Hur man bär fram de goda nyheterna — Tillsammans med familjen
1 Kristus uttalade en betydelsefull sanning då han sade: ”En elev är inte förmer än sin lärare, men var och en som blir fullkomligt undervisad kommer att bli lik sin lärare.” (Luk. 6:40, NW) Har du tänkt på att denna princip också gäller i förhållandet mellan föräldrar och barn? Den riktar faktiskt vår uppmärksamhet på många tankeväckande möjligheter.
2 Dina barn, som är dina elever, blir lika dig, läraren, om de blir ordentligt undervisade. Om du låter sanningen ljuda in i deras sinnen och hjärtan, kommer detta att driva dem till att vilja tjäna Jehova alldeles som du drivs att göra detta. De kommer att efterlikna dig i att blicka upp till föredömet Jesus, den store läraren, och kommer att vilja vara hans lärjungar. De kommer med tiden att ta del i alla tjänstens grenar, alldeles som du gör. — Pred. 12:1; Ps. 148:12, 13; 2 Tim. 3:14, 15.
3 Hur vore det om ni såg på saken så här: Ni föräldrar skickar edra barn till skolan för att de skall lära sig läsa, skriva och räkna, och ni förväntar att de skall tillägna sig dessa invecklade ämnen, eller hur? Tänk på det. Om de kan lära sig sådana svåra saker i unga år, bör de inte då också kunna lära sig att helt kort lägga fram sanningen under arbete från dörr till dörr och sedan så småningom ta del i återbesöks- och bibelstudiearbetet? Är det att begära för mycket av barnen? Nej, egentligen inte, men det är klart att det kräver att ni föräldrar undervisar och övar barnen.
4 För en tid sedan skrev en kretstjänare i USA följande till Sällskapet: ”Här i kretsen finns det många unga förkunnare, under tolv år, som har satt i gång och nu leder värdefulla bibelstudier i skolan, till och med under lektionerna, med lärarens tillåtelse. I en församling finns det en syster i de första tonåren som påbörjade ett bibelstudium i boken Sanningen med en klasskamrat förra veckan. Under mitt besök var klasskamraten med både vid mötet på lördagskvällen och det offentliga talet på söndagen, och sedan stannade hon och åt några medförda smörgåsar och följde med den unga systern ut i tjänsten på eftermiddagen för att se hur den går till. En syster på tio år leder två bibelstudier och gör det mycket bra. Jag tror att föräldrarna skulle kunna visa att de har större tillförsikt till barnens förmåga och öva dem i flera av tjänstens grenar och inte bara i att vara ’lösnummerförkunnare’. Några av de allra bästa förkunnarna i kretsen är dessa unga — det är ett rent nöje att arbeta tillsammans med dem.”
5 Hur underbart är det inte att se rätt fostrade och övade barn, som står emot vår tids påtryckningar och regelbundet tar del med sina föräldrar i den livsfrälsande tjänsten för Gud! Vilken glädje måste inte sådana familjer vara för Skaparens hjärta! Och vi kan tillägga: de är en stor glädje för oss alla, som ger akt på deras verksamhet.