Att vara med vid mötena — en allvarlig förpliktelse
1 Hur allvarligt tar du på detta att vara med vid mötena? Det är en rannsakande fråga, eller hur? De flesta av oss tycker säkert att vi uppskattar mötena. Men rapporter tyder på att mötesnärvaron på senare tid har minskat i en del församlingar. Vad skulle orsaken kunna vara? Låter en del av oss onödigt förvärvsarbete, trötthet, hemarbete, någon mindre fysisk opasslighet eller lite dåligt väder hindra oss från att fullgöra vår förpliktelse att regelbundet vara med vid möten? (5 Mos. 31:12) Eftersom detta är ett skriftenligt krav, bör vi alla under bön ägna eftertanke åt frågan: Hur allvarligt tar jag på detta att vara med vid mötena?
2 Några av våra bröder går i timmar längs dammiga vägar och tar sig över floder med krokodiler för att få vara med vid mötena. I din egen församling finns det kanske trogna vänner vilka, trots svåra hälsoproblem, fysiska handikapp, stora arbetsbördor på sin arbetsplats eller krävande uppgifter i skolan, ”aldrig” är ”borta”. (Luk. 2:37) Varför anstränger de sig för att vara närvarande? Därför att de vet att de inte i egen kraft kan övervinna problemen i den här av påfrestningar fyllda världen. De måste förtrösta på den styrka som Gud ger. — 2 Kor. 12:9, 10.
3 Vi följer nu det mönster som de första kristna gav, vilka regelbundet kom tillsammans för att be, berätta erfarenheter och studera Guds ord. (Apg. 4:23—30; 11:4—18; Kol. 4:16) Vi får undervisning om Bibelns profetior och om bibliska läror, om ett gudaktigt uppförande och kristen moral och även aktuella förmaningar om hur vi redan nu skall förbättra vårt liv genom att noggrant tillämpa Bibelns principer. (1 Tim. 4:8) Dessutom blir vi påminda om det hopp vi har att det en dag skall bli ett slut på problem och lidande. Det är viktigt att detta hopp hålls levande. — Hebr. 6:19.
4 Hur allvarligt tar din familj på detta att vara närvarande vid mötena? Är det lika mycket en del av ditt schema som måltider och förvärvsarbete? Upptäcker ni att ni vid möteskvällar diskuterar om ni skall gå eller inte, eller är detta att regelbundet komma tillsammans med vännerna inte något valfritt i ditt hushåll? Många förkunnare minns sina hängivna föräldrars exempel, när de växte upp. En äldste påminner sig kärleksfullt: ”En sak med pappa var att han alltid såg till att familjen kom till mötena. Om någon av oss var sjuk, så fick någon av oss andra stanna hemma tillsammans med denne, men de övriga gick till mötet!”
5 För att bygga upp vår uppskattning av den andliga anordning som mötena utgör kommer vi i kommande nummer av Tjänsten för Guds kungarike att behandla värdet av varje församlingsmöte. Om din mötesnärvaro kunde vara mer regelbunden, är vi övertygade om att dessa artiklar kommer att hjälpa dig att inse vad du går miste om. De kommer att innehålla fina påminnelser för dem som leder mötena såväl som förslag som vi alla kan tillämpa när vi förbereder oss för mötena och tar del i dem. Varför inte som familj sitta ner och under bön begrunda ert mönster för mötesnärvaro? Gör därefter de justeringar i ditt schema som kan behövas. Att regelbundet vara med vid mötena är en viktig del av vår teokratiska utbildning och något som verkligen bör tas mycket allvarligt.