Att göra gott mot dem som har speciella behov
1 De kristna är befallda att ”älska varandra” och att vara uppriktigt intresserade av andra och deras välfärd. (Joh. 13:34; Rom. 15:1, 2) Så länge det finns ”gynnsam tid till det” vill vi göra vad som är gott, särskilt mot dem som är besläktade med oss i tron. (Gal. 6:10) Ett inspirerat råd säger oss: ”Neka inte den behövande din hjälp, när det står i din makt att ge den.” — Ords. 3:27.
2 I den kristna församlingen finns det faderlösa pojkar, äldre personer, änkor, svaga, nedstämda, handikappade och andra som har speciella behov. De närmaste familjemedlemmarna och andra släktingar bör i första hand vara angelägna om att hjälpa dessa. Vi bör alla efterlikna Jehova och hans Son, Jesus Kristus, genom att visa omsorg. — 1 Tim. 5:4, 8; Hes. 34:16; Matt. 9:36.
VAD KAN VI GÖRA?
3 Vad kan vi göra för att hjälpa till? I vissa fall kan ett besök och ett vänskapligt samtal pigga upp dessa. Vi kan också erbjuda dem skjuts till mötena, inbjuda dem att tillsammans med oss ta del i tjänsten på fältet eller att följa med oss till något bibelstudium vi leder. En äldre syster eller faderlös pojke kan inbjudas till vårt familjestudium och/eller en måltid. Alla i församlingen kan ha en del i att hjälpa dem som har speciella behov. Tonåringar och barn kan hjälpa till genom att springa ärenden, utföra vissa sysslor eller gå och handla. Ungdomar med bara en förälder i sanningen kan börja med att hjälpa till på detta sätt i sitt eget hem. Det finns många sätt på vilka vi kan och bör visa sann kristen kärlek. — Apg. 9:39; 1 Petr. 4:8—10.
4 Det är inte ovanligt att de som själva har behov är bland de första som ger gensvar på andras behov. Många har faktiskt funnit sätt på vilka de kan hjälpa sig själva. Självhjälp är en viktig faktor i ett lyckligt, produktivt kristet liv. Det finns hundratals pionjärer som är fysiskt sjuka, men de håller sig fullt upptagna i predikoarbetet. Några heltidstjänare är blinda, döva eller rullstolsbundna. Många nya pionjärer som har förordnats är äldre bröder och systrar, av vilka några är sjuka och bor ensamma. I stället för att isolera sig och ägna hela sin uppmärksamhet åt sig själva i självömkan är de optimistiska och utåtriktade. De är intensivt upptagna med att dela med sig av budskapet om Riket åt andra. (Apg. 18:5) Detsamma kan sägas om många faderlösa pojkar som har börjat i pionjärtjänsten eller vid Betel eller som har gett sig ut på missionärsfältet. Naturligtvis är många av dem som har speciella behov inte i en sådan situation att de kan ta del i heltidstjänsten. Dessa exempel betonar dock vilken ande vi alla bör ha och vilka välsignelser som blir resultatet. — Mark. 10:28—30.
5 Det finns många saker som vem som helst av oss kan göra för att fortsätta att vara lycklig och optimistisk. Vi kan regelbundet läsa bibeln, tidskrifterna och andra av Sällskapets publikationer, lyssna till kassettinspelningar av bibeln och låta sanningen uppfylla våra hjärtan. Vi kan ringa och uppmuntra sjuka eller nedstämda personer. Vi kan skriva brev och ta initiativ till att visa intresse för andra. Vi kan sätta upp mål, sådana som att sätta i gång ett bibelstudium eller att tjäna som hjälppionjär. Vi kan lära känna bröderna bättre genom att inbjuda dem till oss eller besöka dem. Vi kan förbättra vår tjänst såväl som vår förmåga att undervisa och tala genom att skriva in oss i skolan i teakratisk tjänst. Bröder kan sträva efter privilegiet att få vara tjänare. (1 Tim. 3:1) Ju mer vi arbetar på att göra saker och ting för andra, såväl som för oss själva, desto lyckligare kommer vi att vara. — Apg. 20:35.
6 Alla bör vi, oavsett våra personliga behov, ikläda oss kärlek och ödmjukhet. Om vi har speciella behov, bör vi vara på vår vakt mot överdriven självmedvetenhet eller stolthet och mot att låta detta få oss att avvisa kärleksfullt bistånd från våra bröder. Om vi ger bistånd, bör vi använda gott omdöme och inte hämma eller undergräva andras självförtroende eller personliga värdighet. Ingen av oss bör göra sig skyldig till missbruk av våra bröders generositet eller utnyttja dem. Vi bör vara positiva i vår inställning, resonliga och andliga, i det vi gläder oss i vårt hopp. (Fil. 4:4—9) Rådet att vi skall ”älska . . . [våra bröder] intensivt av hjärtat” är tillämpligt på ALLA kristna, eftersom detta är ett mycket speciellt behov som vi ALLA har. — 1 Petr. 1:22.