Jehovas får behöver öm omvårdnad
”Vet att Jehova är Gud. ... Vi är hans folk och hans betes får.” — PSALM 100:3.
1. Hur behandlar Jehova sina tjänare?
JEHOVA är den store herden. Om vi är hans tjänare, betraktar han oss som sina får och ger oss öm omvårdnad. Vår himmelske Fader tröstar och vederkvicker oss och leder oss ”i rättfärdighetens spår för sitt namns skull”. (Psalm 23:1—4) Den rätte herden, Jesus Kristus, älskar oss så mycket att han gav ut sin själ för oss. — Johannes 10:7—15.
2. I vilket tillstånd befinner sig Guds folk?
2 Som sådana som är föremål för öm omvårdnad kan vi instämma med psalmisten: ”Tjäna Jehova med glädje. Kom inför honom med högt fröjderop. Vet att Jehova är Gud. Det är han som har gjort oss och inte vi själva. Vi är hans folk och hans betes får.” (Psalm 100:2, 3) Ja, vi är glada och trygga. Det är som om vi vore i en fårfålla med en kraftig stenmur, utom fara för farliga rovdjur. — 4 Moseboken 32:16; 1 Samuelsboken 24:3; Sefanja 2:6.
Villiga herdar för hjorden
3. Hur behandlar förordnade kristna äldste Guds hjord?
3 Inte underligt att vi som Guds får är glada! Förordnade äldste har ledningen bland oss. De ”spelar” inte ”furste” eller herre över oss, och inte heller försöker de vara herrar över vår tro. (4 Moseboken 16:13; Matteus 20:25—28; 2 Korinthierna 1:24; Hebréerna 13:7) De är i stället kärleksfulla herdar som tillämpar aposteln Petrus’ råd: ”Var herdar för Guds hjord som är i er vård, inte under tvång, utan villigt; inte heller av kärlek till ohederlig vinning, utan med iver; inte heller såsom några som spelar herrar över dem som är Guds arv, utan genom att bli exempel för hjorden.” (1 Petrus 5:2, 3) Så här sade aposteln Paulus till medäldste: ”Ge akt på er själva och på hela den hjord, inom vilken den heliga anden har satt er till tillsyningsmän, till att vara herdar för Guds församling, som han har förvärvat med blodet av sin egen Son.” Och hur tacksamma är inte fåren över att dessa män, som har tillsatts eller förordnats genom helig ande, behandlar ”hjorden skonsamt”. — Apostlagärningarna 20:28—30.
4. För vilket förhållande till hjorden var Charles T. Russell väl känd?
4 Jesus gav församlingen ”gåvor i form av människor”, och han gav några av dessa som ”pastorer” eller herdar, vilka behandlar Jehovas hjord skonsamt. (Efesierna 4:8, 11, King James Version) En av dessa män var Charles T. Russell, Sällskapet Vakttornets förste president. På grund av att han så kärleksfullt och barmhärtigt verkade som en herde för hjorden under överherden, Jesus Kristus, kallades han för pastor Russell. I våra dagar förordnas kristna äldste av Jehovas vittnens styrande krets, men man är noga med att inte använda sådana uttryck som ”pastor”, ”äldste” eller ”lärare” som titlar. (Matteus 23:8—12) Nutida äldste utför dock ett herdearbete till gagn för Jehovas betes får.
5. Varför bör de nya göra sig bekanta med de förordnade äldste i den kristna församlingen?
5 Som herdar spelar de äldste en framträdande roll i de nyas andliga framåtskridande. Därför heter det på sidan 168 i den nya boken Kunskapen som leder till evigt liv: ”Gör dig bekant med de förordnade äldste i församlingen. De har stor erfarenhet av att tillämpa kunskapen om Gud, eftersom de har uppfyllt de krav på tillsyningsmän som fastställs i Bibeln. (1 Timoteus 3:1—7; Titus 1:5—9) Tveka inte att vända dig till någon av dem om du behöver andlig hjälp att övervinna en vana eller bemästra ett personlighetsdrag som är i strid med Guds krav. Du kommer att upptäcka att de äldste följer Paulus’ uppmaning: ’Tala tröstande till de nedstämda själarna, stöd de svaga, var långmodiga mot alla.’ — 1 Thessalonikerna 2:7, 8; 5:14.”
