Hur kan man säga att Jesus och Fadern är ”ett”?

”Jag och Fadern är ett”, sade Jesus. (Johannes 10:30) Vissa hänvisar till den här bibelversen och menar att den bevisar att Jesus och hans Fader är två av parterna i en treenig Gud. Var det så Jesus menade när han sade det här?

Vi kan se på sammanhanget. I vers 25 sade Jesus att han utförde gärningar i sin Faders namn. I verserna 27–29 talade han om symboliska får, som hans Fader hade gett honom. Båda de här uttalandena av Jesus skulle ha varit väldigt förvirrande för hans lyssnare om han och hans Fader hade varit en och samma person. Jesus sade i själva verket: ”Eftersom min Fader och jag är så starkt sammansvetsade är det lika omöjligt att ta fåren från mig som från min Fader.” Det är ungefär som att en son skulle säga så här till sin fars fiende: ”Om du ger dig på min pappa, så ger du dig på mig.” Ingen skulle få för sig att den här sonen och hans far är samma person. Men alla förstår att de står varandra mycket nära.

Jesus och hans Fader, Jehova Gud, är också ”ett” på det sättet att de är fullständigt överens när det gäller avsikter, normer och värderingar. Till skillnad från Satan, Djävulen, och de första människorna, Adam och Eva, ville Jesus aldrig bli oberoende av Gud. ”Sonen kan inte göra något alls av sig själv, utan bara vad han ser Fadern göra”, förklarade Jesus. ”Ty vad denne än gör – detta gör också Sonen på samma sätt.” (Johannes 5:19; 14:10; 17:8)

Det här starka bandet mellan Gud och hans Son, Jesus, betyder inte att det är omöjligt att särskilja dem. De är två olika individer, och de har olika personligheter. Jesus har sina egna känslor, tankar och erfarenheter, och han har en fri vilja. Han väljer att underkasta sig sin Faders vilja. Enligt Lukas 22:42 sade Jesus: ”Låt ändå inte min vilja ske, utan din.” De här orden hade varit helt meningslösa om han inte ens kunde ha en annan åsikt än sin Fader. Om Jesus och Fadern verkligen var en och samma person, varför bad då Jesus till Gud? Och varför erkände han ödmjukt att det bara var Fadern som kände till vissa saker? (Matteus 24:36)

I många religioner tillbes gudar som beskrivs som stridslystna och fientliga mot sina familjer. Som exempel kan vi nämna den grekiska mytologin där Kronos störtade sin far, Uranos, och åt upp sina egna barn. Vilken kontrast till enheten mellan Jehova Gud och hans Son, Jesus, en enhet som är grundad på sann kärlek! En sådan enhet gör verkligen att vår kärlek till dem växer. De är de högsta personerna i hela universum, och vi har den stora äran att få vara i gemenskap med dem. Jesus bad för sina efterföljare: ”Jag [framställer] en begäran, ... för att de alla skall vara ett, alldeles som du, Fader, är i gemenskap med mig och jag är i gemenskap med dig, att de också skall vara i gemenskap med oss.” (Johannes 17:20, 21)

Så när Jesus sade: ”Jag och Fadern är ett”, menade han inte en mystisk treenighet utan en underbar enighet – det absolut starkaste bandet mellan två personer.