Akrobater på bergsbranterna
VID Döda havets västra strand låg den forntida staden En-Gedi och dess omgivande vildmark. Områdets bergspass och branter utgör ett idealiskt hem för det utlovade landets stenbock, som liknar de djur som ses på bilderna ovan.
Detta viga djur tillhör djurskapelsens under. Låt oss slå upp Bibeln och ta en närmare titt på det och se hur fascinerande det är.
”De höga bergen är för stenbockarna”
Så sjöng psalmisten. (Psalm 104:18) Stenbockar är väl rustade för att leva på höga höjder! De är mycket graciösa, och de tar sig med stor säkerhet snabbt fram över oländig terräng. De klarar av det delvis tack vare hovarnas utformning. Mellanrummet mellan tårna kan vidgas under getens tyngd, vilket gör att djuret har ett fast grepp när det står eller rör sig på smala klipphyllor.
Stenbockar har dessutom ett utomordentligt balanssinne. De kan hoppa mycket långt och landa på en klippavsats som knappt rymmer djurets fyra fötter. Biologen Douglas Chadwick iakttog en gång en stenbock som använde sitt balanssinne för att undvika att bli fångad på en klippavsats som var för smal för att vända sig på. Han berättar: ”Sedan geten hade kastat en hastig blick på nästa klippavsats omkring 120 meter nedanför, satte den ner frambenen och förde sakta bakkroppen upp över huvudet längs klippväggen, precis som om den hjulade. Medan jag höll andan, fortsatte geten tills den hade satt ner bakbenen så att den nu hade vänt helt om.” (National Geographic) Inte undra på att stenbockar har kallats ”akrobaterna på bergsbranterna”!
”Har du lärt känna ... tiden för stenbockarna ... att föda?”
Stenbockar är mycket skygga djur. De föredrar att leva avskilt från människan. Människor har verkligen svårt att komma dem tillräckligt nära för att iaktta dem i vilt tillstånd. Ägaren till ”djuren på de tusen bergen” kunde därför med rätta fråga Job: ”Har du lärt känna den fastställda tiden för stenbockarna på den branta klippan att föda?” — Psalm 50:10; Job 39:1.
Gudagiven instinkt talar om för stenbockshonan när det är dags att föda. Hon letar reda på ett skyddat ställe och föder en eller två killingar, vanligen i slutet av maj eller i juni. Inom några dagar står de nyfödda killingarna säkert på benen.
”En älsklig hind och en behagfull stenbockshona”
Den vise kung Salomo uppmanade äkta män: ”Gläd dig med din ungdoms hustru, en älsklig hind och en behagfull stenbockshona.” (Ordspråken 5:18, 19) Detta var inte avsett att förringa kvinnor. Salomo hänsyftade uppenbarligen på de här djurens skönhet, grace och andra framträdande egenskaper.
Stenbocken tillhör de oräkneliga ”levande själar” som ger ett överväldigande bevis på Skaparens vishet. (1 Moseboken 1:24, 25) Är vi inte glada över att Gud har omgett oss med så många fängslande djur?
[Bildkälla på sidan 24]
Genom tillmötesgående från universitetet i Athen