Att göra vad som är gott mot de yngre
1 Jehova har alltid brytt sig om dem som varit förtryckta. (Ps. 146:7—9) I forna tider gjorde han särskilda anordningar för att se till att det sörjdes också för de yngre som hade det svårt. Hans lag till israeliterna omnämnde särskilt den faderlöse. (2 Mos. 22:22—24) Vi i våra dagar är inte underställda den där forntida lagen, men lägger ändå inte principen i den ett ansvar på oss som kristna?
2 I några av Jehovas vittnens församlingar finns det vad man kan kalla ”faderlösa” ungdomar. De har kanske icke troende föräldrar. Andra ungdomar har troende föräldrar, som kan behöva hjälp med att bistå sina barn andligen. Föräldrarna är kanske rätt nya i sanningen och inte i stånd att hjälpa sina barn så effektivt som de skulle önska. På grund av att det blir allt större påfrestningar av olika slag, har kanske några svårt att få tillräckligt med tid att studera med sina barn eller att arbeta tillsammans med dem i tjänsten på fältet osv. Andra föräldrar finner att även om de önskar ge den behövliga hjälpen, behöver de hjälp att få sanningarna från Guds ord att sjunka ner i sina barns sinnen och hjärtan.
VAD KAN DU GÖRA?
3 En fråga som alla i församlingen kan tänka allvarligt på är: ”Hur kan jag ge den hjälp och uppmuntran som behövs?” De som har uppgifter på mötena kan då och då låta de yngre medverka. Kan man använda fler av de yngre, som är exemplariska i församlingen, i punkter på mötena? (Apg. 16:1, 2) Även om somliga kanske inte kan uttrycka sig lika bra som andra, så kommer det att uppmuntra dem, och även andra, om man ibland också ger dem privilegier. Det kanske kräver mer tid att hjälpa somliga, men den här övningen, erfarenheten och uppmärksamheten kommer att ge rik utdelning, allteftersom våra samvetsgranna ungdomar växer till i sanningen.
4 Föräldrar har det gudagivna ansvaret att hjälpa sina egna barn. Men innebar detta att inte andra kan bistå dem? Inte alls! Och särskilt i sådana fall, som vi tidigare nämnt om, då föräldrarna finner det svårt. Du kanske kan inbjuda barn, som önskar ytterligare hjälp, att vara med när din familj studerar, går i tjänsten och kanske när man har någon hälsosam avkoppling tillsammans. Är inte apostelns uppmaning att vidga sig tillämplig här? — 2 Kor. 6:11—13.
5 Också de som inte är föräldrar kan vidga sig, när det gäller den tillgivenhet de visar de yngre, genom att tillbringa tid tillsammans med dem. Att de ger av sig själva bidrar till att uppmuntra och styrka de yngre.
6 Du kanske kan ta vara på de tillfällen, som ges före och efter mötena, att tala med de yngre. Detta bör vara mer än att bara säga ”hej” och ”hur har du det?” En äldste frågade en liten pojke hur han hade det, men innan barnet hann svara, började brodern tala med en äldre broder, som han önskade träffa. Senare kom den lille pojken fram och frågade brodern: ”Ville du verkligen veta hur jag har det?” Äldstebrodern erkände att den här erfarenheten lärde honom något.
7 De yngre är villigare att ge gensvar, om man vet vad de heter. Ja, de är också en del av församlingen, och de vuxna bör få till stånd ett gott förhållande till de yngre medlemmarna. När de yngre kommer att betrakta dig som sin ”vän”, följer de lättare dina råd och din vägledning, eller hur?
ETT BESTÅENDE INTRYCK
8 Många av er kan säkert se tillbaka och tydligt erinra er några små privilegier ni fick, när ni var rätt unga. Det var uppmuntrande och blev uppskattat, inte sant? Vad var det som gjorde intryck på dig? Var det att få någon liten uppgift i en demonstration? Ett vänligt råd eller några berömmande ord av en vuxen? Kanske en erfarenhet i tjänsten på fältet, när du arbetade tillsammans med en äldre broder eller syster? Om vi betraktar alla i församlingen som en del av en stor församlingsfamilj, kommer det att gagna både gamla och unga på många sätt. Låt oss, när vi strävar efter att efterlikna Jehovas exempel i att visa intresse och tillgivenhet för hela mänskligheten, fortsätta med att göra vad som är gott mot de yngre.