Frågelådan

● Vad kan man göra för att se till att tjänstemötena avslutas med eftertryck på andliga ting?

När ett tjänstemöte avslutas med ett kort, välbetänkt skriftenligt tal eller med praktiska råd för tjänsten på fältet, påverkar detta oss alla gynnsamt. Men som vi vet händer det inte så sällan att detta möte avslutas med genomgång av en hel mängd meddelanden, och många av dessa är ganska likartade vecka efter vecka.

Visst finns det meddelanden som behöver bekantgöras, men med en del förtänksamhet kanske många av dessa kan behandlas på andra sätt. Påminnelser om städning av Rikets sal, till exempel, kanske kan ges vid bokstudiegrupperna, om det är så att städningen sköts gruppstudievis. Detaljer om planer för tjänst på fältet kan ibland vara lämpliga vid slutet av ett möte, men ofta kan man ta med dem i en tidigare punkt under tjänstemötesprogrammet, en som direkt har med tjänsten på fältet att göra. Och om en del av mötet gäller tankar om hur vi kan visa omsorg om våra medkristna, skulle det inte då vara en lämplig tidpunkt att ta med några ord om att besöka vissa förkunnare som kanske är sjuka eller i behov av uppmuntran? Om det är en del meddelanden som verkligen behöver tas upp separat och inte kan passas in i någon viss del av tjänstemötet den kvällen, hur vore det då om man ägnade dem några minuter i början av mötet, kanske under eller efter en av de tidigare programpunkterna?

På det här sättet kan avslutningen användas till ett på Skriften grundat uppbyggande tal, till varm uppmuntran att ta del i tjänsten på fältet, till att göra en återblick på de nyttiga saker som man har lärt och kanske till några ord för att reta allas aptit inför nästa offentliga föredrag och Vakttornsstudiet. Det är bra att man har en väl kvalificerad broder att handha denna programpunkt.