¹ När lärjungarna i det första århundradet sändes ut att predika det entusiasmerande budskapet: ”Himmelriket har kommit nära”, fick de särskilda föreskrifter angående ekonomiskt stöd för deras arbete. ”Skaffa er inte guld eller silver eller koppar till era gördelbörsar”, sade Jesus, ”eller en matpåse för färden eller två underklädnader eller sandaler eller en stav.” (Matt. 10:7—10) Deras odelade uppmärksamhet skulle inriktas på andliga ting — att avge ett grundligt vittnesbörd om Guds rike. Om de satte Rikets intressen först i sitt liv, skulle deras materiella behov bli tillgodosedda. ”Arbetaren är värd sin lön.” — Matt. 6:32, 33; Luk. 10:4, 7.

² Så har det också förhållit sig med Jehovas folk i modern tid, vilket framgår av de senaste 100 årens historia. I stället för att tigga pengar eller gynna penninginbringande projekt för att kunna bygga stora katedraler och praktfulla palats åt en prästklass har Jehovas folk lagt vikt vid att trösta de nedstämda med det underbara budskapet om Guds rike med Kristus Jesus som kung — världens enda hopp. (Matt. 12:21) Denna skriftenliga syn på vad som bör komma först framhölls tydligt i det andra numret (augusti 1879) av Sällskapets officiella publikation. Det sades där: ”Zions Vakt-Torn har, enligt vad vi fullt och fast tror, JEHOVA bakom sig, och fördenskull kommer denna tidskrift aldrig att tigga eller bedja människor om att ge den finansiellt stöd. När Han som säger: Allt guldet och silvret på bergen är mitt inte längre sörjer för de medel som behövs, då skall vi inse att det är dags att sluta ge ut tidskriften.”

³ Denna princip har verkligen varit vår riktlinje alltsedan dess. ”Fritt inträde — Ingen kollekt” har alltid varit parollen varhelst vi har hållit våra möten, och Jehova har välsignat vår strävan. Liksom i det första århundradet har predikoarbetet i denna tid i hög grad understötts genom spontana, helt och hållet frivilliga bidrag. (Rom. 15:26; 2 Kor. 9:13) Broder Russell tog själv initiativet i detta avseende. Han avvecklade sitt kompanjonskap med fadern och använde sin personliga förmögenhet på omkring en kvarts million dollar i Rikets verk. Många andra trogna med en liknande hängivenhet för Jehova följde detta exempel.

RIKET KUNGÖRS MED HJÄLP AV DET TRYCKTA ORDET

⁴ De första kristna nöjde sig inte med att bara muntligen förkunna de ”goda nyheterna” för andra. De tog itu med att göra avskrifter av bibeln och att sprida dem vitt och brett. Men dessa första kristna gjorde inte bara avskrifter av de traditionella skriftrullarna — de tillskrivs också förtjänsten av att ha framställt Skriften i kodexform, böcker, om man så får säga, med friliggande blad som bekvämt kunde läsas, i motsats till de äldre och mer ohanterliga rullarna. Ja, i överförd mening kan det sägas att ”kristendomen gick i press” då i det första århundradet.

⁵ Därför var det inte förvånande att bröderna då på 1800-talet, när predikandet om Riket kom i gång, började sprida de ”goda nyheterna” i tryckt form i stora mängder. Millioner exemplar av The Object and Manner of the Lord’s Return (Ändamålet med och sättet för vår Herres återkomst) och andra skrifter spreds vida omkring. År 1884 hade mer än en million exemplar av Food for Thinking Christians (Föda för tänkande kristna) delats ut gratis till allmänheten. Den första delen (356 sidor) av bokserien ”Millennii dagning” (senare känd som Studier i Skriften) utgavs år 1886. Under de följande 40 åren spreds sex millioner exemplar av den på många språk.

⁶ Eftersom verksamheten ökade blev det nödvändigt att skaffa större lokaler i Pittsburgh i Pennsylvania (år 1889). Den byggnad som uppfördes kom att kallas ”Bibelhuset”, och den tjänade som Sällskapets huvudkontor under de följande 20 åren.

