Upplyft lojala händer i bön
”Jag [vill] att på varje ort männen fortsätter att be, i det de upplyfter lojala händer, utan vrede och debatter.” — 1 TIMOTEUS 2:8.
1, 2. a) Vad slags böner är orden i 1 Timoteus 2:8 tillämpliga på? b) Vad skall vi nu behandla?
JEHOVA förväntar att de som tillhör hans folk skall vara lojala mot honom och mot varandra. Aposteln Paulus förknippade lojalitet med bön, när han skrev: ”Jag [vill] att på varje ort männen fortsätter att be, i det de upplyfter lojala händer, utan vrede och debatter.” (1 Timoteus 2:8) Det Paulus här åsyftade med att be ”på varje ort” var antagligen de böner som bads där de kristna församlades. Vilka skulle representera Guds folk i bön vid församlingens möten? Endast heliga, rättfärdiga och vördnadsfulla män, som fullgjorde sina skyldigheter mot Gud. (Predikaren 12:13, 14) De måste vara andligt och moraliskt rena och fullständigt hängivna Jehova Gud.
2 Det är i synnerhet de äldste i församlingen som skall upplyfta ”lojala händer” i bön. De visar sin lojalitet mot Gud genom att be innerligt genom Jesus Kristus, och detta hjälper dem att undvika debatter och vredesutbrott. Ja, varje man som får privilegiet att representera den kristna församlingen i offentlig bön bör vara fri från vrede, illvilja och illojalitet mot Jehova och hans organisation. (Jakob 1:19, 20) Vad finns det mer för riktlinjer i Bibeln för dem som får privilegiet att representera andra i offentlig bön? Och vad är några av de bibliska principer som vi bör tillämpa i våra personliga böner och i våra böner i familjen?
Tänk i förväg igenom innehållet i din bön
3, 4. a) Varför är det bra att i förväg tänka igenom innehållet i en offentlig bön? b) Vad visar Bibeln om böners längd?
3 Om vi ombes att be offentligt, får vi antagligen tillfälle att i förväg tänka igenom innehållet i vår bön. Detta hjälper oss att be om sådant som är lämpligt och angeläget utan att det blir en lång och osammanhängande bön. Våra personliga böner kan naturligtvis också vara hörbara och av varierande längd. Innan Jesus utvalde sina 12 apostlar bad han hela natten, men när han instiftade åminnelsen av sin död, var hans böner över brödet och vinet antagligen rätt korta. (Markus 14:22–24; Lukas 6:12–16) Och vi vet att Gud lyssnade även på Jesu korta böner.
4 Anta att vi får privilegiet att representera en familj i bön före en måltid. En sådan bön kan vara rätt kort, men den bör alltid innehålla ett uttryck av tacksamhet för maten. Offentliga böner före eller efter ett kristet möte behöver inte heller vara långa eller innehålla många olika punkter. Jesus kritiserade de skriftlärda som höll ”långa böner” ”som en förevändning”. (Lukas 20:46, 47) Så bör aldrig en gudfruktig människa handla. Men det kan ibland vara på sin plats med en något längre offentlig bön. En äldste som blir ombedd att be den avslutande bönen vid en sammankomst bör i förväg tänka igenom innehållet i sin bön. Han kanske vill nämna flera punkter i en sådan bön, men den bör ändå inte bli alltför lång.
Nalkas Gud med vördnad
5. a) Vad bör vi tänka på när vi ber offentligt? b) Varför bör vi be på ett värdigt och respektfullt sätt?
5 När vi ber offentligt, bör vi komma ihåg att vi som syndiga människor riktar oss till den suveräne Herren Jehova och inte till medmänniskor. (Psalm 8:3–5, 9; 73:28) Vi bör därför visa en vördnadsfull fruktan för att misshaga honom genom vad vi säger eller genom vårt sätt att uttrycka oss. (Ordspråken 1:7) Psalmisten David sjöng: ”Vad mig beträffar, i din kärleksfulla omtankes överflöd kommer jag att gå in i ditt hus, jag kommer att böja mig ner, vänd mot ditt heliga tempel i fruktan för dig.” (Psalm 5:7) En sådan inställning hjälper oss att uttrycka oss med respekt och värdighet, om vi ombes att be offentligt vid ett av Jehovas vittnens möten. Om vi skulle tala till en mänsklig kung, skulle vi göra det med respekt och värdighet. Hur mycket mer bör vi då inte göra det när vi i bön talar till ”evighetens Kung”, Jehova. (Uppenbarelseboken 15:3) Det skulle därför vara olämpligt att i våra böner säga sådant som ”god morgon, Jehova”, ”hjärtliga hälsningar från oss” eller ”ha det så bra”. Bibeln visar att Jesus Kristus, Guds enfödde Son, aldrig tilltalade sin himmelske Fader på det viset.
