Frågelådan

● Är det tillåtet att tillhöra en annan församling än den som har distriktet där man bor?

Allmänt talat är det bäst att tillhöra den församling som har distriktet där man bor. I de flesta fall visar sig detta vara bäst för familjens andliga intressen, eftersom det vanligen gör det lätt och bekvämt att vara med vid mötena, ta del i tjänsten på fältet på distrikt i närheten och utnyttja den hjälp de äldste ger.

Man måste emellertid erkänna att de individuella omständigheterna varierar. Sådana faktorer som ens arbetstider, att man har en icke troende äktenskapspartner eller transportproblem kan göra att någon drar slutsatsen att det skulle vara till större andlig nytta att tillhöra någon annan församling. Varje familjeöverhuvud har ansvaret för sin familj. Sedan han begrundat alla faktorer som är inbegripna, måste han avgöra vad som är bäst. Han kan vilja dryfta angelägenheterna med de äldste för att få nytta av deras råd, innan han fattar ett beslut. Det kan hända att de känner till några förbisedda fördelar som familjen har av att tillhöra den församling som har distriktet där de bor, eller också kan de framhålla tänkbara olägenheter som familjen kan möta om den tillhör en annan församling. Ofta är det lättare för den församling som har distriktet där man bor att ge kärleksfull hjälp. Denna församling kan då också ha ett församlingsbokstudium i familjens hem. Men sist och slutligen vill de äldste uppmuntra familjeöverhuvudet att fatta beslut på ett sätt som tillförsäkrar hans familj största andliga gagn. Det finns inga skäl att vara kritisk mot hans beslut.

I storstadsområden finns det ofta många församlingar inom ett begränsat område. De äldste kan ha flera skäl till att dra slutsatsen att verket skulle befrämjas av att vissa förkunnare tillhör en annan församling än den som har distriktet där de bor. Det kan till exempel göras distriktsjusteringar för att det bildats en ny församling, för att en församling som ofta går igenom sitt område skall få ytterligare distrikt eller för att en församling, som har få förkunnare eller har brist på bröder till att ta ledningen, skall styrkas. De äldste i varje församling kan ange grunddragen av vad som förefaller vara tillrådligt och anmoda varje familj som berörs av detta att begrunda saken. I många fall uppstår sannolikt inga problem, när det gäller att göra den föreslagna justeringen. Men återigen är det så att varje familjeöverhuvud har att överväga alla faktorer och avgöra om familjen skall tillhöra en annan församling. Så är det också för äldste, biträdande tjänare eller pionjärer, som tillfrågas om de på detta sätt kan bistå en församling som behöver hjälp. (Se ”Frågelådan” i Tjänsten för Guds rike för februari 1973.)