När de nya vill predika
6. Vilket tillvägagångssätt följs, när någon som studerar Bibeln önskar bli en förkunnare av Guds kungarike?
6 När en person under någon tid har inhämtat kunskap genom att studera Bibeln och vara med vid möten, kanske han vill bli en förkunnare av Guds kungarike, en förkunnare av de goda nyheterna. (Markus 13:10) Om så är fallet, bör det vittne som leder bibelstudiet med honom kontakta den presiderande tillsyningsmannen, som kommer att ordna med att en äldste i församlingens tjänstekommitté och ytterligare en äldste sammanträffar med personen i fråga och med den som leder studiet med honom. Resonemanget kommer att grunda sig på sidorna 98 och 99 i boken Organiserade för att fullgöra vår tjänst. Om dessa båda äldste ser att den nye tror på de grundläggande bibliska lärorna och har rättat sig efter Guds principer, kommer de att tala om för honom att han är kvalificerad att ta del i den offentliga tjänsten.a När han rapporterar sin tjänst genom att lämna in en rapport över tjänsten på fältet, kommer den att föras in på det Församlingens registerkort för förkunnare som har skrivits ut i hans namn. Den nye förkunnaren kan nu rapportera sitt vittnande tillsammans med de miljontals andra som med glädje ”förkunnar Guds ord”. (Apostlagärningarna 13:5) Det kommer nu att pålysas för församlingen att han är en odöpt förkunnare.
7, 8. Hur kan en odöpt förkunnare få den hjälp han behöver i tjänsten?
7 En odöpt förkunnare behöver hjälp av de äldste och andra mogna kristna. Hans andliga framåtskridande är till exempel av intresse för den som leder det församlingsbokstudium som han är med vid. Den nye förkunnaren kanske tycker att det är svårt att tala effektivt i arbetet från hus till hus. (Apostlagärningarna 20:20) Därför kommer han antagligen att välkomna hjälp, framför allt då av den som har lett studiet av Bibeln med honom i boken Kunskapen som leder till evigt liv. Att det är på sin plats att ge sådan praktisk hjälp förstår vi av att Jesus Kristus förberedde sina lärjungar för tjänsten. — Markus 6:7—13; Lukas 10:1—22.
8 Om vår tjänst skall bli effektiv, måste vi förbereda oss väl. De båda förkunnarna kanske därför först kan träffas för att öva de framställningar som föreslås i månadens nummer av Tjänsten för Guds kungarike. När de börjar sin tjänst på fältet, kanske den mer erfarne förkunnaren kan ta den första dörren eller de två första dörrarna. Efter en vänlig inledning kan båda förkunnarna hjälpas åt att vittna. Att dessa förkunnare samarbetar i tjänsten några veckor kan leda till att de får bra återbesök och kanske rentav ett bibelstudium i boken Kunskapen som leder till evigt liv. Den mer erfarne förkunnaren kanske kan leda studiet ett tag och sedan överlämna det till den nye förkunnaren. Hur glada kommer inte båda förkunnarna att bli, om den som de studerar Bibeln med visar uppskattning av kunskapen om Gud!
