aposteln Paulus det tillbörliga i att tänka på Kristus sådan han nu är — en himmelsk kung. Paulus skrev: ”Även om vi har känt Kristus efter köttet, känner vi honom nu verkligen inte längre så.” — 2 Korinthierna 5:16.
I egenskap av kung i Guds rike kommer Kristus snart att infria det profetiska löftet att avlägsna smärta, lidande, sjukdom och död. Han kommer att se till att alla får fullgoda bostäder och ett tillfredsställande arbete under paradisiska förhållanden här på jorden. (Jesaja 65:21—23; Lukas 23:43; 2 Korinthierna 1:20; Uppenbarelseboken 21:3, 4) Detta borde vara skäl nog att inte vanära Jesus!
Precis som Kristus själv strävar sanna kristna efter att ge sina medmänniskor en av de största gåvor en människa kan ge — förståelse av Guds uppsåt, vilket kan leda till evigt liv. (Johannes 17:3) Detta givande skänker dem stor glädje, precis som Jesus sade: ”Det är lyckligare att ge än att få.” — Apostlagärningarna 20:35; Lukas 11:27, 28.
Kristna som är uppriktigt intresserade av varandra har inte svårt att låta sin kärlek komma till uttryck vid vilken tid som helst på året. (Filipperna 2:3, 4) Vilken glädje det är att till exempel få en teckning som ett kristet barn ritat som tack efter att ha lyssnat till ett bibliskt föredrag! Lika uppmuntrande är det att få en oväntad present av en släkting som ett bevis på dennes kärlek. Kristna föräldrar känner också stor glädje när de vid lämpliga tillfällen under året ger sina barn presenter. Sådan kristen generositet styrs varken av hedniska traditioner eller av någon förment förpliktelse att fira vissa dagar.
I dag finns det följaktligen över fyra och en halv miljoner kristna ur alla nationer som inte firar jul, nämligen Jehovas vittnen, som regelbundet delar med sig till sina medmänniskor av de goda nyheterna om Guds kungarike. (Matteus 24:14) Du träffar dem förmodligen när de besöker ditt hem, kanske snart. Vår önskan är att ditt positiva gensvar till de goda nyheter som de predikar skall skänka dig och din familj stor glädje, allteftersom ni lär er att lovprisa Jehova Gud varje dag på året. — Psalm 145:1, 2.
[Bild på sidan 7]
Kristna ger sina medmänniskor en av de största gåvorna — förståelsen av Guds uppsåt, något som leder till evigt liv
[Bildkälla på sidan 4]
Culver Pictures