⁷ Ett viktigt drag i verksamheten på den tiden — något som bidrog till att predikandet om Riket utvidgades — var att ett stort antal kolportörer och evangelister sändes ut. De fick ekonomiskt stöd. Nu kallas de ”pionjärer”. År 1897 infördes anordningen med ”pilgrimer”. Dessa resande representanter besökte regelbundet församlingarna, vars antal ständigt växte, för att uppbygga och styrka sina bröder andligen. I dag utförs samma arbete av de nära tre tusen krets- och områdestillsyningsmännen, som får visst ekonomiskt stöd av Sällskapet.

⁸ Kring sekelskiftet började avdelningskontor upprättas i andra länder, t. ex. i Storbritannien, Tyskland och Australien. Med tanke på att verksamheten utvidgades till andra länder föreföll det tillrådligt att flytta Sällskapets huvudkontor till en hamnstad. År 1909 inköptes därför en fastighet i Brooklyn i New York, och huvudkontoret flyttades dit från Pittsburgh.

⁹ Ett epokgörande djärvt företag — framställning av material till en föreställning med ljusbilder, film och ljud — påbörjades år 1912. Från och med januari 1914 var stora hallar fullpackade (många människor fick vända om), när det färdigställda ”Skapelsedramat i bilder” började visas gratis över hela världen på flera språk.

¹⁰ Några månader efter det att dramat börjat visas, bröt första världskriget ut i Europa, den 28 juli 1914. Vad skulle detta innebära för Jehovas folks verksamhet? Under 40 år hade budskapet om Riket predikats, till oerhörda kostnader i fråga om tid och pengar för Jehovas hängivna folk. Omkring 10.000.000 böcker och broschyrer och milliontals traktater hade spritts. Frågan var: ”Skulle denna verksamhet nu trappas ner och helt avstanna?” Svaret var: ”Nej.” Året därpå, år 1915, sade broder Russell följande vid ett möte med frågor och svar, som hölls i Vancouver i Canada: ”Ett stort arbete måste utföras, och det kommer att behövas tusentals bröder och milliontals [dollar] för att utföra det. Var de skall komma ifrån vet jag inte — men Herren vet vad han gör.”

¹¹ Hur profetiska visade sig inte hans ord vara — ”ett stort arbete måste utföras, och det kommer att behövas tusentals bröder och milliontals [dollar]”! Och hur sanna var inte hans ord — ”Herren vet vad han gör”! För Herren Jehova sörjde verkligen för att det fanns både de tusentals bröder och de dollar som behövdes — när hans bestämda tid var inne, naturligtvis.

¹² Men först skulle första världskriget behöva rasa ut. Medan det pågick utvecklades ett fanatiskt motstånd mot Jehovas folk. (Upp. 12:12—14) Arbetet med att predika om Riket avstannade nästan helt, då Sällskapets styrelseledamöter blev inspärrade på falska anklagelser i ett federalt tukthus år 1918. — Matt. 24:9—12.

ARBETET ÅTERUPPLIVAS EFTER FÖRSTA VÄRLDSKRIGET

¹³ Sedan Sällskapets fängslade styrelseledamöter blivit frigivna och frikända år 1919, återupptogs predikoarbetet snabbt. Man beslöt att följa de ekonomiska principer som hade fungerat så väl som riktlinjer för Jehovas folk under mer än 40 år. Inställningen var: ”Eftersom Jehova står bakom verket, kommer han att sörja för medlen till det som han önskar få utfört nu.”

¹⁴ Fram till dess ägde Sällskapet bara små tryckpressar, s. k. accidenspressar. Tidskrifter och böcker framställdes av världsliga tryckerier. Nu tycktes det vara Jehovas vilja att vi skulle skaffa oss en rotationspress för tryckning av tidskrifter, så att vi själva kunde trycka Vakttornet. I och med att den första rotationspressen inköptes började vi utge en följeslagare till Vakttornet, nämligen Den Gyllne Tidsåldern (i dag känd som Vakna!). Det första numret var daterat 1 oktober 1919. Sedan tryckeriet flyttats till 18 Concord Street i Brooklyn den 1 mars 1922, inköptes en andra rotationspress, en M.A.N.-press för tryckning av inbundna böcker. Under de år som följde, då efterfrågan på böcker och broschyrer blev allt större, köpte Sällskapet många, många fler rotationspressar. Detta medförde i sin tur att större tryckerianläggningar byggdes. Fler bostäder måste också uppföras för att rymma de utökade Betelfamiljerna, eftersom det behövdes mer arbetskraft för att hålla jämna steg med den ökade efterfrågan på litteratur för spridning.

