Frågor från läsekretsen
Hur bör man uppträda vid kristna dop?
Detta är en intressant fråga, eftersom den berör både dem av våra läsare som redan är döpta och dem som skall bli döpta. Låt oss först säga något om dem som skall bli döpta genom att bli fullständigt nedsänkta. Vilken inställning bör de ha?
I Matteus 28:19, 20 uppmanade Jesus sina efterföljare att gå och göra lärjungar av människor och undervisa dem och döpa dem. Han framställde inte dopet som en högst känslomässig erfarenhet, en handling som kommer av en tillfällig sinnesrörelse. Dopet är, som vi kan se av Jesu eget exempel, ett allvarligt steg. I Lukas 3:21 heter det: ”Jesus [blev också] döpt, och medan han bad öppnades himlen.” Ja, vårt föredöme tog allvarligt på dopet, och han bad i samband med det. Vi kan inte föreställa oss att han, när han hade kommit upp ur vattnet, gjorde segertecken, gav till ett tjut eller viftade med armarna i luften, så som det har rapporterats att några på senare tid har gjort. Nej, med endast Johannes döparen närvarande vände sig Jesus till sin Fader i bön.
Men Bibeln antyder inte att dopet måste vara en mörk eller dyster tilldragelse, som kräver speciella ställningar eller att man upprepar vissa fraser, som vissa kyrkor i kristenheten i våra dagar kräver. Tänk på pingstdagen, då tusentals judar och proselyter underkastade sig det kristna dopet. De hade redan studerat Guds lag och uppnått ett förhållande till honom. De behövde således endast få kunskap om Messias, Jesus, och ta emot honom. När de väl hade gjort detta kunde de bli döpta.
I Apostlagärningarna 2:41 rapporteras det: ”De som av hjärtat omfattade hans ord [blev] döpta.” Weymouths bibelöversättning lyder: ”Därför blev de som med glädje omfattade hans ord döpta.” De gladde sig åt de hänförande nyheterna om Messias, och denna djupt kända glädje spred sig helt visst till själva dopet, ett dop inför många hundra glada åskådare. Också änglarna i himlen såg det och gladde sig, för kom ihåg att Jesus sade att det ”uppstår glädje bland Guds änglar över en enda syndare som ändrar sinne”. — Lukas 15:10.
Vi kan alla på olika sätt återspegla både allvaret och glädjen i samband med ett dop. I vissa kyrkor bär de som blir döpta vita eller svarta skrudar. Ett sådant krav har inte något stöd i Bibeln. Det skulle dock vara opassande för både män och kvinnor att bära mycket snålt tilltagna eller avslöjande baddräkter. Och när en ny kristen kommer upp ur vattnet bör han, som vi redan har konstaterat, inte göra särskilda gester eller uppträda som om han hade vunnit en stor seger. Den nydöptes kristna bröder och systrar är glada över att han nu har blivit döpt. Han bör inse att detta bevis på tro bara är början på den långa banan av ostrafflighet för att vinna Guds godkännande. — Matteus 16:24.
När vi bevittnar ett offentligt dop, tar vi del i glädjen vid det tillfället, i synnerhet om den som blir döpt är en släkting eller någon som vi har studerat Bibeln med. Men för att helt och fullt få del av den glädjen bör vi tillsammans med dopkandidaterna lyssna på hela talet, höra dem offentligt besvara de frågor som ställs till dem och delta i bönen. Att vi gör detta kommer att hjälpa oss att ha rätt syn på dopet; vi kommer att ha Guds syn på det. Efter dopet behöver vi inte någon segerparad, blombukett eller bjudning till ära för den döpte för att visa vår glädje. Vi kan i stället gå fram till vår nye broder eller vår nya syster för att uttrycka vår glädje över att han eller hon nu har tagit detta underbara steg och hälsa honom eller henne varmt välkommen in i vårt kristna brödraskap.
Som en sammanfattning kan sägas att vi alla, inbegripet dem som underkastar sig nedsänkning, bör behandla dopet med tillbörligt allvar. Det är inte ett tillfälle för högljudda känsloutbrott, för bjudningar eller för uppsluppenhet. Men det är inte heller ett mörkt eller dystert tillfälle. Vi kan med rätta vara glada över att nya har anslutit sig till oss på vägen till evigt liv. Och vi kan med glädje välkomna våra nya bröder och systrar.
[Helsidesbild på sidan 31]