Jesu underverk — historia eller myter?
”Under nattens fjärde vaktpass kom han till dem, gående över havet.” — Matteus 14:25.
FÖR miljontals människor världen över är tron på Jesu Kristi underverk nästan lika viktig som tron på Gud själv. Evangelieskribenterna — Matteus, Markus, Lukas och Johannes — återger omkring 35 av Jesu underverk. Deras redogörelser vittnar emellertid om att han utförde många fler övernaturliga gärningar. — Matteus 9:35; Lukas 9:11.
Dessa underverk utfördes inte för att roa människor. De bekräftade Jesu påstående att han var Guds Son, den länge väntade Messias. (Johannes 14:11) Mose hade utfört övernaturliga tecken när han framträdde inför den förslavade nationen Israel. (2 Moseboken 4:1—9) Det är därför logiskt att den utlovade Messias, som enligt profetiorna skulle vara större än Mose, också förväntades kunna utföra tecken som bevisade att han var utsänd av Gud. (5 Moseboken 18:15) Bibeln kallar följaktligen Jesus ”en man som av Gud blev offentligt visad för ... [judarna] genom kraftgärningar och förebud och tecken”. — Apostlagärningarna 2:22.
Förr i tiden ifrågasatte människor i allmänhet inte Bibelns beskrivning av Jesus som undergörare. På senare år har emellertid evangelieskildringarna utsatts för bister kritik. I boken Deceptions and Myths of the Bible hänvisar Lloyd Graham till Bibelns berättelse om hur Jesus går på vattnet och går så långt att han säger: ”Man skall vara bra okunnig för att kunna tro att detta är bokstavligt menat, men ändå tror bokstavligt talat miljoner människor det, och sedan undrar vi vad det är för fel på vår värld! Kan man förvänta en bättre värld med en sådan okunnighet?”
Omöjligt?
En sådan kritik är emellertid inte logisk och förnuftig. The World Book Encyclopedia definierar ordet underverk som ”en händelse som inte kan förklaras med hjälp av kända naturlagar”. Enligt den definitionen skulle en färg-TV, en mobiltelefon eller en portföljdator ha betraktats som ett underverk för bara hundra år sedan! Är det då förnuftigt att vara dogmatisk och mena att något är omöjligt bara därför att vi inte kan förklara det med det vetenskapliga kunnande som vi har i dag?
Det finns också en annan viktig synpunkt som bör beaktas: Det grekiska ordet för ”underverk” i grundtexten till ”Nya testamentet” är dỵ·na·mis — ett ord som egentligen betyder ”kraft” eller ”makt”. Det översätts också med ”kraftgärningar” och ”förmåga”. (Lukas 6:19; 1 Korinthierna 12:10; Matteus 25:15) Enligt Bibeln var Jesu underverk en manifestation av ”Guds väldiga makt”. (Lukas 9:43, Hedegård) Skulle sådana gärningar vara omöjliga för en allsmäktig Gud — en som kännetecknas av ”överflödet på dynamisk energi”? — Jesaja 40:26.
Bevis på äkthet
En närmare granskning av de fyra evangelierna ger ytterligare bevis på deras trovärdighet. För det första skiljer sig dessa skildringar på ett markant sätt från sagor och legender. Tänk till exempel på de osanna historier om Jesus som cirkulerade århundradena efter hans död. I det apokryfiska ”Tomasevangeliet” heter det: ”När barnet Jesus var fem år gammal, ... gick han ... genom byn. Då stötte en pojke, som kom springande, till hans axel. Jesus blev förargad och sade till honom: ’Du skall inte längre gå din väg fram.’ Genast föll pojken ner och dog.” Det är inte svårt att inse vad den här berättelsen är — en ren fantasiprodukt. Det nyckfulla och småaktiga barn som porträtteras här har ingen som helst likhet med Bibelns Jesus. — Jämför Lukas 2:51, 52.
De äkta evangelieskildringarna, däremot, är fria från överdrifter och fiktiva övertoner. Jesus utförde underverk för att tillgodose verkliga behov, inte för att tillfredsställa egna och andras nycker. (Markus 10:46—52) Jesus använde aldrig sina förmågor för att gagna sig själv. (Matteus 4:2—4) Inte heller använde han dem för att skryta. Vid ett tillfälle ville exempelvis den nyfikne kung Herodes se Jesus utföra ett mirakulöst ”tecken”, men Jesus ”gav honom inget svar”. — Lukas 23:8, 9.
