Vågar du inte anförtro dig åt andra?
”DET finns ingen som jag kan tala med. Andra skulle inte förstå. De är för upptagna med sina egna problem. De har inte tid med mina.” Många känner så och håller därför saker och ting för sig själva. När andra frågar hur de mår, vill de ofta säga som det är, men de gör det inte. De kan bara inte öppna sig.
Det är sant att det finns de som inte vill ha hjälp av andra. Men många vill så gärna få hjälp, men de vågar inte berätta om sina personligaste tankar, känslor och upplevelser. Är du en av dem? Finns det verkligen ingen som du kan anförtro dig åt?
Att förstå anledningen till rädslan
I dagens värld råder en anda av misstro. Ungdomar talar inte med sina föräldrar. Föräldrar kan inte tala med varandra. Få vill tala med myndighetspersoner. Oförmögna att anförtro sig åt andra tar somliga sin tillflykt till alkohol, droger eller en vild livsstil i ett försök att fly från sina problem. — Ordspråken 23:29–35; Jesaja 56:12.
Förtroendet för personer i auktoritetsställning, sådana som präster, läkare, terapeuter och lärare, har skakats på grund av en oändlig mängd avslöjanden av oärlighet och omoraliskhet. Enligt en bedömning är över 10 procent av prästerna inblandade i sexuella övergrepp. En skribent konstaterar att dessa ”förtroendesvikare ... åstadkommer dalar, rämnor och klyftor i mänskliga relationer”. Hur påverkar det här deras församlingar? Förtroendet går förlorat.
Det moraliska sammanbrottet, som är så utbrett, har också försatt familjen i ett krisläge. Det har nästan gått så långt att problemfamiljer är det normala, inte undantaget. Hemmet var en gång en plats för fostran. Nu för tiden är det ofta inte mycket mer än ett ställe där man äter. När någon växer upp i en familj där det inte finns någon ”naturlig tillgivenhet”, leder det vanligtvis till att han eller hon som vuxen inte kan anförtro sig åt andra. — 2 Timoteus 3:3.
Dessutom försämras förhållandena i världen, och därför blir risken för att vi får uppleva något traumatiskt allt större. I en liknande situation skrev profeten Mika: ”Sätt inte er förtröstan till en förtrolig vän.” (Mika 7:5) Du kanske känner det likadant efter en mindre besvikelse, ett brutet förtroende eller en allvarligare livshotande händelse. Du tycker att det är svårt att lita på andra igen, och du blir känslomässigt förlamad. Varje dag lever du ditt liv bakom en mur som känslorna inte får tränga igenom. (Jämför Psalm 102:1–7.) Visserligen kanske en sådan attityd hjälper dig att fungera, men ”hjärtats smärta” berövar dig all sann glädje i livet. (Ordspråken 15:13) Sanningen är den att om du skall bli andligt, känslomässigt, psykiskt och fysiskt frisk, måste den muren brytas ner, och du måste lära dig att lita på andra. Är det möjligt? Ja, det är det.
Varför måste muren brytas ner?
Att man anförtror sig åt andra skänker lättnad åt ett bekymrat hjärta. Hanna fick erfara det. Hon levde i ett bra äktenskap och hade ett tryggt hem, men hon var djupt bedrövad. Trots att hon var ”bitter i själen”, började hon förståndigt nog ”be till Jehova” så innerligt att hennes läppar darrade. Ja, hon anförtrodde sig åt Jehova. Efter det öppnade hon sitt hjärta för Guds representant Eli. Med vilket resultat? ”[Hanna] gick sedan sin väg, och hon började äta, och hennes ansikte såg inte längre så bekymrat ut.” — 1 Samuelsboken 1:1–18.
I de flesta kulturer är man medveten om nyttan med förtroligt tal. Det kan till exempel visa sig vara bra att man resonerar om sina tankar och upplevelser med andra som har varit i liknande situationer. Forskare drar slutsatsen: ”Känslomässig isolering leder till sjukdom — vi behöver berätta saker och ting för att vara själsligt sunda.” En allt större samling vetenskapliga undersökningar bekräftar sanningen i det inspirerade ordspråket som lyder: ”Den som isolerar sig kommer att söka sin egen själviska längtan; mot all praktisk vishet kommer han att bryta ut.” — Ordspråken 18:1.