6. Vad bör vi tänka på, när vi nalkas ”den oförtjänta omtankens tron”?
6 Paulus skrev: ”Låt oss ... med ett fritt och öppet tal gå fram till den oförtjänta omtankens tron.” (Hebréerna 4:16) Trots vårt syndiga tillstånd kan vi, genom vår tro på Jesu Kristi lösenoffer, med ”fritt och öppet tal” gå fram till eller nalkas Jehova. (Apostlagärningarna 10:42, 43; 20:20, 21) Men ett sådant ”fritt och öppet tal” innebär inte att vi skall småprata med Gud och inte heller att vi skall säga respektlösa saker till honom. För att våra offentliga böner skall behaga Jehova måste vi be med tillbörlig respekt och värdighet. Det skulle inte vara lämpligt att i sådana böner komma med meddelanden, ge olika personer råd eller läxa upp åhörarna.
Be med en ödmjuk inställning
7. Hur visade Salomo ödmjukhet när han bad vid överlämnandet av Jehovas tempel?
7 En viktig biblisk princip som vi bör komma ihåg, antingen vi ber offentligt eller vi gör det enskilt, är att visa ödmjukhet. (2 Krönikeboken 7:13, 14) Trots att Jehovas tempel, som kung Salomo hade byggt i Jerusalem, var en av de praktfullaste byggnader som någonsin har uppförts på jorden, visade han ödmjukhet, när han vid överlämnandet av det bad: ”Kommer Gud verkligen att bo på jorden? Se! Själva himlarna, ja, himlarnas himmel, kan inte rymma dig; hur mycket mindre då detta hus som jag har byggt!” — 1 Kungaboken 8:27.
8. Nämn några sätt varpå vi kan visa ödmjukhet i offentlig bön.
8 Vi bör likt Salomo vara ödmjuka när vi representerar andra i offentlig bön. Vår ödmjukhet kan komma till uttryck i vårt tonfall, även om vi måste undvika att låta salvelsefulla. Ödmjuka böner är inte högtravande eller teatraliska. De riktar uppmärksamheten på Gud, inte på den som ber. (Matteus 6:5) Vi visar också ödmjukhet genom det vi säger i vår bön. Om vi ber ödmjukt, kommer vi inte att låta som om vi krävde att Gud skulle göra som vi vill. Vi kommer i stället att be Jehova att han skall handla på ett sätt som är i linje med hans heliga vilja. Psalmisten gav ett fint exempel på en rätt inställning, när han bad: ”Ack nu, Jehova, så ge då räddning, det ber jag dig! Ack nu, Jehova, så ge då framgång, det ber jag dig!” — Psalm 118:25; Lukas 18:9–14.
Be från hjärtat
9. Vilket fint råd av Jesus finner vi i Matteus 6:7, och hur kan vi tillämpa det?
9 För att våra böner, både de offentliga och de enskilda, skall behaga Jehova måste de komma från hjärtat. Vi upprepar därför inte bara inlärda böner om och om igen utan tanke på innehållet. I sin bergspredikan gav Jesus rådet: ”När ni ber, säg då inte detsamma om och om igen, alldeles som folk i nationerna gör; de föreställer sig nämligen [felaktigt] att de skall bli hörda därför att de använder många ord.” Eller uttryckt på ett annat sätt: ”När ni ber, pladdra då inte (använd då inte tomma upprepningar).” — Matteus 6:7; fotnot i NW, studieutgåvan.
10. Varför kan det vara på sin plats att vid upprepade tillfällen be om samma sak?
10 Det är naturligtvis inte fel att vid upprepade tillfällen be om samma sak, för Jesus uppmanade ju: ”Fortsätt med att be, så skall det ges åt er; fortsätt med att söka, så skall ni finna; fortsätt med att bulta på, så skall det öppnas för er.” (Matteus 7:7) Jehova har kanske välsignat församlingens predikoverksamhet så att vår Rikets sal nu är för liten och vi behöver en ny. (Jesaja 60:22) Det är då lämpligt att vi fortsätter att be om detta i våra personliga böner och i offentliga böner vid Jehovas folks möten. Detta skulle inte vara att använda ”tomma upprepningar”.
