Frågelådan

● När man behöver penningmedel för att bistå bröder i katastrofdrabbade områden, eller för speciella inköp som kräver mer pengar än man för närvarande har till förfogande, hur bör man då gå till väga i församlingen?

Paulus gjorde församlingarna uppmärksamma på deras privilegium att ge materiellt bistånd åt bröderna i Jerusalem, när hungersnöden blev svår där i staden, men han specificerade naturligtvis inte hur mycket de enskilda individerna eller församlingarna skulle ge. — 1 Kor. 16:1—3; 2 Kor. 9:5—7.

Om en katastrof drabbar, kan bröderna i området närmast omkring, eftersom de har de största möjligheterna att hjälpa, individuellt önska bidra med pengar, mat, kläder och andra förnödenheter, och de äldste kan samordna dessa ansträngningar. Om de äldste i dessa och andra församlingar finner det lämpligt att ge ett bidrag, men de kontanta penningmedlen i kassan är begränsade, kan detta behov föreläggas för församlingen. En särskild bidragsbössa kan sättas fram för detta ändamål. Eller också kan en rekommendation framläggas (för godkännande av församlingen) att de bidrag som inflyter i den reguljära bidragsbössan under de närmaste mötena och som överskrider de löpande utgifterna skall sändas till de behövande, genom Sällskapets avdelningskontor.

Om det inte finns tillräckliga penningmedel i kretsens kassa för att betala för oförutsedda behov som inbegriper särskilda inköp för kretsens räkning, kan tillsyningsmannen för sammankomsten framlägga detta behov för de andra äldste. (Om en angelägenhet som gäller ett helt område inte kan vänta tills äldste från andra kretsar kan sammanträffa vid en kretssammankomst, kan ett brev som tar upp dessa detaljer sändas till alla de presiderande tillsyningsmännen.) De äldste i varje församling bör dryfta saken, och därefter kan förslaget läggas fram för godkännande av församlingen. De kan bidra allteftersom deras omständigheter tillåter.