Jorden — Varför finns den till?
Det finns en viktig fråga som du bör tänka igenom: Danades vår vackra planet av en intelligent Skapare som har ett syfte med jorden och människan? Genom att få ett tillfredsställande svar på den frågan kan du få reda på vad framtiden kommer att föra med sig för vår planet.
MÅNGA forskare som ingående har studerat universum och jorden har lagt märke till vissa förhållanden som tyder på att det finns en Skapare, att det är Gud som ligger bakom. Låt oss ta ett exempel:
Professor Paul Davies skriver i sin bok I huvudet på Gud: ”Existensen av ett ordnat, sammanhängande universum som innehåller stabila, organiserade, komplexa strukturer kräver lagar och villkor av ett mycket speciellt slag.”
Efter att ha beskrivit en rad ”sammanträffanden” som astrofysiker och andra vetenskapsmän har lagt märke till tillägger professor Davies: ”Sammantagna tillhandahåller de imponerande bevis för att livet sådant vi känner till det mycket känsligt beror av fysiklagarnas form och på några till synes lyckliga slumpar vad gäller de värden naturen valt för olika partikelmassor, krafters styrkor, och så vidare. ... Nog sagt, att om vi kunde leka Gud och välja värden på dessa storheter som vi ville genom att vrida på några rattar, skulle vi upptäcka att nästan alla inställningar skulle göra universum obeboeligt. I vissa fall verkar det som om de olika rattarna måste finjusteras med enorm precision om universum skall vara sådant att livet kan blomstra. ... Å andra sidan är det uppenbarligen ett faktum med djup innebörd, att även små förändringar i hur saker och ting är kan göra universum omöjligt att observera.”
Dessa iakttagelser har fått många att dra slutsatsen att jorden och det övriga av universum har frambringats av en Skapare med ett uppsåt. Om det förhåller sig så, måste vi ta reda på varför han över huvud taget skapade jorden. Vi måste också försöka utröna vad hans uppsåt är med jorden. I detta sammanhang stöter man ofta på en märklig paradox. Trots den utbredda ateismen är det förvånansvärt många människor som påstår sig tro på en intelligent Skapare. De flesta av kristenhetens kyrkosamfund talar om en allsmäktig Gud som har skapat universum, men det är sällan man hör dem tala med förtröstan och övertygelse om Guds uppsåt med jorden.
Vad säger Bibeln?
För att få svar på frågan om jordens framtid är det logiskt att vända sig till en informationskälla som allmänt anses komma från Skaparen själv. Den källan är Bibeln. Ett av de enklaste och tydligaste uttalandena om detta ämne finner vi i Predikaren 1:4. Vi läser där: ”Släkte går, och släkte kommer, och jorden står evinnerligen kvar.” (1917 års svenska översättning) Bibeln förklarar rakt på sak varför Jehova Gud skapade jorden. Den visar också att han placerade den på exakt rätt plats i universum och i förhållande till vår sol för att uppehålla allt liv på den. Den allsmäktige Guden inspirerade den forntida profeten Jesaja att skriva: ”Detta är vad Jehova har sagt, himlarnas Skapare, Han, den sanne Guden, jordens Formare och den som har gjort den, Han, den som fast grundade den, som inte skapade den rätt och slätt för ingenting, som formade den, ja till att bebos: ’Jag är Jehova, och det finns ingen annan.’” — Jesaja 45:18.
Hur är det då med människans möjligheter att förstöra allt liv på jorden? I sin ojämförliga vishet har Gud lovat att han kommer att ingripa innan mänskligheten hinner fördärva allt liv på vår planet. Lägg märke till detta uppmuntrande löfte i Bibelns sista bok, Uppenbarelseboken: ”Nationerna blev vreda, och din egen vrede kom, och den fastställda tiden för de döda att bli dömda, och att ge lönen åt dina slavar profeterna och åt de heliga och åt dem som fruktar ditt namn, de små och de stora, och att störta dem i fördärvet som fördärvar jorden.” — Uppenbarelseboken 11:18.
