Rapport från förkunnare av Riket
Han fann en ”mycket värdefull pärla”
”HIMLARNAS kungarike [är] likt en resande köpman som sökte efter fina pärlor. Sedan han hade funnit en enda mycket värdefull pärla, gick han bort och sålde utan dröjsmål allting, så mycket han hade, och köpte den.” Jesus klargjorde med de här orden Guds kungarikes oerhörda värde. (Matteus 13:45, 46) De som inser värdet av Guds kungarike gör ofta stora personliga uppoffringar för att gripa tag i det. Följande erfarenhet från Pingtung på Taiwan visar det.
År 1991 började makarna Lin studera Bibeln tillsammans med Jehovas vittnen. När en präst på platsen fick veta det, försökte han få dem att komma till hans kyrka. Eftersom familjen Lin sålde blod från grisar och ankor på salutorget i närheten, beslöt de sig för att fråga vad prästen ansåg om det. ”Människor kan äta allt som Gud har skapat”, svarade han. Vittnena däremot uppmuntrade dem att begrunda vad Guds ord säger. De fick veta att Jehova Gud betraktar blodet som heligt, därför att ”blodet är varje skapelses liv”. (3 Moseboken 17:10, 11, The New English Bible) Sanna kristna måste därför ”avhålla sig ... från blod”. (Apostlagärningarna 15:20) När makarna Lin hade undersökt vad Bibeln sade, beslöt de sig för att sluta sälja blod, även om en stor del av deras inkomst kom från den försäljningen. Men en tid senare stod de inför en ännu större prövning.
Makarna Lin hade innan de lärde känna sanningen planterat 1.300 betelpalmer på sin mark. Även om det skulle dröja fem år innan träden gav vinst, kunde familjen Lin förvänta sig att tjäna över 500.000 kronor per år när träden blev produktiva. Tiden för den första skörden närmade sig, och familjen måste fatta ett viktigt beslut. De hade genom sina bibelstudier lärt sig att kristna måste rena sig ”från varje förorening av kött och ande” genom att inte ägna sig åt eller understödja sådana orena vanor som tobaksrökning, drogmissbruk och att tugga betelnöt. (2 Korinthierna 7:1) Vad skulle de göra?
Herr Lins samvete plågade honom, och han beslöt att sluta studera Bibeln. Hans fru sålde under tiden betelnötter från deras äldre palmer och gjorde en vinst på över 20.000 kronor. Det här var bara en liten del av vad de snart skulle tjäna om de behöll sina träd. Men makens samvete fortsatte att plåga honom.
Han brottades med problemet tills han en dag bad vittnena på platsen att såga ner betelpalmerna åt honom. Vittnena förklarade att det var ett beslut han själv måste fatta. Han måste ”bära sin egen ansvarsbörda” och själv såga ner träden. (Galaterna 6:4, 5) De uppmuntrade honom att tänka på löftet i 1 Korinthierna 10:13, där det sägs: ”Ingen frestelse har kommit över er utom vad som är vanligt för människor. Men Gud är trofast, och han skall inte låta er bli frestade utöver vad ni kan tåla, utan tillsammans med frestelsen skall han också bereda utvägen, så att ni kan uthärda den.” Vittnena resonerade också med honom och sade: ”Om vi sågar ner träden åt dig, skulle du kunna beklaga det och lägga skulden för förlusten på oss.” En kort tid senare vaknade hustrun av ljudet från en motorsåg. Hennes man och barn höll på att såga ner betelpalmerna!
Herr Lin fann att Jehova håller det han lovat. Han fick ett arbete som gjorde att han kunde ha ett gott samvete och kunde bli en lovprisare av Jehova. Han döptes vid en kretssammankomst som Jehovas vittnen hade i april 1996.
Ja, i själva verket ”sålde [han] ... så mycket han hade” och köpte en ”mycket värdefull pärla”. Nu har han det ovärderliga privilegiet att ha ett personligt förhållande till Jehova Gud och att tjäna hans kungarikes intressen.