Glöm inte att tacka och lovprisa
11. Hur är orden i Filipperna 4:6, 7 tillämpliga när man ber enskilt och offentligt?
11 Många människor ber bara för att begära något, men vår kärlek till Jehova Gud bör få oss att i både våra personliga böner och våra offentliga böner tacka honom och lovprisa honom. Paulus skrev: ”Var inte bekymrade för någonting, utan låt i allting, genom bön och ödmjuk anhållan jämte tacksägelse, de ting ni begär göras kända för Gud; och Guds frid, som övergår allt förstånd, skall skydda era hjärtan och era sinnesförmögenheter med hjälp av Kristus Jesus.” (Filipperna 4:6, 7) Ja, förutom att vi riktar ödmjuka anhållanden och vädjanden till Jehova, bör vi också rikta vårt tack till honom för andliga och materiella välsignelser. (Ordspråken 10:22) Psalmisten sjöng: ”Frambär tacksägelse som ditt slaktoffer åt Gud, och infria åt den Högste dina löften.” (Psalm 50:14) Och David säger gripande i en av sina psalmer: ”Jag skall lovprisa Guds namn med sång, och jag skall prisa hans storhet med tacksägelse.” (Psalm 69:30) Bör vi inte göra detsamma i offentliga och personliga böner?
12. Hur uppfylls Psalm 100:4, 5 nu, och för vad kan vi därför tacka och lovprisa Gud?
12 Så här sjöng psalmisten om Gud: ”Gå in i hans portar med tacksägelse, in i hans förgårdar med lovprisning. Tacka honom, välsigna hans namn. Ty Jehova är god; hans kärleksfulla omtanke varar till obestämd tid och hans trofasthet från generation till generation.” (Psalm 100:4, 5) Vi har orsak att tacka och lovprisa Jehova för att människor av alla nationer nu strömmar in i Jehovas helgedoms förgårdar. Uttrycker du din tacksamhet mot Gud för församlingens Rikets sal, och visar du din uppskattning genom att regelbundet församlas där med dem som älskar honom? Och medan du är där, sjunger du då entusiastiskt med i sångerna som uttrycker lovprisning av och tacksamhet mot vår kärleksfulle himmelske Fader?
Skäms aldrig för att be
13. Vilket bibliskt exempel visar att vi, även om vi på grund av skuld inte känner oss värdiga att be, bör komma inför Jehova med en ödmjuk anhållan?
13 Vi bör, även om vi på grund av vår skuld inte känner oss värdiga att be, ändå vända oss till Gud med ödmjuk anhållan. När judarna hade syndat genom att ta sig utländska hustrur, föll Esra på knä, bredde ut sina lojala handflator mot Gud och bad ödmjukt: ”O min Gud, jag känner mig verkligen skamsen och förlägen över att lyfta mitt ansikte mot dig, o min Gud, ty våra missgärningar, de har mångfaldigats över vårt huvud, och vår skuld har blivit stor ända till himlarna. Från våra förfäders dagar har vi stått i stor skuld ända till denna dag. ... Och efter allt som har kommit över oss på grund av våra usla gärningar och vår stora skuld — ty du själv, o vår Gud, har räknat vår missgärning för mindre än den är, och du har gett oss undkomna, sådana som dessa — skall vi då börja bryta mot dina bud igen och ingå äktenskapliga allianser med dessa avskyvärdheters folk? Kommer du inte att bli förtörnad på oss till det yttersta, så att ingen blir kvar och ingen undkommer? O Jehova, Israels Gud, du är rättfärdig, ty vi har blivit kvar som ett undkommet folk, som det är denna dag. Här är vi inför dig i vår skuld, ty det är omöjligt att bestå inför dig på grund av detta.” — Esra 9:1–15; 5 Moseboken 7:3, 4.
14. Vad krävs för att få Guds förlåtelse, som vi kan se av det som hände på Esras tid?
14 För att Gud skall förlåta oss måste vi bekänna vår synd, visa ånger och frambringa ”frukter som svarar mot sinnesändringen”. (Lukas 3:8; Job 42:1–6; Jesaja 66:2) På Esras tid åtföljdes en ångerfull inställning av att man försökte rätta till det orätta som hade begåtts genom att sända i väg de utländska hustrurna. (Esra 10:44; jämför 2 Korinthierna 7:8–13.) Må vi, om vi söker Guds förlåtelse för allvarlig synd, ödmjukt bekänna vår synd i bön och frambringa frukter som svarar mot sinnesändringen. En ångerfull inställning och en önskan att rätta till det orätta som begåtts bör också få oss att söka andlig hjälp av kristna äldste. — Jakob 5:13–15.