Jehova uppenbarar i sitt ord vad som var hans ursprungliga uppsåt när han skapade jorden, denna juvel i rymden, som en astronaut uttryckte det när han kretsade kring jorden. Guds uppsåt var att den skulle bli ett globalt paradis, behagligt uppfylld av människor — män och kvinnor som alla levde i fred och harmoni. Han avsåg att befolka planeten successivt genom att låta det första människoparet frambringa avkomma. För att de första människorna skulle finna glädje i livet hade Jehova förvandlat en liten del av jorden till ett underbart paradis, Edens trädgård. Allteftersom åren gick och den mänskliga familjen tillväxte skulle paradiset så småningom utvidgas, tills orden i Första Moseboken 1:28 var uppfyllda: ”Gud sade till dem: ’Var fruktsamma och bli många och uppfyll jorden och lägg den under er.’”
Men när vi nu ser den sorgliga belägenhet som jorden och dess invånare befinner sig i, betyder då det att Guds ursprungliga uppsåt med jorden har gått om intet? Eller har han ändrat sitt uppsåt och beslutat att han på grund av människans egensinniga inställning skall låta planeten gå under och sedan börja om på nytt? Nej, vi kan vara övertygade om att inget av dessa alternativ är rätt. Bibeln visar att Jehovas uppsåt alltid går i verkställighet, att det han beslutat inte kan omintetgöras av någon enda varelse eller ens av en oväntad händelseutveckling. Han försäkrar: ”Så kommer mitt ord, som utgår ur min mun, att visa sig vara. Det kommer inte att vända tillbaka utan resultat till mig, utan det kommer sannerligen att utföra det som jag har funnit behag i, och det kommer att ha säker framgång i det som jag har sänt ut det till.” — Jesaja 55:11.
Guds uppsåt har tillfälligt avbrutits, inte förändrats
När Adam och Eva syndade och blev utdrivna ur Edens trädgård, stod det klart att de inte skulle få vara med om att förverkliga Guds uppsåt med en paradisisk jord. Men redan då tillkännagav Jehova att några av deras avkomlingar skulle komma att fullgöra det uppdrag som han hade gett människan. Det skulle visserligen ta tid, ja många hundra år, men vi vet inte hur lång tid det skulle ha tagit att fullgöra detta uppdrag även om både Adam och Eva hade fortsatt att vara fullkomliga. Faktum är att mot slutet av Jesu Kristi tusenåriga styre — alltså om lite mer än tusen år — kommer det paradisiska tillstånd som rådde i Eden att vara förhärskande över hela jorden, och vår planet kommer att vara befolkad med fridsamma och lyckliga avkomlingar av det första människoparet. Då kommer Jehovas förmåga att osvikligt fullgöra sitt uppsåt att vara hävdad för evigt!
Då kommer de hänförande profetior som Gud lät teckna ner för så länge sedan att få en strålande uppfyllelse. Det sägs till exempel i Jesaja 11:6–9: ”Vargen kommer verkligen att bo en tid tillsammans med bagglammet, och tillsammans med killingen kommer rentav leoparden att lägga sig ner, och kalven och det manprydda unga lejonet och det välgödda djuret, alla tillsammans; och en liten pojke kommer att leda dem. Och kon och björnen, de kommer att beta; deras ungar kommer att lägga sig ner tillsammans. Och till och med lejonet kommer att äta halm alldeles som tjuren. Och dibarnet kommer sannerligen att leka över kobrans hål; och över en giftorms ljusöppning kommer ett avvant barn rentav att räcka ut sin hand. De kommer inte att göra skada eller vålla fördärv någonstans på hela mitt heliga berg; ty jorden kommer sannerligen att vara full av Jehovas kunskap, liksom vattenmassorna täcker havets botten.”
Dålig hälsa och obotliga sjukdomar kommer då att tillhöra det förflutna, och till och med döden kommer att upphöra. Kan det uttryckas tydligare än med de enkla ord som vi finner i Bibelns sista bok? Vi läser där: ”Guds tält är hos människorna, och han skall bo hos dem, och de skall vara hans folk. Och Gud själv skall vara hos dem. Och han skall torka bort varje tår från deras ögon, och döden skall inte vara mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta vara mer. De förra tingen har försvunnit.” — Uppenbarelseboken 21:3, 4.
Ja, vi kan verkligen fatta mod — vår vackra planet kommer inte att gå under. Må du få privilegiet att överleva slutet för den här onda tingens ordning och dess förstöring av jorden. Guds rena, nya värld är nu mycket nära. Då kommer många av våra nära och kära som har somnat in i döden att väckas till liv genom det mirakel som uppståndelsen utgör. (Johannes 5:28, 29) Ja, vår jord kommer att bestå, och vi kan få bestå med den och glädjas åt livet på den.