Hur man bär fram de goda nyheterna — Var vi än befinner oss
1 Hur ofta finner du att du är i stånd att frambära lovprisningsoffer till Jehova? Är du i stånd att ta del i tjänsten på fältet en eller två dagar i veckan? När Paulus skrev till de kristna i Jerusalem, manade han dem att ”alltid . . . frambära till Gud ett lovprisningens offer, det vill säga frukten av läppar som offentligt bekänner hans namn”. (Hebr. 13:15) Dessa första kristna kände till att enligt Guds lag till Israel hade offer framburits i templet varje dag, morgon och kväll. Inte en dag förgick då inte ett offer frambars. — 2 Mos. 29:38—42.
2 Men hur kan vi efterlikna detta mönster? Inte alla av oss kan gå ut i tjänsten på fältet varje dag, för att inte tala om två gånger om dagen. Ändå finns det tillfällen nästan varje dag då vi kan frambära sådana lovprisningens offer till Gud.
TILLFÄLLEN
3 Vad kan du göra om du är heltidsanställd? En broder i New York tog med sig ett exemplar av My Book of Bible Stories till sin arbetsplats och lade den på sitt bord, för han visste att den skulle väcka nyfikenhet hos hans arbetskamrater. Det gjorde den också, och de ställde frågor om den. Hans samtal blev kortfattat, eftersom det var under arbetstid, men han berättade tre ting för dem: ”Boken är tillförlitlig och exakt; den omfattar bibliska händelser i kronologisk ordning; den kostar bara två dollar.” Resten lät han dem se själva. Han fick beställning på 63 böcker.
4 Några bröder är egna företagare, och de kan kanske utföra ett mera omfattande vittnesbörd på sitt arbete. En frisör i New York försökte, utan att tvinga sanningen på sina kunder, dela med sig något till var och en, och när någon visade intresse, tog klippningen ibland litet längre tid. En taxichaufför i Japan har funnit att om han personligen stänger bildörren, när passageraren har stigit in, och välkomnar sin kund, kan han skapa ett vänskapligt förhållande. Hans samtal om Guds ord varar ofta minst fem minuter — ibland en timme.
5 Finns det tillfällen att vittna när du går och handlar? En syster i Canada var i ett stort varuhus, och hon stannade för att se på några målningar av vackra berg, blå himmel, träd och blommor. Hon sade till en annan kvinna: ”Allt detta vackra skapade Jehova Gud, och nu har människor förstört så mycket.” Kvinnan svarade: ”Det är sant, men vad kan vi göra åt det?” De hade ett trevligt samtal. Kvinnan ville veta var vår syster hade lärt sig så mycket om bibeln. Anordningar gjordes för ett studium i hemmet. Och alltsammans hände medan hon var ute och handlade.
6 Unga förkunnare har också utmärkta tillfällen. En syster i Tennessee, som i den skola där hon går bevittnade en händelse av våld, insåg att det var ett bra tillfälle att erbjuda Ungdomsboken åt andra. Sedan hon samtalat med sina föräldrar om hur hon skulle gå till väga, tog hon med sig en bok till rektorn och en annan till sin klassföreståndare. Med deras godkännande erbjöd hon boken till klasskamraterna; de skaffade sig 35 stycken på en enda dag!
HUR MAN SKAPAR TILLFÄLLEN
7 De som har många goda erfarenheter av informellt vittnande tänker vanligen på det i förväg. De söker efter tillfällen att ”frambära till Gud ett lovprisningens offer”. De ber också till Jehova att han skall öppna en ”ordets dörr” för dem. (Kol. 4:2—4) Har du under bön undersökt din dagliga rutin för att komma fram till när och var det kunde vara möjligt för dig att utföra något informellt vittnande?
8 Många har fått fina resultat genom att följa förslagen som kommit fram i Tjänsten för Guds rike om hur man, medan man utför arbete från dörr till dörr, närmar sig människor som kan vara på gatan, som kommer in i eller ut ur byggnader eller i hissar i stora hyreshus. Vi måste inte vänta, tills vi kontaktar individerna vid deras dörrar, för att tala med dem om Guds ord.
9 En syster i Kalifornien, som tänkte på att försäljare ofta kommer till hemmet, ställde ett litet bord just innanför dörren. På det har hon en bibel och en tilltalande utställning av andra publikationer. Denna utställning skapar tillfällen. Besökare kommenterar vad de ser, och detta leder till ett vittnesbörd.
10 En broder i Missouri beslöt att han, under sin 15 minuters rast på arbetet, skulle vittna för den förste som satte sig bredvid honom. Den man som han tilltalade kände till sanningen, men han sade att han inte ville fortsätta samtalet. Det oaktat lämnade vår broder litteratur där mannen lätt kunde få tag i den. Inom loppet av sex månader var den mannen och hans familj allesammans döpta.
11 En annan broder gjorde det helt enkelt till en vana att göra sin bibelläsning på lunchrasten. Detta skapade tillfällen. Snart började en av männen ställa frågor om religiösa ting. Han tog intryck. Som ett resultat sattes ett studium i gång, då förkunnare besökte honom i hans hem.
12 Många förkunnare öppnar vägen för informellt vittnande genom att bära konventmärken på rockuppslaget, medan de reser till och från konvent. Kommer du att bära ditt konventmärke i sommar, och kommer du att ha någon litteratur med dig, när du reser, i händelse du skulle kunna använda den?
13 Vi bör alltså inte begränsa våra lovprisningsoffer till en fastställd dag och tid i veckan. Då tacksamhet fyller våra hjärtan, är det naturligt att vi låter det flöda över i uppbyggande samtal om Jehova vid varje lämpligt tillfälle, var vi än befinner oss.