Rapport från förkunnare av Riket

Bibelns sanningar fortsätter att bli predikade på Irland

PÅ SENARE år har det förekommit mycket stridigheter på det natursköna Irland. Samtidigt har många irländare reagerat positivt, när Jehovas vittnen framfört Bibelns hoppfulla budskap till dem. Följande erfarenheter från Irland bekräftar det.

■ I Dublin tog ett Jehovas vittne och hans lilla dotter del i predikandet från dörr till dörr. De träffade en kvinna som heter Cathy och som var mycket upptagen med sina många barn. Vittnet frågade om hans dotter, som höll på att öva sig i att förkunna, fick hålla en kort framställning för henne. Cathy samtyckte, och den lilla flickan höll en tydlig och väl genomtänkt framställning. Cathy blev imponerad av flickans tydligt märkbara uppriktighet och respektfullhet, och hon tog emot den bibliska traktat som hon blev erbjuden.

Efteråt tänkte Cathy på hur väl förberedd hennes unga besökare varit och på hennes goda uppförande. ”Att en liten flicka kunde framföra ett så intressant budskap, utan att rikta uppmärksamheten på sig själv, gjorde starkt intryck på mig”, sade hon. ”Jag bestämde mig för att jag skulle lyssna nästa gång Jehovas vittnen kom på besök.”

Under tiden flyttade Cathy till en liten stad på sydvästra Irland, nära gränsen mellan grevskapen Cork och Kerry. En tid därefter ringde Jehovas vittnen på hennes dörr, och hon bjöd in dem. Hon tackade ja till ett regelbundet bibelstudium, och hon är nu, tillsammans med flera av sina barn, med vid församlingens möten. Cathy är tacksam för den lilla flickans uppriktiga önskan att dela med sig av de goda nyheterna till henne.

■ Vittnena hade under sju år bibliska samtal med en kvinna som heter Jean och som bor i Tullamore. Ibland visade hon intresse och tog emot litteratur, men andra gånger var intresset svagt. En dag, när ett vittne som heter Frances och en väninna till henne ringde på hos Jean, var hon på mycket dåligt humör. ”Det spelade ingen roll vad vi sade”, berättar vittnet, ”hon blev alltmer irriterad. Till slut sade hon till oss att försvinna och smällde igen dörren.”

Frances undrade om ytterligare besök bara skulle medföra samma sak. ”Om hon nu verkligen inte är intresserad av budskapet, är det kanske ingen idé att göra fler besök hos henne”, tänkte Frances. Men hon resonerade med sin man, Thomas, om saken, och han var mer optimistisk. Nästa gång de var i området besökte de Jean igen. Hon var vänlig och tog emot exemplar av tidskrifterna Vakttornet och Vakna! Ytterligare besök var precis lika trevliga, och Thomas och Frances satte i gång ett regelbundet bibelstudium med henne.

Varför denna förändring? Jean förklarar att hon, då hon var så ohövlig mot vittnena, nyligen hade fått barn och just kommit hem från sjukhuset. På grund av att hon ammade sin nyfödda och måste mata sitt lite äldre barn, fick hon bara sova en och en halv timme per natt. ”Det jag minst av allt ville”, säger Jean, ”var att tala om religion.”

Inom två månader var Jean med vid alla församlingens möten, och inom fyra månader tog hon del i tjänsten på fältet. Tio månader efter det att hon börjat studera Bibeln blev hon döpt. Det Jean själv upplevt är nu till hjälp för henne i tjänsten. Hon berättar: ”Om jag träffar någon som är mycket ohövlig, försöker jag visa större förståelse. Jag gör alltid en anteckning om det. Förhållandena är kanske annorlunda vid mitt nästa besök. Personen kanske då känner sig bättre och är mer mottaglig.”