Jesu underverk står också i bjärt kontrast till de konster som professionella illusionister, trollkarlar och helbrägdagörare utför. Hans kraftgärningar hade alltid till syfte att förhärliga Gud. (Johannes 9:3; 11:1—4) Hans underverk var fria från känslosamma ritualer, magiska besvärjelser och pråligt skryt, bedrägeri eller hypnotism. När Jesus träffade en blind tiggare vid namn Bartimeus, som ropade: ”Rabbouni, låt mig få synen tillbaka”, sade Jesus bara till honom: ”Gå, din tro har gjort dig frisk.” Genast ”fick han synen tillbaka”. — Markus 10:46—52.
Evangelieskildringarna visar att Jesus utförde sina kraftgärningar utan rekvisita, belysningseffekter eller speciell iscensättning. De utfördes helt öppet, ofta inför många ögonvittnen. (Markus 5:24—29; Lukas 7:11—15) I motsats till våra dagars helbrägdagörare misslyckades han aldrig med sitt botande därför att den sjuke saknade tro. Som det sägs i Matteus 8:16: ”Han botade alla som hade det svårt.”
I sin bok ”Many Infallible Proofs”: The Evidences of Christianity skriver bibelforskaren Arthur Pierson om Kristi underverk: ”Deras stora antal, deras omedelbara och fullständiga karaktär samt frånvaron av misslyckanden till och med när det gäller att uppväcka döda visar att det råder en himmelsvid skillnad mellan dessa underverk och de under som påstås ha utförts i denna eller någon annan tidsålder.”
Bekräftelse från världsliga källor
Pierson framför ännu ett argument till stöd för evangelieskildringarna, när han säger: ”Ingen bekräftelse på Bibelns underverk är mer beaktansvärd än motståndarnas tystnad.” De judiska ledarna hade mycket starka skäl att vilja misskreditera Jesus, men hans underverk var så allmänt kända att motståndarna inte vågade förneka dem. Allt de kunde göra var att påstå att det var demoniska krafter som låg bakom. (Matteus 12:22—24) Ännu hundratals år efter Jesu död fortsatte de som skrev den judiska Talmud att tillskriva Jesus mirakulösa förmågor. Enligt boken Jewish Expressions on Jesus avfärdade de honom dock som en person som ”utövade magiska konster”. Skulle de ha sagt så, om de hade haft minsta chans att avfärda Jesu underverk som rena myter?
Ytterligare bevis får vi genom kyrkohistorikern Eusebios som levde på 300-talet. I sin Kyrkohistoria citerar han en viss Quadratus, som i ett brev till kejsaren försvarar kristendomen. Quadratus skriver: ”Vår Frälsares gärningar voro alltid tillstädes, ty de voro verkliga. De botade och dem som uppstått från de döda såg man icke blott då de botades och uppstego, utan de voro alltid närvarande, icke blott då Frälsaren vistades på jorden, utan även sedan han gått bort, under en lång tid, så att några av dem levat ända till vår tid.” Forskaren William Barclay förklarar: ”Quadratus hävdar att det ända fram till hans egen tid fanns människor i livet som kunde vittna om att de blivit mirakulöst botade. Om detta inte var sant, skulle ingenting ha varit lättare för de romerska myndigheterna än att stämpla det som en lögn.”
Att tro på Jesu underverk är följaktligen rimligt, förnuftigt och helt i harmoni med kända fakta. Jesu underverk är emellertid inte bara död historia. Hebréerna 13:8 påminner oss om att ”Jesus Kristus är densamme i går och i dag och för evigt”. Ja, han är vid liv och befinner sig nu i himlen, där han kan använda sina mirakulösa förmågor på ett långt mer storslaget sätt än han gjorde när han var här på jorden som människa. Evangeliernas beskrivningar av Jesu underverk är till stor nytta för oss därför att de 1) ger de kristna i våra dagar praktiska lärdomar, 2) uppenbarar fascinerande drag i Jesu personlighet och 3) pekar fram emot en tidpunkt i den nära framtiden då ännu mer fantastiska händelser kommer att äga rum!
Nästa artikel tar upp tre välkända underverk som belyser dessa punkter.