Möjligheter som aldrig förr
1 Har du lagt märke till att de allt svårare världsförhållandena har gjort det lättare att samtala om sanningen med människor i denna tid? Det är sant att många inte lyssnar till vårt budskap, men det är bara ett bevis för att det åtskiljande verket blir utfört. (Matt. 25:31—46) Och vi gläder oss åt att se detta, inte sant? Men vad händer när vi träffar människor som längtar efter rättfärdighet? Visar de inte att de är angelägna att tala med oss och att de önskar få svar på sina frågor? Detta är verkligen en tid då vi har möjligheter som aldrig förr att vittna om Jehovas rike. Hur lyckliga kan vi inte vara att vi lever i sådana tider!
2 I sin vishet har vår himmelske Fader, Jehova, gett oss tjänsten från hus till hus som det effektivaste medlet för att leta upp människor som är förtjänta. Boken ”Ditt ord är mina fötters lykta” framhåller detta på sidan 80: ”Detta är en sorts verksamhet som lämpar sig för de förmågor var och en av oss har, ty det innebär att tala till bara en eller två personer åt gången, och samtidigt är detta det bästa sättet att förvissa sig om att ingen som hungrar och törstar efter rättfärdighet blir förbigången.” — Matt. 5:6.
3 Men vissa krets- och områdestjänare har talat om för oss att deltagandet i arbetet från hus till hus minskar, och detta särskilt när det gäller veckoskiftena. Varför är det på det sättet, bröder? Håller somliga av oss på att förlora uppskattningen för denna gren av vår tjänst? Har vi glömt Paulus’ ord i Apostlagärningarna 20:20 angående undervisningen från hus till hus? Förbiser vi det förhållandet att det bästa sättet att nå människor är att besöka dem vid dörrarna? — Matt. 10:11—13.
4 Det är sant att predikoverket utförs under änglarnas vägledning, och hur upptagna måste inte änglarna vara med att leda verket i vår tid! (Matt. 24:31; Upp. 14:6, 7) Men frågan är: Har vi var och en full andel i detta verk? Tänk bara på den välsignelse vi skulle gå miste om, ifall vi inte så mycket som möjligt utnyttjade tjänsten från hus till hus, särskilt då vi vet att detta verk helt och fullt stöds av Jehova och hans heliga änglar. (1 Kor. 3:9) Säker kunskap om detta förhållande bör genomsyra oss med sådant mod och sådan nitälskan att inget hinder, hur stort det än är, kommer att kunna förmå oss att sakta ned eller avhålla oss från att skynda på med detta verk.
5 De flesta av oss önskar ta del i arbetet från hus till hus. Vi har det rätta motivet i förhållande till Jehova och till fårlika människor. Somliga kan emellertid känna en viss motvilja mot att ta del i det, eftersom de inte är säkra på vad de skall säga. Om det är så du känner det, varför då inte komma överens med din bokstudietjänare eller någon annan tjänare, så att du kan ta del i detta förträffliga privilegium? Om tjänarna är föredömen och tar ledningen i arbetet från hus till hus, kommer stora välsignelser att bli följden för församlingen. (Matt. 11:1) Om man på förhand kommer överens om att till exempel gå i tjänsten tillsammans redan vid det kommande veckoskiftet, kan mycket gott efter hand åstadkommas i fråga om övning i arbetet från hus till hus. Du kanske inte kan avsätta så långa stunder, men använd den tid du kan, ty detta är sannerligen godtagbart för Jehova. — Luk. 21:2—4.
6 Somliga av våra bröder har sina möten på söndagsförmiddagen och har funnit att söndagseftermiddagen är en läglig tid att ta del i tjänsten från hus till hus. Människor är avspända och är ofta vid god sinnesstämning, och därför är det lätt att tala med dem vid sådana tillfällen. En hel del av våra bröder har funnit att kvällarna är en utmärkt tid att ta del i arbetet från hus till hus, och de har fått många möjligheter att sätta i gång bibelstudier i hem, som är ett arbete som hjälper oss att göra lärjungar.
7 Somliga förkunnare har antytt för krets- och områdestjänarna att de är alltför trötta vid slutet av veckan för att ta del i tjänsten från hus till hus. Det är sant att vi lever i en värld som är fylld av påtryckningar. Vi blir alla trötta då och då. Men vi vet hur mycket vi kan göra, och så gör vi vad vi kan. Det viktiga är att om vi ger rum åt denna tjänst i vårt liv, om vi inser att det är ett verk som aldrig kommer att upprepas, då kommer vi med säkerhet att ha den rätta sinnesinställningen gentemot detta slag av tjänst. På sätt och vis är tjänsten på fältet också ett motgift mot trötthet. Den är en form av terapi. Den gör att vi kommer i en god sinnesstämning, så att vi, när vi har avslutat tjänsten på fältet, verkligen känner oss vederkvickta till sinnet och ofta också fysiskt.
8 På bibelns tid framförde våra bröder Jeremia, Hesekiel och Jesaja budskap till Israels nation. De var Jehovas profeter på sin tid. Somliga av dessa profeter fick likt Jeremia på förhand reda på att ingen skulle lyssna till deras budskap. Jehova sade: ”Om du än säger dem allt detta, så skola de dock icke höra dig; och om du än ropar till dem, så skola de dock icke svara dig.” (Jer. 7:27) Ja, skulle några människor som vi kan predika för från hus till hus i vår tid vara mer oemottagliga? Men trots dessa israeliters inställning uthärdade Jeremia. Vilket förträffligt föredöme är inte detta för oss att uthärda i ett tillfredsställande arbete, som erbjuder obegränsade möjligheter till vittnande om Riket i denna tid!
9 I dag lever vi i ”ändens tid”. Människor som är förtjänta behöver letas fram, för att de inte skall förgås i den ”stora vedermödan”. (Matt. 10:11) Denna tid är de yttersta dagarna för denna gamla ordning och för ett verk från hus till hus som aldrig kommer att upprepas.
10 Någonting som för en tid sedan inträffade i Brooklyn hjälper oss att vara medvetna om den verkan vårt arbete från hus till hus har på människor. En äldre herre sade till en av våra bröder, som gick från hus till hus: ”Jag beundrar er i högsta grad, både unga och gamla. Ni är de enda som har mod att gå från hus till hus med ert religiösa budskap.” Ja, förkunnartjänsten från hus till hus identifierar oss som Jehovas sanna tjänare och ger människor med ärliga hjärtan tillfälle att se kristendom i verksamhet. Har du personligen full andel i detta tjänsteprivilegium?