¹⁵ Vid konventet i Cedar Point i Ohio år 1922 vecklade man ut ett baner som understödde parollen: ”Annonsera, annonsera, annonsera Konungen och Riket!”, och vid en återblick tycks detta ha varit den signal som gjorde att predikandet om Riket tog större fart. Snart började det regelrätta arbetet från dörr till dörr, utfört av församlingsförkunnare, att organiseras mera helt och fullt.

¹⁶ Ungefär samtidigt började man använda radion i betydande utsträckning för att sända ut budskapet om Riket i etern. År 1927 avtalade Jehovas folk med radiobolaget National Broadcasting Company om att över en kedja av 53 stationer sända föredraget ”Frihet för folken”. Detta var den dittills största sammankopplingen av stationer. Utgifterna i samband med detta täcktes, liksom Sällskapets många övriga utgifter, genom frivilliga bidrag från hängivna vittnen. Nästa år ägde en annan epokgörande händelse rum, då Jehovas folk på ett särskilt sätt sammankopplade 107 radiostationer för en enda utsändning oberoende av något etablerat radionät. Ämnet för föredraget var ”En härskare åt folken”.

¹⁷ Vid den här tiden uppmuntrade man till pionjärverksamhet, och litteratur lämnades till en ringa kostnad till pionjärer för att de skulle kunna utföra heltidstjänst. Gläder vi oss inte över att det nu finns mer än 125.000 verksamma i denna tjänst?

¹⁸ En annan milstolpe i utvidgningen av predikandet av de ”goda nyheterna” var det som hände år 1937, då pionjärer med särskilt uppdrag började sändas ut. Dessa bröder och systrar får ett litet bidrag som hjälp. Till att börja med fanns det bara några hundra pionjärer med särskilt uppdrag, men deras led har ökat, så att det nu finns mer än 14.000 över hela världen. (Ps. 110:3; Hebr. 13:15) Sällskapet ger ekonomiskt stöd åt pionjärerna med särskilt uppdrag. Och när man tänker på resultatet av deras trogna ansträngningar och självuppoffrande hängivenhet och på de tusentals människors liv, vilka har kunnat hjälpas hänemot överlämnande, då är det värt vartenda öre av de pengar som lämnats i bidrag och som använts för att behålla dessa pionjärer med särskilt uppdrag ute på fältet!

¹⁹ Det var mitt under andra världskriget, år 1943, som Jehova hos sina tjänare väckte tanken på att öppna Vakttornets Bibelskola Gilead. Sedan dess har mer än 5.800 missionärer utbildats och sänts ut till jordens ändar. Dessa Ordets förkunnare började verka i många länder där det bara fanns få, om ens några, vittnen. Nu finns det tusentals bröder och systrar på dessa platser. Dessa trogna missionärer har haft en mycket stor del i att församla en ”stor skara” på över 2.000.000 människor, som talar omkring 170 språk och bor i mer än 200 länder världen utöver. Detta är sannerligen ett bevis på att Jehova har välsignat de bidrag som våra bröder gett. Tack vare dessa medel har Sällskapet kunnat stödja dessa trogna bröder och systrar.

VARIFRÅN KOMMER PENGARNA?

²⁰ Det är en fråga som människor i denna materialistiska värld ofta ställer. Det är ingen hemlighet. Trycknings- och transportkostnaderna täcks till en del av de bidrag vi får för den litteratur som sprids på fältet. Men de pengar som inflyter på detta sätt täcker inte på långt när Sällskapets utgifter i dessa inflationstider. Utgifterna består inte bara i omkostnader för tryckpressar och litteraturframställning (papper, färg, pärmmaterial, transportkostnader osv.), utan de inbegriper också bidragen till pionjärer med särskilt uppdrag, missionärer, Betelfamiljernas medlemmar och krets- och områdestillsyningsmän. Höga kostnader är också inbegripna, då det behövs nya hjälpmedel, ny utrustning och förbättrad teknologi för att fortsätta utvidgningen av Jehovas verk. Om inte ytterligare, frivilliga bidrag hade sänts in av Jehovas hängivna vittnen och andra enskilda personer, skulle det ha varit omöjligt att finansiera expansionen av det mäktiga vittnesbörd som avges över hela jorden i dessa ”yttersta dagar”. — Matt. 24:14.