Om du inte öppnar dig för andra, hur kan de då hjälpa dig? Jehova Gud kan läsa hjärtan, men för familjen och vännerna är dina innersta tankar och känslor som en sluten bok — såvida du inte öppnar dig. (1 Krönikeboken 28:9) Om problemet gäller en överträdelse av Guds lag, skulle det bara göra saken värre att inte bekänna. — Ordspråken 28:13.
Fördelarna med att anförtro bekymmer åt andra överväger sannerligen vida risken att bli sårad. Det betyder naturligtvis inte att vi bör avslöja personliga detaljer urskillningslöst. (Jämför Domarna 16:18; Jeremia 9:4; Lukas 21:16.) ”Det finns kamrater som är beredda att sönderslå varandra”, varnar Ordspråken 18:24 men tillägger sedan: ”Det finns en vän som är mer trogen än en bror.” Var kan du finna en sådan vän?
Förtroende i din familj
Om du har ett problem, har du då försökt att tala med din äktenskapspartner eller dina föräldrar om det? ”Att få tala ut om problemet fullständigt är många gånger allt som behövs”, säger en erfaren rådgivare. (Ordspråken 27:9) Kristna äkta män som älskar sina hustrur som sig själva, hustrur som ”underordnar sig sina män” och föräldrar som tar allvarligt på sitt gudagivna ansvar att uppfostra sina barn i Jehovas ”allvarliga förmaning” kommer att arbeta hårt på att lyssna med empati och ge användbara råd. (Efesierna 5:22, 33; 6:4) Jesus hade varken hustru eller barn i köttslig mening, men han var verkligen ett mycket gott föredöme i det här avseendet. — Markus 10:13–16; Efesierna 5:25–27.
Vad gör man då, om problemet inte kan behandlas inom familjen? I den kristna församlingen behöver vi aldrig vara ensamma. Aposteln Paulus sade: ”Vem är svag, utan att jag är svag?” (2 Korinthierna 11:29) Han gav uppmaningen: ”Fortsätt att bära varandras bördor.” (Galaterna 6:2; Romarna 15:1) Bland våra andliga bröder och systrar kan vi utan tvivel finna mer än en ”broder som föds för tider av trångmål”. — Ordspråken 17:17.
Förtroende i församlingen
I de över 80.000 församlingarna av Jehovas vittnen världen över finns det ödmjuka män som tjänar som ”medarbetare till er glädje”. (2 Korinthierna 1:24) Dessa är de äldste. ”Var och en”, skriver Jesaja, ”skall visa sig vara som ett gömställe undan vinden och ett gömsle undan regnovädret, som vattenströmmar i ett vattenlöst land, som skuggan av en väldig brant klippa i ett utmattat land.” Detta är vad de äldste strävar efter att vara. — Jesaja 32:2; 50:4; 1 Thessalonikerna 5:14.
Äldstebröder uppfyller skriftenliga krav innan de blir förordnade genom helig ande. Ditt förtroende för dem kommer att stärkas av att du känner till det. (Apostlagärningarna 20:28; 1 Timoteus 3:2–7; Titus 1:5–9) Det du talar med en äldstebroder om kommer att förbli strängt konfidentiellt. En av hans kvalifikationer är nämligen pålitlighet. — Jämför 2 Moseboken 18:21; Nehemja 7:2.
De äldste i församlingen ”vakar ständigt över era själar såsom de som skall avlägga räkenskap”. (Hebréerna 13:17) Det här får dig att lita på dessa män, eller hur? Naturligtvis utmärker sig inte alla äldste i samma egenskaper. En del kan verka mer tillgängliga eller vänligare eller mer förstående än andra. (2 Korinthierna 12:15; 1 Thessalonikerna 2:7, 8, 11) Varför inte anförtro dig åt en äldstebroder som du känner dig väl till mods med?
