”Kvinnorna som förtäljer de goda nyheterna”
1 Psalmisten sade: ”Kvinnorna som förtäljer de goda nyheterna är en stor här.” (Ps. 68:12, NW) På Israels tid förkunnade kvinnorna med glädje och genom sång och dans de goda nyheterna om teokratiska segrar. Inom Jehovas organisation i våra dagar har vi en ”stor här” av kvinnor som, genom sitt predikande och sitt fina uppförande som kristna, predikar de goda nyheterna om det segrande riket.
2 Vilken glädje dessa exemplariska kristna kvinnor måste skänka Jehovas hjärta! Som gensvar på Jesu befallning tar de likt gräshoppor del i att täcka predikofältet. (Matt. 24:14) I många länder är det fler systrar än bröder, och de har en större andel i predikoarbetet. På grund av sina omständigheter kan fler av dem vara hjälppionjärer, reguljära pionjärer och pionjärer med särskilt uppdrag. En äldstekrets skrev om tre systrar, som i somras samarbetade med en församling som behövde hjälp: ”Deras exempel och nitälskan påminde oss om skriftstället i Apostlagärningarna 5:42. Det dröjde inte länge förrän hela församlingen verkade stimulerad.”
3 Predikoarbetet är bara en del av den tjänst hängivna systrar utför. Som Ordspråksboken 31:15 erkänner, har ni mycket annat att sköta om. Det är städning, matlagning, inköp, att se till att barnen kommer till skolan, förutom en mångfald andra uppgifter. Ni verkar också få tid att besöka, trösta och bistå dem i församlingen, som är äldre eller handikappade. Sådana kärleksfulla handlingar uppskattas mycket.
4 Det är inte alla av er gifta systrar som har troende män. Precis som Eunike och Lois, Timoteus’ mor och mormor är det er skyldighet att ge er familj andlig utbildning. (2 Tim. 1:5) Några av er har förlorat sina män, och ni måste själva bära hela den ekonomiska bördan och försörja både er själva och barnen. Det är förståndigt att ni trots allt detta inte försummar ert eget eller barnens andliga tillstånd.
5 Det är mycket uppskattat, när våra väl förberedda systrar ger kommentarer eller tar del i demonstrationer vid mötena. Deras programpunkter under den teokratiska skolan — framförda med värme, medkänsla och ömhet — återspeglar ofta deras fina, kvinnliga egenskaper.
6 Efter mötena ser man ofta hustrur till äldste och biträdande tjänare sitta tysta eller samtala uppmuntrande med andra, medan deras män plikttroget sköter teokratiska angelägenheter. Därför att dessa systrar vet att deras män sköter viktiga församlingsangelägenheter, är de villiga att för ögonblicket åsidosätta det de själva föredrar. Äkta män uppskattar sådana hustrurs tålamod och självuppoffrande inställning.
7 Den starka tro, som sådana kvinnor som Sara, Ester, Noomi och Rut visade, har sin motsvarighet i våra dagar hos de kvinnor, som förtäljer de goda nyheterna. Några av er har fått utstå mycken förföljelse av nära familjemedlemmar, släktingar och andra. Men ni fortsätter ändå lojalt i tjänsten för vår Gud Jehova. Vi berömmer er för er trohet och ber att Jehova rikligen skall välsigna er, när ni fortsätter att förtälja de goda nyheterna.