²¹ Vi kan påminna oss hur det var i gångna tider, då Guds hängivna tjänare byggde tabernaklet, ett centrum för Jehovas tillbedjan, ute i öknen. Jehovas folk behövde bara bli medvetna om behovet, så bidrog de frivilligt, mer än nog, med guld, silver, koppar, ädelstenar och andra värdefulla ting, så att projektet kunde fullföljas. Det förekom inget tvång, inga tombolalotterier, inga bingospel, inga basarer eller andra penninginbringande projekt. Nej, det var Jehovas andes manande kraft som påverkade folkets hängivna sinnen och hjärtan, såsom skildringen i 2 Moseboken, kapitel 35, visar. En inbjudan gick ut: ”[Må] var och en som har ett därtill villigt hjärta . . . [bära] fram denna gärd åt HERREN.” (2 Mos. 35 V. 5) Vad blev svaret? Skildringen lyder: ”Sedan kom de, var och en vars hjärta drev honom, och de förde med sig, var och en vars ande eggade honom, tributen åt Jehova till arbetet på sammankomstens tält och till all tjänst i samband därmed och till de heliga kläderna.” (2 Mos. 35 V. 21, NW) ”Varje man och kvinna, vilkas hjärtan eggade dem till att bära fram något till allt det arbete, som Jehova hade befallt skulle göras genom Mose, gjorde så.” — 2 Mos. 35 V. 29, NW.

²² Omkring 475 år senare ingav Jehova David i hjärtat att bygga ett praktfullt tempel till Jehovas ära på Moria berg. Återigen gick inbjudan ut: ”Vill då någon annan nu i dag frivilligt fylla sin hand med gåvor åt HERREN?” Svaret: ”Då gladde sig folket över deras frivilliga gåvor, ty av hängivet hjärta buro de fram sina frivilliga gåvor åt HERREN.” Enbart det guld som skänktes av David själv och av folket var, enligt våra dagars inflationsdrabbade priser, värt mer än 30 milliarder kronor! — 1 Krön. 29:5—9.

²³ Tog dessa bidragsgivare själva åt sig äran för att de gav frivilliga bidrag vid detta tillfälle? Nej, absolut inte! Lägg märke till Davids berömvärda inställning. Han sade: ”Vad är väl jag, och vad är mitt folk, att vi själva skulle förmå att giva sådana frivilliga gåvor? Nej, från dig [Jehova] kommer allt, och ur din hand hava vi givit det åt dig. . . . HERRE, vår Gud, alla dessa håvor, som vi hava anskaffat för att bygga dig ett hus åt ditt heliga namn — från din hand hava de kommit, och ditt är alltsammans. Och jag vet, min Gud, att du prövar hjärtat. . . . Med rättsinnigt hjärta har jag burit fram alla dessa frivilliga gåvor; och nu har jag ock sett med glädje, huru ditt folk, som står här, har burit fram åt dig sina frivilliga gåvor.” — 1 Krön. 29:14—17.

INFLATION — VÄRLDENS EKONOMISKA PLÅGORIS

²⁴ Hurdan är den ekonomiska situationen, när vi nu står på tröskeln till år 1981? På kort tid har priserna på alla slags varor stigit våldsamt och vida överträffat skarpsinniga ekonomers dystraste förutsägelser. Priset på guld har skjutit i höjden från bara 5.000 kronor per kilo för några år sedan till drygt 100.000 kronor per kilo. I Förenta staterna har bensinpriset stigit från omkring 40 öre per liter till omkring kr. 1:60, och i somliga länder får man betala 3 eller 4 kronor eller mer per liter. Flygbiljettpriserna i USA har fördubblats eller fyrdubblats. En resa med New Yorks tunnelbana kostar 12 gånger mer än den gjorde för 32 år sedan, och inom kort kan den bli ännu dyrare.