De här männen får inte betalt, och detta är inte deras förvärvsarbete. De är i stället ”gåvor i form av människor” som Jehova har gett för att hjälpa dig. (Efesierna 4:8, 11–13; Galaterna 6:1) Hur då? Genom att skickligt använda Bibeln kommer de att tillämpa dess läkande kraft på den situation som du befinner dig i. (Psalm 107:20; Ordspråken 12:18; Hebréerna 4:12, 13) De kommer att be både tillsammans med dig och för dig. (Filipperna 1:9; Jakob 5:13–18) Hjälp från sådana kärleksfulla rådgivare kan göra mycket när det gäller att läka en bekymrad ande och återvinna sinnesfrid.
Hur man bygger upp förtroendefulla förhållanden
Det är inte ett tecken på svaghet eller ett misslyckande att man ber om hjälp, råd eller bara ett hörande öra. Det är i stället ett realistiskt erkännande av att vi är ofullkomliga och att ingen sitter inne med alla svar. Givetvis är vår himmelske Fader, Jehova Gud, den bäste rådgivare och förtrogne vän vi har. Vi instämmer i det som psalmisten skrev: ”Jehova är min styrka och min sköld. På honom har mitt hjärta förtröstat, och jag har blivit hjälpt.” (Psalm 28:7) I bön kan vi när som helst oförbehållsamt utgjuta vårt hjärta för honom, och vi kan lita på att han hör oss och bryr sig om oss. — Psalm 62:7, 8; 1 Petrus 5:7.
Men hur kan du lära dig att lita på äldstebröderna och de andra i församlingen? Betrakta först dig själv. Är dina farhågor verkligen välgrundade? Är du misstänksam beträffande andras motiv? (1 Korinthierna 13:4, 7) Kan du på något sätt minimera riskerna för att bli sårad? Ja, det kan du. Hur då? Försök att lära känna andra personligen i en andlig miljö. Tala med dem vid församlingsmötena. Ta del i arbetet från hus till hus tillsammans med dem. Förtroende måste, precis som respekt, vinnas. Så ha tålamod. Om du till exempel försöker lära känna en andlig herde lite bättre, kommer ditt förtroende för honom att växa allteftersom. Lätta ditt hjärta successivt. Om han reagerar på ett lämpligt, förstående och taktfullt sätt, då kanske du kan yppa fler detaljer.
De som tillber Jehova, och särskilt kristna äldste, arbetar hårt på att efterlikna Guds tilltalande egenskaper i sina relationer till varandra. (Matteus 5:48) Det leder till en anda av förtroende i församlingen. En äldstebroder med många års erfarenhet säger: ”Vännerna måste veta en sak: Oavsett vad någon gör, förlorar inte äldstebrodern sin kristna kärlek till honom. Äldstebrodern kanske inte tycker om det som har hänt, men han älskar fortfarande sin broder och vill hjälpa honom.”
Du behöver alltså inte känna att du står ensam med ett problem. Tala med någon som har ”andliga förutsättningar” och som kan hjälpa dig att axla din börda. (Galaterna 6:1) Kom ihåg att ”oro i en mans hjärta böjer ner det”, men ”ljuvliga ord är en honungskaka, söta för själen och en läkedom för benen i kroppen”. — Ordspråken 12:25; 16:24.
[Ruta på sidan 26]
Vem som helst bland de kristna kan bli ombedd att hjälpa en släkting, en vän eller en andlig broder som har ett personligt problem. Vet du hur man ger hjälp?
En bra rådgivare
är tillgänglig: Matteus 11:28, 29; 1 Petrus 1:22; 5:2, 3
väljer rätt plats: Markus 9:33–37
försöker förstå problemet: Lukas 8:18; Jakob 1:19
överreagerar inte: Kolosserna 3:12–14
hjälper till att klara av smärtfyllda känslor: 1 Thessalonikerna 5:14; 1 Petrus 3:8
känner sina begränsningar: Galaterna 6:3; 1 Petrus 5:5
ger uttryckliga råd: Psalm 19:7–9; Ordspråken 24:26
avslöjar inte det som är konfidentiellt: Ordspråken 10:19; 25:9