Hur man bär fram de goda nyheterna — Till släktingar och personligt bekanta
1 Det är helt naturligt att någon som tar emot sanningen gärna vill dela med sig av den till andra, framför allt då till sina släktingar och nära bekanta. Efter det att Andreas blivit inbjuden att bli Jesu efterföljare fann han ”tidigt följande morgon” sin bror Simon och förklarade: ”Vi har funnit Messias.” Likaså letade Filippus utan dröjsmål upp Natanael och uppmanade honom att ”komma och se”. — Joh. 1:41, 45, 46; se fotnoten i Referensbibeln och Apostlagärningarna 10:24.
2 Hur är det då med dig? Söker du efter tillfällen att få tala med dina släktingar och bekanta om sanningen? Du kanske har tvekat att göra detta, därför att du är rädd för att de kanske skall ogilla budskapet och förändra sin inställning till dig. Tveka inte. Kärleken till nästan kräver att du talar om sanningen med glädje och utan fruktan. (Luk. 10:27) Eftersom dina släktingar redan känner dig, är de kanske mer villiga att lyssna på dig än på en främmande människa som ringer på deras dörr.
VARFÖR? HUR?
3 Kom ihåg att alla människor som inte tjänar Jehova är ”utestängda” från Gud och därför betraktas som ”fiender”. Deras liv står på spel. (Kol. 1:21) Jehova vill verkligen att alla människor skall få höra sanningen och ”nå fram till sinnesändring”. (2 Petr. 3:9) Vi har det stora ansvaret att tala om för alla vad framtiden skall föra med sig. (Hes. 33:7—9) Kan du komma på sätt att hjälpa dina släktingar och dina bekanta att lära känna sanningen? Att man gör ihärdiga och taktfulla försök leder ofta till glädjande resultat.
4 I Årsboken 1985 berättas en erfarenhet om en kvinna i Japan, som kom med i sanningen till följd av att en pionjär med särskilt uppdrag tålmodigt gjorde återbesök hos henne. Hon hade varit rätt verksam i sin tidigare religion, och många av hennes släktingar var fortfarande med i den religionen. Hon började vittna för dem, och inom fem år blev över 50 av hennes släktingar vittnen.
5 Om dina första försök ger ringa eller inga som helst resultat, så bli inte modfälld. Många gånger blir det inget positivt gensvar förrän man har försökt i månader eller kanske år. Jesus sade att hans får skulle lyssna till hans röst. Men vi bör inte förvänta att de skall göra det vid det första ropet. (Joh. 10:16) De kan under många år ha blivit illa tilltygade av denna gamla värld, och det kan behövas ett frikostigt bruk av den lindrande olja, som bibelns sanning utgör, innan de ger gensvar.
6 Filipperna 2:15 visar att om vi skall lysa ”som ljusspridare”, så måste vi vara ”klanderfria och oskyldiga, Guds oklanderliga barn”. Vår familj och våra bekanta måste alltså kunna se att sanningen avsevärt har förändrat vårt liv. Aposteln Petrus betonade samma sak. — 1 Petr. 2:12.
7 Men det krävs mer än bara ett gott exempel, om våra släktingar skall bli motiverade att tjäna Jehova. Vi måste avge ett vittnesbörd. (Rom. 10:14; Apg. 8:31) Väl uttänkta och prydligt skrivna brev kan vara ett effektivt sätt att nå sådana släktingar som bor långt bort med de goda nyheterna. Dina brev bör inte vara kritiska, utan positiva, uppbyggande och vänliga. De bör utstråla den glädje och det hopp som finns i ditt hjärta sedan du lärt känna sanningen.
VAR POSITIV
8 En del systrar har varit rädda för att de skulle komma att få svårt motstånd från sina män, om de skulle tala om för dem vad de gör i förbindelse med församlingen, och därför har de inte gjort detta. Var och en måste naturligtvis fatta ett personligt beslut i den här saken. Men vi bör aldrig glömma värdet av innerlig bön till Jehova, när vi ser att vi får ett tillfälle att vittna för familjemedlemmar och bekanta. (Fil. 4:6; 1 Tim. 2:1) Lägg dig till med en positiv inställning. Jehova kommer helt visst att välsigna dina uppriktiga ansträngningar att frambära de goda nyheterna till dina släktingar och personliga bekanta.