²⁵ Den galopperande inflationen har påverkat kostnaderna för praktiskt taget allt som behövs i materiellt avseende för att predika de goda nyheterna om Riket. Ett belysande exempel: Tryckpapper, som kostade omkring 200 kronor per ton före andra världskriget, kostar nu nästan 2.500 kronor per ton. Portokostnaderna för tidskrifter och fraktkostnaderna för böcker stiger mer och mer. I många länder har Sällskapet därför nu egna lastbilar som kör ut till församlingarna, för att priset på tidskrifterna skall kunna hållas nere, så att det är överkomligt för alla slags människor, som verkligen behöver den teokratiska litteraturen.

²⁶ Inflationen gör också att det har skett en ökning av bidragen till pionjärerna med särskilt uppdrag och missionärerna för att bistå dem i deras tjänst. Likaså har bidragsbeloppen till de tusentals medlemmarna av Betelfamiljerna jorden runt höjts flera gånger under de senaste 30 åren för att hjälpa dem att vara lämpligt klädda och utrustade och kunna ta sig till möten och ut i tjänsten.

HUR PÅVERKAR INFLATIONEN VÅRT ARBETE?

²⁷ Hur kan vi då fortsätta att låta predikandet av de ”goda nyheterna” nå ut till alla nationer? Varifrån får vi pengarna till att täcka de stigande trycknings- och distributionskostnaderna? Ja, Jehova har fördubblat antalet av sina vittnen många gånger under de senaste 40 åren, och när deras löner ökat på grund av inflationen, har många, i sin tur, ökat sina spontana, frivilliga bidrag. Jehovas folk i vår tid hyser samma ömma hängivenhet och tillgivenhet för hans tillbedjan och tjänst som hans folk hyste då tabernaklet i öknen och templet på Moria berg byggdes. Det är riktigt att alla inte kan bidra i samma utsträckning, och vi tillämpar inte heller systemet med tionde. Liksom det var bland de kristna i det första århundradet, så bidrar man ”efter vad man har, inte efter vad man inte har”. Ja, om ”villigheten först finns där, är den särskilt godtagbar” i förhållande till hur Jehova välsignar var och en. — 2 Kor. 8:12.

²⁸ På grund av denna bibliska princip finner vi att mycket av det ekonomiska stödet till det världsvida vittnandet har kommit från bröder i världens rikare nationer. Men de största ökningarna av antalet förkunnare sker oftast inte i de ekonomiskt välmående nationerna, utan snarare bland de sämre lottade folken, som har få materiella tillgångar. — 1 Kor. 1:26—29.

²⁹ Förståeligt nog har det blivit allt svårare att täcka de stigande pappers- och transportkostnaderna och andra enorma, inflatoriskt uppdrivna kostnader enbart genom frivilliga bidrag. Därför måste bröderna såväl som allmänheten bidra mer när det gäller kostnaden för litteraturen. Det är inte längre möjligt att lämna våra inbundna böcker till allmänheten mot gångna tiders bidrag. Vi har varit tvungna att höja dessa belopp för att i någon mån uppväga pengarnas minskade köpkraft.

³⁰ Sällskapet har också vidtagit andra ekonomiska åtgärder för att bekämpa inflationen. Hur mycket vi än ogillar att använda papper och andra material av sämre kvalitet, så har detta i viss mån varit ofrånkomligt under rådande förhållanden. Sällskapet har också nyligen köpt offsetpressar, och tack vare deras mera ändamålsenliga konstruktion går mindre mängder papper till spillo. Genom att övergå till datoriserad fotosättning kommer vi också att kunna reducera kostnaderna för framställning av stereotypplattor och även arbetskraften. Dessa projekt har varit dyrbara i starten, men i det långa loppet kommer de att visa sig vara goda ekonomiska investeringar.

³¹ En del avdelningskontor och tryckerier runt om i världen är alldeles för små och i stort behov av att utvidgas. Några byggnadsprojekt har kommit i gång, men det har visat sig nödvändigt att skjuta upp andra på grund av ständigt stigande byggnadskostnader under de senaste åren. Likaså har Sällskapet inte, såsom tidigare, kunnat ställa medel till förfogande för byggande av Rikets salar, men vi hoppas att detta bara är en tillfällig inskränkning.