9. Vad görs, när en förkunnare önskar bli döpt?
9 När en odöpt förkunnare går framåt andligen, överlämnar han sig kanske åt Gud i bön och önskar bli döpt. (Jämför Markus 1:9—11.) Han bör göra sin önskan att bli döpt känd för församlingens presiderande tillsyningsman, som kommer att ordna med att tre olika äldste går igenom frågorna på sidorna 175—218 i boken Organiserade för att fullgöra vår tjänst med honom. De fyra delar i vilka frågorna är uppdelade kan gås igenom vid tre olika tillfällen och om möjligt av olika äldste. Om dessa är överens om att den odöpte förkunnaren i rimlig grad har insikt i Bibelns läror och på annat sätt också uppfyller kraven, kommer de att tala om för honom att han kan bli döpt. Som en följd av sitt överlämnande och dop får han ett ”märke” på pannan för att bli räddad. — Hesekiel 9:4—6.
Att fylla speciella behov
10. Hur kommer en person att öka sin bibelkunskap efter det att han har studerat igenom boken Kunskapen som leder till evigt liv och blivit döpt?
10 När någon har studerat igenom boken Kunskapen som leder till evigt liv och har blivit döpt, är det kanske inte nödvändigt att leda ett regelrätt studium med honom i ännu en bok, till exempel boken Förenade i tillbedjan av den ende sanne Guden.b Den nyligen döpte kommer naturligtvis att lära sig mycket, när han förbereder sig för kristna möten och regelbundet är med vid dessa. Han kommer också att få ytterligare kunskap, när hans törst efter sanning får honom att själv läsa och studera kristna publikationer och att resonera om bibliska frågor med medtroende. Men hur är det då om det uppstår ett speciellt behov?
11. a) Hur fick Apollos hjälp av Priscilla och Aquila? b) Vilken hjälp skulle man kunna ge en nyligen döpt ung vuxen som funderar på att gifta sig?
11 Till och med Apollos, som ”var väl förtrogen med Skrifterna” och helt korrekt undervisade om Jesus, fick nytta av att de mer erfarna kristna Priscilla och Aquila tog upp ”honom i sitt sällskap och utredde Guds väg mera korrekt för honom”. (Apostlagärningarna 18:24—26; jämför Apostlagärningarna 19:1—7.) Låt oss därför anta att en nyligen döpt ung vuxen funderar på sällskapande och giftermål. En mer erfaren kristen skulle då kunna hjälpa honom att finna upplysningar om sådana frågor i Sällskapet Vakttornets publikationer. Det finns exempelvis bra stoff om sådana här ämnen i boken Ungdomar frågar — svar som fungerar, del 7.c Den förkunnare som ledde bibelstudiet med denne nye skulle kunna dryfta det här stoffet med honom, även om detta inte innebär att de har ett regelbundet studium.
12. Vilken hjälp skulle man kunna ge nydöpta äkta makar som har problem?
12 Låt oss ta ett annat exempel. Ett par nydöpta äkta makar har kanske problem med att tillämpa Guds ords principer. De skulle då kunna vända sig till en äldste, som skulle kunna använda några kvällar till att resonera med dem om olika skriftställen och rikta deras uppmärksamhet på de upplysningar som finns i Sällskapet Vakttornets publikationer. Men denne äldste skulle inte på nytt sätta i gång ett regelbundet bibelstudium med paret.
Om en nydöpt felar
13. Varför bör församlingsäldste visa barmhärtighet mot en nydöpt som felar men är ångerfull?
13 De äldste efterliknar den store herden, Jehova, som säger: ”Jag själv kommer att föda mina får, ... det brutna kommer jag att förbinda, och det sjuka kommer jag att stärka.” (Hesekiel 34:15, 16; Efesierna 5:1) I överensstämmelse med den andan framhöll lärjungen Judas att man skulle visa barmhärtighet mot smorda kristna som tvivlade eller hade gjort sig skyldiga till synd. (Judas, vers 22, 23) Eftersom vi med rätta förväntar mycket mer av erfarna kristna än av en nydöpt kristen, bör vi helt visst visa barmhärtighet mot en sådan nydöpt som felar men är ångerfull och som kan sägas vara bara ett lamm. (Lukas 12:48; 15:1—7) Äldste som ”dömer ... för Jehova” ger därför sådana får öm omvårdnad och för dem till rätta i en ande av mildhet. — 2 Krönikeboken 19:6; Apostlagärningarna 20:28, 29; Galaterna 6:1.d
