Avdelningskontorets brev

Kära förkunnare av Riket!

Säkert känner vi oss mycket uppmuntrade av de två radioprogram om Jehovas vittnen som sändes i program 1 den 3 och 10 oktober. Till och med människor som annars inte är särskilt intresserade av religion har låtit höra av sig och uttryckt sin uppskattning över det Jehovas vittnen sade och i vilken anda det sades. Så även om det i programmen förekom fullständigt felaktiga påståenden om oss från våra religiösa meningsmotståndare, så kan vi se dessa som en fördel för oss, eftersom det var så uppenbara osanningar som fördes fram. — Matt. 5:11.

Vi hoppas och tror att särskilt de nyintresserade, som lyssnade till programmen, skall ha fått upp ögonen för var sanningen står att finna. — Joh. 10:27.

Förvisso är det nu ännu mera angeläget att vi, som redan är överlämnade och döpta kristna Jehovas vittnen, hjälper människor att förstå vad sann kristendom innebär i praktiken. Det hela kan tjäna som en uppfordran att än mer tänka över våra möjligheter för ökad tjänst på fältet, kanske som hjälppionjärer. Då en prästman i sista programmet helt felaktigt beskyllde oss för att inte vara kristna, tycks det hela nu ha ställts på sin spets — antingen har Jehovas vittnen sanningen eller de andra samfunden. Huruvida de andra samfunden företräder sann kristendom eller inte torde inte bjuda några större svårigheter att avgöra, om man endast tänker på deras inställning till krig. — Joh. 13:35.

Må vi alltså, i det vi med all taktfullhet och vänlighet nalkas våra medmänniskor, vara fast beslutna att rättframt och kompromisslöst ”förkunna glädjens budskap för de ödmjuka . . . frihet för de fångna . . . ett nådens år från HERREN och en hämndens dag från vår Gud, en dag, då han skall trösta alla sörjande”. — Jes. 61:1, 2.

Må Jehova välsigna era ansträngningar att frimodigt och troget tjäna honom, i det att ni hela tiden kärleksfullt önskar bistå er nästa.

Edra bröder vid

AVDELNINGSKONTORET I JAKOBSBERG