SKALL INFLATIONEN STOPPA VITTNANDET?

³² Bör Sällskapet ändra eller överge den ekonomiska princip, som följts under många år, för att möta den ekonomiska krisen i världen? Vi tror inte det. Vi tror att denna princip är lika sund och riktig i dag som den var när den först publicerades för mer än 100 år sedan, nämligen: ”När Han som säger: Allt guldet och silvret på bergen är mitt inte längre sörjer för de medel som behövs, då skall vi inse att det är dags att sluta ge ut” våra böcker och tidskrifter. Vi är absolut övertygade om att detta inte är en människas eller en grupp människors verk. Nej, det är Jehovas verk under ledning av hans älskade Son, Herren Jesus Kristus.

³³ Inflationen kan kräva justeringar, men den kommer inte att hindra Jehovas verk, så länge som det är hans vilja att ”dessa goda nyheter om riket” skall predikas. Genom att betrakta den knappa tillgången på pengar som en utmaning försöker vi, å andra sidan, att vara realistiska och ådagalägga praktisk vishet när vi tar itu med problemet. (Ords. 3:21—23) Vi tror att Herrens folk bör ha samma syn på de inflationsproblem som de personligen ställs inför i livet. De bör inte vara överdrivet bekymrade likt världens människor, som säger: ”Vad skall vi äta? Vad skall vi sätta på oss? Var skall vi bo?” Jehovas folk kommer aldrig att behöva tigga om bröd, om de först söker Guds rike och hans rättfärdighet. (Ps. 37:25; Matt. 6:31—34; Luk. 21:28) Men samtidigt bör de vara sparsamma med sina pengar. De bör undersöka var de kan skära ner utgifterna för mindre viktiga ting och alltid undvika den anda som präglar denna materialistiska värld, så att de har tillräckligt med pengar till det nödvändiga i livet och till det som hör samman med Riket och främjandet av dess intressen.

³⁴ Medan de ekonomiska förhållandena fortsätter att förvärras jorden runt, skall Jehovas folk överallt i världen verkligen ha beröm för sin frikostighet och för det stöd de ger åt Rikets verk, både genom lån och bidrag. De lämnar inte bara bidrag till byggande och underhåll av egna Rikets salar (och på en del håll kretssammankomsthallar), utan också till byggnationer vid avdelningskontor och inköp av nya tryckpressar och annan utrustning. Dessutom lämnar de ofta bidrag i samband med hjälpaktioner, när katastrofer, t. ex. jordbävningar och orkaner, drabbar våra bröder i olika delar av världen.

³⁵ Här i landet har vi sannerligen också fina exempel på frikostighet när det gäller Rikets intressen, och då särskilt när det gäller byggandet av det nya avdelningskontoret i Arboga. Under månaderna augusti, september och oktober har det kommit in inte mindre än drygt 2 millioner kronor i gåvor och 1,6 millioner i lån. Ja, enbart under oktober månad kom det drygt 993.000 kronor i gåvor och drygt 646.000 i lån. Och för varje dag fortsätter pengar att komma in till Sällskapet. Tack vare att Jehovas ande så får verka på mångas hjärtan, så blir vi nu i stånd att börja återbetala vår skuld till vänner i andra länder. Vad vi lägger märke till i samband med denna frikostighet är det kända faktum att inte minst de många små bäckarna gör en stor å. Bibeln visar att även små bidrag har stort värde i Jehovas ögon, när de ges i förhållande till möjligheterna. — Luk. 21:1—4.

³⁶ Under det att de ekonomiska förhållandena i världen fortsätter att försämras i dessa ”yttersta dagar”, litar vi på att Jehova också i fortsättningen skall ge oss vägledning beträffande det vittnande som ännu måste utföras. Må han fortsätta att sörja för de medel som behövs, och må han ge sina trogna tjänare visheten från ovan när det gäller att bruka dem på ett förståndigt sätt. Må detta bli till pris och ära för Jehova, den Gud som mer än nog kan tillhandahålla allt det som behövs för att fullborda hans predikoarbete inom den tillmätta tiden! — Ef. 3:20, 21.