14. Vad bör göras om en nyligen döpt förkunnare begår en allvarlig synd, och hur kan han bli hjälpt?
14 Låt oss anta att en nydöpt förkunnare tidigare hade problem med dryckenskap och att han vid ett eller två tillfällen har återfallit till att dricka för mycket. Eller han har kanske övervunnit en djupt inrotad vana att röka men har vid ett eller två tillfällen dukat under för frestelsen att röka i smyg. Även om vår nye broder har bett om Guds förlåtelse, bör han söka hjälp av en äldste, så att synden inte blir till en vana. (Psalm 32:1—5; Jakob 5:14, 15) När han berättar om sitt felsteg för en av de äldste, bör denne äldste försöka att på ett barmhärtigt sätt föra den nye till rätta. (Psalm 130:3) Det kanske räcker med råd från Bibeln för att hjälpa honom att hädanefter göra raka stigar för sina fötter. (Hebréerna 12:12, 13) Denne äldste bör resonera med den presiderande tillsyningsmannen om omständigheterna kring fallet för att avgöra vilken ytterligare hjälp som bör ges.
15. Vad kan ibland vara nödvändigt när en nyligen döpt person syndar?
15 I vissa fall kan det behövas mer. Om saken är allmänt känd eller hjorden är i fara eller det finns några andra allvarliga problem, ger äldstekretsen två äldste i uppdrag att undersöka fallet närmare. Om dessa äldste finner att det hela är så allvarligt att man måste tillsätta en dömande kommitté, bör de rapportera om saken för äldstekretsen. Äldstekretsen tillsätter då en dömande kommitté för att hjälpa den felande. Denna dömande kommitté bör behandla honom kärleksfullt. De bör sträva efter att föra honom till rätta med hjälp av Bibeln. Om han reagerar positivt på deras vänliga ansträngningar, kan de avgöra huruvida det skulle vara till hjälp för honom att inte bli använd för punkter på podiet vid mötena i Rikets sal och om han bör tillåtas att svara vid mötena.
16. Vad kan de äldste göra för att hjälpa den felande?
16 Om den felande vill ta emot hjälp kan en eller två av bröderna i den dömande kommittén avtala om att göra herdebesök i syfte att stärka hans tro och bygga upp hans uppskattning av Guds rättfärdiga normer. De kanske emellanåt kan samarbeta med honom i tjänsten på fältet. De kan, utan att fördenskull sätta i gång ett regelbundet bibelstudium med honom, ha några bibliska samtal med honom och då använda lämpliga artiklar ur Vakttornet och Vakna! Med en sådan kärleksfull omvårdnad kan den felande bli stärkt att i fortsättningen motstå köttets svaghet.
17. Vilka åtgärder vidtas om en döpt syndare inte ändrar sinne och överger sin syndiga kurs?
17 Att man inte har varit döpt så länge är naturligtvis inte någon ursäkt för att man förhärdat bedriver synd. (Hebréerna 10:26, 27; Judas, vers 4) Om en döpt syndare inte ändrar sinne och överger sin syndiga kurs, kommer han att bli utesluten ur församlingen. (1 Korinthierna 5:6, 11—13; 2 Thessalonikerna 2:11, 12; 2 Johannes, vers 9—11) När en sådan åtgärd verkar vara nödvändig, kommer äldstekretsen att utse en dömande kommitté. Om det företas en uteslutning, skall följande korta meddelande göras: ”... har blivit utesluten.”e
Hjälp dem att ”skynda framåt mot mogenhet”
18. Varför kan vi vara övertygade om att nydöpta kristna och andra alltid kommer att ha mer att lära om Jehova och hans vilja?
