Öka din glädje i tjänsten för Gud
1 Glädje är en frukt av Guds heliga ande — därför är glädje något som vi behöver ha. Jesus, som var full av Guds ande, var en glädjens man, även om han var ”en smärtornas man och förtrogen med krankhet”. (Jes. 53:3) Likväl heter det att ”för den glädje som förelades honom utstod [han] en tortyrpåle, i det han föraktade skammen, och har satt sig på högra sidan om Guds tron”. — Hebr. 12:2.
2 Jesus såg framåt mot den tjänst som Gud hade i beredskap åt honom såsom kung och överstepräst. Han erfor stor glädje, då han undervisade och övade andra som skulle komma att ha del med honom i detta rike. Han fann också särskilt stor glädje i att hävda sin Faders namn och i att styrka sina lärjungar att dela denna glädje. Dessa glädjeämnen fick alla mothugg och förolämpningar att förblekna ända till betydelselöshet. Om vi söker efterlikna Jesus, blir det möjligt för oss att oförskräckt möta svåra situationer, såväl som att glädjas åt de mer gynnsamma, i det vi predikar de goda nyheterna. Något som alltid uppehåller oss är den glädje som ligger i att se framåt mot den nya tingens ordning och vad Jehova har i beredskap åt oss, under det att vi också sätter värde på att vi nu har ett visst mått av hälsa och krafter som vi kan använda i hans tjänst.
GLÄDJEÄMNEN SOM VI NU KAN HA
3 Ett framträdande glädjeämne som vi nu kan ha är att få hjälpa våra bröder, t. ex. när de drabbas av sjukdom, nöd och trångmål, förlorar någon anhörig, känner sig allmänt ensamma och övergivna. (Gal. 6:10; Jak. 1:27) Och vad skulle kunna gå upp mot den glädje vi känner, när vi får dela med oss av de goda nyheterna åt andra, i synnerhet när vi kan studera bibeln med dem? Ingenting kan uppmuntra oss mera än att se dem fatta sanningen och börja göra om sitt liv i överensstämmelse med den sanna gudsdyrkans krav. Vi måste uppleva denna glädje för att riktigt kunna värdesätta den.
4 När vi vittnar för andra, vet vi att vi delar med oss av de bästa tänkbara goda nyheter. Vad är det då som gör att vi ibland tycks förlora vår glädje? Det beror på att vi glömmer varför vi förkunnar de goda nyheterna. När vi möter ogillande blickar eller likgiltighet, behöver vi påminna oss att ingen del av vårt arbete är förgäves i förbindelse med Herren — att Jehova skall leda det så att han blir hävdad och förhärligad. (1 Kor. 15:58) Eftersom det är han som har gett oss de goda nyheterna och uppdraget att förkunna dem, kan vi vara vissa om att vårt förkunnande av Guds sanningsord aldrig kommer att misslyckas i att ge ära åt honom. Det finns många som kan berätta om hur de gång efter gång sade nej till sanningen men hur de märkte att de inte kunde glömma vad de fått höra. Till slut måste de helt enkelt ta den på allvar, och det gav dem verklig glädje och mening i livet.
5 Vi kan få stor glädje, om vi gör vad Gud har gett oss att göra. Vi blir lyckliga, om vi gör vad vi kan alltefter vår förmåga. Vi kan arbeta på att förbättra våra gudagivna förmågor och möjligheter, men vi fördärvar vår glädje, om vi oroar oss över våra svagheter och vår otillräcklighet. Vi måste ständigt tänka på att det inte är genom makt och kraft, inte heller genom mänsklig vishet, som Gud får sitt verk utfört, utan genom sin ande. Vi kan få del av denna ande, jämte den vishet vi behöver för att kunna ta itu med våra problem, genom att i tro be om anden. — Luk. 11:13; Jak. 1:5.