Regelbundenhet i tjänsten medför välsignelser
1 Det finns mycket vi måste göra regelbundet för vårt fysiska välbefinnandes skull. Om vi försummar det, kommer vi att lida följderna av det. Det är på samma sätt om vi inte regelbundet tillfredsställer våra andliga behov. Då kan vår tro bli svag, och vi kan bli oregelbundna i vår teokratiska verksamhet. Är vi regelbundet närvarande vid mötena, och följer vi ett schema för vårt personliga studium som håller oss andligen starka och rustade för att vara effektiva förkunnare av de goda nyheterna? (2 Tim. 3:16, 17; 2 Kor. 3:5, 6) Vidtar vi positiva åtgärder för att regelbundet ta del i tjänsten på fältet?
2 Psalmisten skrev: ”Omtala från dag till dag de goda nyheterna om hans frälsning.” (Ps. 96:2, NW) Många av oss kanske inte kan ta del i tjänsten på fältet varje dag, men vore det inte rimligt att avsätta någon tid för tjänsten varje vecka, om alls möjligt? Även om Paulus insåg att predikandet av de goda nyheterna var ett ”tvång” som var pålagt honom, förkunnade han ändå de goda nyheterna om Riket ivrigt. (1 Kor. 9:16; Rom. 1:15) Ser inte vi också det att vi tar del i tjänsten varje vecka som både ett tvång och ett storslaget privilegium? Känner vi det som Petrus och Johannes, som eftertryckligt förklarade: ”Vi . . . kan inte sluta upp med att tala om de ting vi har sett och hört”? — Apg. 4:20.
3 Av olika skäl har några av våra bröder låtit hela månader gå utan att ägna ens en enda timme åt tjänsten på fältet. Detta är en orsak till oro, eftersom det bara är om vi utövar tro genom att dela med oss av de goda nyheterna åt andra som vi kan förvänta att bevara vår andliga styrka. (Rom. 10:9, 10) På samma sätt som muskler måste användas regelbundet för att förbli starka, behöver också vår tro ”tränas” för att förbli stark. Genom att hela tiden tala med andra om Riket bevarar vi sanningen tryggt inbäddad i vårt hjärta.
4 Ett annat skäl till att regelbundet tala om vår tro offentligt är att det tjänar som ett skydd, ett bålverk, mot Satans oavbrutna ansträngningar att genomborra vår andliga rustning med sina brinnande projektiler. (Ef. 6:16) När en rustning inte används och sköts om, kan den rosta och upphöra att tjäna som skydd. Sedan Paulus har räknat upp delarna i vår vapenrustning ger han uppmaningen: ”Ta också emot . . . andens svärd, det vill säga Guds ord.” (Ef. 6:17) Detta är utan tvivel en oslagbar kombination — en andlig vapenrustning och andens svärd.
5 Varje församling strävar kärleksfullt efter att erbjuda personlig hjälp åt dem som av olika skäl inte regelbundet tar del i tjänsten på fältet. (Ef. 4:11—15) Varje månad bör församlingens sekreterare ge varje bokstudieledare en lista på dem i hans grupp som inte har rapporterat tjänst på fältet. Studieledarna kommer att göra sin del genom att ägna särskild uppmärksamhet åt dessa personers andliga behov genom att själva erbjuda sig att bistå dem i tjänsten eller genom att göra anordningar för att någon annan kan göra det. Och naturligtvis kommer tillsyningsmannen för tjänsten att genom bokstudieledarna ta ledningen i att hjälpa till att minska oregelbundenheten i församlingen. Glöm aldrig att vi var och en har ett personligt ansvar inför Jehova att regelbundet ha del i det arbete vi har blivit förordnade till. — Jämför Psalm 61:9.
6 Vi får många välsignelser om vi stadigt håller fast vid ett schema som gör det möjligt för oss att regelbundet ta del i tjänsten på fältet. Vi kommer att få åtnjuta bättre resultat, eftersom regelbundenheten i tjänsten på fältet hjälper oss att bli skickliga i att framföra budskapet. Den lycka detta medför gör att vi vill trakta efter ytterligare privilegier. Du kan bli en som kan få möjlighet att tjäna som hjälppionjär och med tiden som reguljär pionjär. Bröder som har haft en god andel i tjänsten på fältet varje månad kan med tiden inbjudas att ta emot ytterligare ansvar i församlingen. Regelbundenhet i tjänsten på fältet medför sannerligen välsignelser.
7 Genom att förenade ”från dag till dag” arbeta på att slutföra det arbete Jehova har förordnat om kommer vi att få uppleva den glädje som kommer av att ge, och vi kommer att utveckla den andliga styrka som behövs för att hålla ut till slutet. — Apg. 20:35; Matt. 24:13.