18 Det stora flertalet av Guds tjänare kommer att stanna kvar i hjorden. Eftersom vi alltid kommer att kunna lära oss mer om vår himmelske Fader och om hans vilja, kommer vi till vår glädje också att kunna komma allt närmare honom. (Predikaren 3:11; Jakob 4:8) De tusentals som blev döpta vid pingsten år 33 v.t. hade helt visst mer att lära. (Apostlagärningarna 2:5, 37—41; 4:4) Det hade också sådana icke-judar som blev döpta efter Paulus’ tal på Areopagen i Athen och som saknade kunskap i Skrifterna. (Apostlagärningarna 17:33, 34) Nyligen döpta personer i våra dagar har också mer att lära, och de behöver tid och hjälp att stärka sitt beslut att fortsätta att göra det som är rätt i Guds ögon. — Galaterna 6:9; 2 Thessalonikerna 3:13.
19. Hur kan de som blir döpta få hjälp att ”skynda framåt mot mogenhet”?
19 Varje år blir tusentals personer döpta, och de behöver hjälp, så att de kan ”skynda framåt mot mogenhet”. (Hebréerna 6:1—3) Genom ord, exempel och praktisk hjälp i tjänsten kanske du kan hjälpa någon att ta på sig den nya personligheten och fortsätta att ”vandra i sanningen”. (3 Johannes, vers 4; Kolosserna 3:9, 10) Om du är en erfaren förkunnare, kanske de äldste ber dig att under några veckor hjälpa en ny medförkunnare i tjänsten på fältet eller att resonera med honom om vissa tankar från Bibeln för att stärka hans tro på Gud, hans uppskattning av kristna möten osv. I förhållandet mellan herdar och får liknar herdarna en far, när de ger förmaning, och en mor i det varsamma sätt varpå de behandlar fåren. (1 Thessalonikerna 2:7, 8, 11) Men några få äldste och biträdande tjänare kan ju inte ta hand om allt som behöver göras i en församling. Vi är alla som en familj, vars medlemmar hjälper varandra. Vi kan alla göra något för att hjälpa våra medtillbedjare. Du kanske själv kan ge uppmuntran, trösta de nedstämda och stödja de svaga. — 1 Thessalonikerna 5:14, 15.
20. Vad kan du göra för att sprida kunskapen om Gud och för att ge öm omvårdnad åt Jehovas betes får?
20 Människor behöver kunskap om Gud, och som ett vittne för Jehova kan du med glädje ta del i att sprida den. Jehovas får behöver öm omvårdnad, och du kan kärleksfullt spela en roll i att hjälpa till med att ge den. Må Jehova välsigna din tjänst, och må han belöna dig för dina uppriktiga ansträngningar att hjälpa hans betes får.
[Fotnoter]
a Vid det här tillfället kan den nye få ett exemplar av boken Organiserade för att fullgöra vår tjänst.
b Utgiven av Sällskapet Vakttornet.
c Utgiven av Sällskapet Vakttornet.
d Riktlinjerna för hur man under sådana förhållanden skall förfara med odöpta förkunnare finns i artikeln ”Att hjälpa andra att tillbe Gud” i Vakttornet för 15 november 1988, sidorna 15—20.
e Om beslutet är att utesluta, men det görs ett överklagande, avvaktar man med att meddela om uteslutningen. Se sidorna 147 och 148 i boken Organiserade för att fullgöra vår tjänst.
Hur skulle du svara?
◻ Hur behandlar Jehova sina får?
◻ Vad gör man när nya önskar predika?
◻ Hur kan medtroende hjälpa de nya som har speciella behov?
◻ Vilken hjälp kan de äldste ge åt dem som felar men är ångerfulla?
◻ Hur skulle du kunna hjälpa en nydöpt att ”skynda framåt mot mogenhet”?
[Bild på sidan 16]
Charles T. Russell var känd som en kärleksfull herde för hjorden
[Bild på sidan 18]
Medlidsamma herdar behandlar Guds hjord skonsamt