En epidemi av hat

”Folk förstår aldrig de människor de hatar.” — James Russell Lowell, Essäförfattare Och Diplomat.

HATET tycks finnas överallt omkring oss i dag. Namn som Östtimor, Kosovo, Liberia, Littleton och Sarajevo — liksom uttryck som nynazism, skinnskallar och vit makt — har etsat sig fast i vårt sinne tillsammans med outplånliga bilder av förkolnade ruiner, nyligen upptäckta massgravar och döda kroppar.

Drömmar om en framtid utan hat, konflikter och våld har krossats. Danielle Mitterand, hustru till den avlidne franske presidenten, berättar om sin ungdom: ”Människor drömde om att leva fritt i ett brödraskap som de kunde lita på; att få sinnesfrid och leva tillsammans med andra; de drömde om att leva ett sunt, fridfullt och värdigt liv i en stark och frikostig värld som vakade över dem.” Vad hände med dessa ideal? Hon säger klagande: ”Ett halvt århundrade senare har våra drömmar onekligen börjat angripas.”

Det hat som har väckts kan inte bara ignoreras. Det är mer utbrett, och det tar sig allt mer uppseendeväckande former. Känslan av personlig trygghet som miljoner människor tar för given har försvagats av en våg av vettlösa handlingar av hat, den ena värre än den andra. Vi kanske inte möter så mycket hat i vårt hem eller i vårt land, men det ligger på lur överallt. Vi ser förmodligen bevis för det dagligen på TV-nyheterna. En del av det har till och med spritts på Internet. Här är några exempel.

Under det senaste årtiondet har det skett en aldrig förut skådad ökning av nationalism. Joseph S. Nye j:r, chef för Harvard Center for International Affairs, konstaterar att ”nationalismen blir allt starkare på de flesta håll i världen, inte svagare. I stället för att vi har en enda ’global by’ finns det olika ’byar’ på jorden som bevakar varandra. Detta i sin tur ökar riskerna för konflikt.”

Andra former av hat är försåtligare och döljer sig innanför ett lands gränser eller rentav inom ett så begränsat område som en stadsdel. När fem skinnskallar i Canada mördade en äldre sikh, belyste denna händelse ”vad somliga betraktar som ett återuppvaknande av hatbrott i ett land som ofta lovordas för sin rastolerans”. I Tyskland ökade antalet rasistiska angrepp utförda av extremister med 27 procent år 1997 efter att ha sjunkit stadigt de närmast föregående åren. ”Det är en nedslående utveckling”, konstaterade inrikesminister Manfred Kanther.

Enligt en rapport är det mer än 6.000 barn i norra Albanien som praktiskt tagit har blivit fångar i sitt eget hem av fruktan för att bli skjutna av fiender till deras familjer. Dessa barn är offer för den tradition av blodsfejder ”som har gjort livet svårare för tusentals familjer”. I USA var det ”rasfördomar som låg bakom mer än hälften av de 7.755 hatbrott som begicks 1998 och som rapporterades till FBI”. Andra motiv var fördomar om religion, etniskt eller nationellt ursprung och handikapp.

Dessutom vittnar tidningsrubrikerna dagligen om en epidemi av främlingsfientlighet, vilken i huvudsak riktar sig mot flyktingar, vars antal nu uppgår till mer än 21 miljoner. Sorgligt nog är det ofta ungdomar som uttrycker sitt hat mot utlänningar, och de blir uppeggade av ansvarslösa politiker och andra som letar efter syndabockar. Mindre tydliga tecken på samma fenomen är att människor visar misstro och intolerans och har en stereotyp bild av dem som är annorlunda.

Vad ligger bakom denna ”hatepidemi”? Och vad kan man göra för att utrota hatet? I följande artikel kommer vi att få svar på dessa frågor.

[Bildkälla på sidan 2]

Framsidan, högst upp: UN PHOTO 186705/J. Isaac

[Bildkälla på sidan 3]

Daud/Sipa Press