Att hjälpa varandra (Del 1): På fältet
1 I Jehovas folks nutida historia har predikandet av de goda nyheterna från hus till hus uppenbarligen haft Jehovas välsignelse. Det har i hög grad underlättat utförandet av det uppdrag som Jesus gav sina lärjungar: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem . . . och lär dem att hålla allt som jag har befallt er.” — Matt. 28:19, 20.
2 Jesus angav mönstret när han övade sina lärjungar. Han undervisade dem inte bara om Riket och andra bibliska sanningar, utan han gav dem också anvisningar om de mest effektiva metoderna att predika dessa goda nyheter för andra. Han sände ut dem två och två. (Mark. 6:7; Luk. 10:1) Detta gav dem utan tvivel både sällskap och uppmuntran, och vi kan vara säkra på att de även lärde av varandra, när de helhjärtat gav gensvar på Mästarens inbjudan att gå ut och predika att himmelriket var nära.
3 Och vilken glädje de fick erfara, när de arbetade tillsammans! Lukas 10:17 berättar för oss att ”de sjuttio [vände] åter med glädje och sade: ’Herre, till och med demonerna underordnar sig oss när vi använder ditt namn.’” Men Jesus rättade till deras tänkesätt genom att säga: ”Gläd er . . . inte över detta, att andarna underordnar sig er, utan gläd er därför att era namn har blivit inskrivna i himmelen,” (Luk. 10:20) Ja, orsaken till att vi predikar är inte att dra uppmärksamheten till oss själva genom imponerande prestationer, utan att rädda liv, både vårt eget och deras för vilka vi predikar. — 1 Tim. 4:16.
4 Medan förhållandena på vårt distrikt kanske kan vara något annorlunda i dag, är inte desto mindre grunddragen i anvisningarna fortfarande tillämpliga på det som vi predikar såväl som på behovet av att söka efter dem som är förtjänta, även då vi möter motstånd. Och i vår tid, liksom på Jesu tid, behöver alltjämt de nya lärjungarna kärleksfull hjälp för att effektivt kunna ta del i arbetet med att predika och att göra lärjungar.
5 Är du en förkunnare som har stor erfarenhet av att predika de goda nyheterna och som kanske kan bistå någon annan som önskar få hjälp? Eller skulle du tycka om att få samarbeta några veckor med en erfaren förkunnare, som kan dela med sig av praktiska förslag i fråga om hur du kan förbättra din förmåga att göra lärjungar? Vi inbjuder dig att tala med din bokstudieledare eller med tillsyningsmannen för tjänsten om din villighet att antingen ge eller att ta emot hjälp. (Fler detaljer kommer att ges i augustinumret av Tjänsten för Guds rike om hur dessa anordningar kan göras i bokstudiegrupperna.)
6 När du börjar samarbeta med din medförkunnare i tjänsten, kan ni först komma tillsammans och tänka igenom vilket ämne för samtal som ni verkningsfullt skulle kunna använda på ert distrikt. Övningsstunder är till hjälp. Situationer som är vanliga vid dörrarna kan iscensättas. Detta kommer att ge dig erfarenhet och kommer att i ditt sinne slå fast bestämda punkter att tala om. God förberedelse gör mycket för att minska tvivlen på ens egen förmåga att kunna tala och minskar fruktan för att inte veta vad man skall säga. En stark önskan bygger således upp din tillförsikt att frimodigt tala om vad du har i ditt hjärta, samtidigt som du känner att du tar del i ett livsfrälsande verk.
7 Att tillsammans gå till dörrarna ger tillfälle till att i praktiken tillämpa det som man har lärt. Man vinner erfarenhet. Tillförsikten blir uppbyggd. Glädje i Jehovas tjänst blir resultatet. Och när man finner sådana som är intresserade, leder det till stor lycka. Anordningar görs för att gå tillbaka och ge föda åt dessa ”får”. Om några inte är intresserade, trots våra goda ansträngningar, gör inte detta oss missmodiga. Alla lyssnade inte till Jesus, och ingen kan förbättra hans metoder. (Matt. 13:58) Det finns därför ingen orsak att bli upprörd, om några vänder dövörat till eller ibland till och med talar hårda ord. Vi går vidare till nästa hus och söker efter ”fåren” och tar ingenting som sägs personligt.
8 Ja, det finns ett behov av att HJÄLPA VARANDRA på fältet. Detta är den kristna andan. Vi har alla en gåva eller en möjlighet att räcka fram en hjälpande hand för att på något sätt bistå våra medbröder, som också prisar Jehova. Petrus sade: ”I samma mån som var och en har fått en gåva skall ni bruka den för att tjäna varandra såsom goda förvaltare av Guds oförtjänta omtanke, som kommer till uttryck på olika sätt.” — 1 Petr. 4:10.