Förtrösta på Jehovas ande
1 Jehovas folk blir allt effektivare i predikandet av de goda nyheterna. Genom att de har personligt studium och familjestudium, genom att de är med vid församlingens möten och tar del i dryftandet och genom att de får erfarenhet i olika grenar av tjänsten är det möjligt för dem att tala om sanningen med mod och klarhet.
2 Men det är några som inte tar del så helt och fullt som de skulle kunna i arbetet från hus till hus och andra grenar av tjänsten, tydligen på grund av att de inte känner sig så dugliga som andra. I vissa församlingar är omkring en fjärdedel av förkunnarna oregelbundna, och inte så få förkunnare rapporterar mindre än fem timmar per månad. Varför är det så? Det kan hända att deras skolutbildning inte är så omfattande. De kanske menar att de inte har så lätt för att tala med människor. Det kan också finnas andra skäl till att de håller sig tillbaka.
3 Bör sådana saker avhålla någon från att helt och fullt ta del i tjänsten? Långt därifrån! Nu om någonsin bör vi uppskatta den uppgift Jehovas ande har och förstå hur den hjälper oss i det arbete med att vittna som nu pågår. Jesus sade till några av sina lärjungar: ”Om nu I som ären onda förstån att giva edra barn goda gåvor, huru mycket mer skall icke då den himmelske Fadern giva helig ande åt dem som bedja honom!” (Luk. 11:13) Jehova är i stånd att utfylla vad som brister hos oss. — Mark. 13:11.
4 Bibeln förklarar att det insamlingsarbete som nu pågår över hela världen står under änglarnas tillsyn. Jesus sade: ”När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom . . . skall [han] skilja dem ifrån varandra, såsom en herde skiljer fåren ifrån getterna.” (Matt. 25:31, 32) Har vi inte på senare tid hört och läst många erfarenheter om förkunnare som ”har besökt ett enda hus till” och där funnit någon som väntat på att ett Jehovas vittne skulle komma? Eller har vi inte hört om förkunnare som varit envisa med att göra ett visst återbesök eller gå tillbaka till någon som inte varit hemma och så funnit någon som har väntat på sanningen? Senare har de sagt att det var som om en ängel ledde dem för att de skulle göra just detta besök. Änglarna kan leda de mindre erfarna förkunnarna lika väl som de kan leda de mer erfarna.
5 I själva verket bör också de dugliga och erfarna förkunnarna se till att de hela tiden tänker på detta. Var och en av oss bör helt och fullt förtrösta på Jehova. Ingen bör mena att det som han uträttar görs i hans egen kraft. Det är många som lagt märke till att somliga förkunnare, som kunde tyckas vara mindre effektiva, i verkligheten har utmärkta resultat i tjänsten. Ofta är deras glädje större än andras, därför att de ser bevis på att Guds ande har varit med dem för att uträtta något.
6 En kretstjänare säger att när han samarbetar med förkunnarna i tjänsten på fältet, brukar han inte bara stå och vänta på att den besökte skall komma till dörren utan frambär en tyst bön för förkunnaren och ber att Guds ande skall bistå förkunnaren i att framföra budskapet väl och att Guds ande också skall göra den besökte mera mottaglig. Det är nyttigt att be Jehova om hans ande före, under och efter tjänsten på fältet.
7 En annan kretstjänare säger att han kan berätta att förkunnare som litar fullständigt på Jehovas ande är lyckligare i sitt arbete. När denne kretstjänare vid samlingarna till tjänst på fältet uppmuntrar förkunnarna till större effektivitet i tjänsten och ger förslag till förbättringar, uppmuntrar han dem också att förvänta att Jehova skall välsigna deras ansträngningar. När förkunnarna tar itu med tjänsten med denna syn på den, tackar de Jehova med uppskattning för de framgångar de får erfara, och de känner sig inte nedslagna eller missmodiga om de får litet eller inget gensvar på distriktet.
8 Med denna rätta syn på tjänsten är både de mindre erfarna och de erfarna förkunnarna lyckliga i tjänsten. Så om du ibland på något sätt känner dig otillräcklig, bör du förbereda dig så mycket du kan och sedan ordna dina förhållanden så att du får en god andel i arbetet. Framgång kommer inte på grund av din egen kraft. Gud är den som ger växten. — 1 Kor. 3:6, 7.