Hämta tröst i bön
15. Hur visar Hannas erfarenhet att vi kan finna tröst i bön?
15 Bön kan trösta oss om vi av någon anledning plågas i hjärtat. (Psalm 51:17; Ordspråken 15:13) Detta var vad den lojala Hanna fick uppleva i sin sorg över att vara barnlös i en tid då det var vanligt med stora familjer i Israel. Peninna, den andra hustrun till hennes man, Elkana, hade fött honom söner och döttrar, och hon hånade nu Hanna för hennes barnlösa tillstånd. Hanna bad då innerligt till Jehova och lovade att om han välsignade henne med en son, skulle hon ge den sonen ”åt Jehova alla hans livsdagar”. Hanna blev tröstad av sin bön och av översteprästen Elis ord, och därefter såg hon ”inte längre så bekymrad ut”. Hon födde en son som hon kallade Samuel, och längre fram överlämnade hon honom åt tjänst i Jehovas helgedom. (1 Samuelsboken 1:9–28) Hanna uttryckte också sin tacksamhet mot Jehova för den omtanke som han hade visat henne och lovprisade honom som en Gud vars like inte finns. (1 Samuelsboken 2:1–10) Vi kan i likhet med Hanna hämta tröst i bön, övertygade om att Gud besvarar alla böner som är i enlighet med hans vilja. Må vi, sedan vi har utgjutit vårt hjärta för honom, inte längre se ”bekymrade ut”, för han kommer att avlägsna vår börda eller göra det möjligt för oss att bära den. — Psalm 55:22.
16. Varför bör vi be när vi känner fruktan eller är bekymrade, som exemplet med Jakob visar?
16 Må vi i en situation som vållar fruktan, smärta eller bekymmer vända oss till Gud i bön för att få tröst. (Psalm 55:1–4) Jakob kände fruktan inför mötet med sin bror, Esau, som nu hade blivit som en främling för honom, och han bad: ”O min far Abrahams Gud och min far Isaks Gud, o Jehova, du som säger till mig: ’Vänd tillbaka till ditt land och till dina släktingar, så skall jag göra gott mot dig’, jag är ovärdig alla de bevis på kärleksfull omtanke och all den trofasthet som du har visat mot din tjänare, ty med bara min stav gick jag över denna Jordan, och nu har jag blivit till två läger. Befria mig, ber jag dig, ur min brors hand, ur Esaus hand, för jag är rädd för honom, att han kan komma och helt visst angripa mig, mor tillsammans med barn. Och du, du har sagt: ’Obestridligen kommer jag att göra gott mot dig, och jag skall göra din säd lik havets sandkorn, som inte kan räknas för sin talrikhet.’” (1 Moseboken 32:9–12) Jehova gjorde ”gott mot” Jakob vid detta tillfälle genom att Esau inte angrep Jakob och hans följe.
17. Hur kan vi i enlighet med orden i Psalm 119:52 finna tröst i bön under en svår prövning?
17 Vi kan, när vi frambär ödmjuk anhållan, tröstas av att erinra oss tankar i Guds ord. Det kan ha varit Hiskia som, innan han blev kung, skrev och tonsatte den vackra bönen i Psalm 119 — den längsta psalmen i Bibeln: ”Jag har kommit ihåg dina rättsliga beslut från obestämd tid, o Jehova, och jag finner tröst för egen del.” (Psalm 119:52) Ödmjuk bön kan få oss att under en svår prövning erinra oss någon biblisk princip eller lag som kan hjälpa oss att följa en kurs som leder till den tröstande övertygelsen att vi behagar vår himmelske Fader.
De lojala är ihärdiga i bönen
18. Varför kan det sägas att var och en som är lojal kommer att be till Gud?
18 Alla som är lojala mot Jehova Gud kommer att vara ”ihärdiga i bönen”. (Romarna 12:12) I Psalm 32, som David antagligen skrev efter det att han hade syndat med Batseba, beskriver han den ångest som han kände innan han sökte Guds förlåtelse och den lättnad han sedan upplevde när han ångrade sig och bekände sin synd för Gud. Därefter skriver han: ”Fördenskull [därför att sant ångerfulla personer kan få Jehovas förlåtelse] kommer var och en som är lojal att be till dig vid en sådan tid endast då du står att finna.” — Psalm 32:6.
19. Varför bör vi upplyfta lojala händer i bön?
19 Om vi uppskattar vårt förhållande till Jehova Gud, kommer vi att på grundval av Jesu lösenoffer be om hans barmhärtighet. Vi kan i tro gå fram till den oförtjänta omtankens tron med ett fritt och öppet tal för att få barmhärtighet och den hjälp vi behöver. (Hebréerna 4:16) Men det finns så många orsaker att be! Må vi därför ”be oupphörligt” — och ofta och innerligt tacka och lovprisa Gud. (1 Thessalonikerna 5:17) Må vi dag och natt upplyfta lojala händer i bön.
Hur skulle du svara?
◻ Varför är det bra att i förväg tänka igenom innehållet i en offentlig bön?
◻ Varför bör vi be med respekt och värdighet?
◻ Vilken inställning bör vi visa när vi ber?
◻ Varför bör vi inte glömma att tacka och lovprisa Jehova i våra böner?
◻ Hur visar Bibeln att bönen kan ge oss tröst?
[Bild på sidan 17]
Kung Salomo visade ödmjukhet i sin offentliga bön vid överlämnandet av Jehovas tempel
[Bilder på sidan 18]
Vi kan likt Hanna hämta tröst i bön