Fortsätt att vandra i en ordningsfull rutin och att göra framsteg

¹ Aposteln Paulus hade speciell kärlek till församlingen i Filippi, vilken han var med om att grunda. Han var tacksam för den materiella hjälp som filipperna hade gett och talade om dem som goda exempel. — 2 Kor. 8:1—6.

² Djup kärlek var drivkraften bakom Paulus’ brev till filipperna. I Insight on the Scriptures, band 2, sidan 631, läser vi: ”Hela brevet igenom uppmuntrar han församlingen i Filippi att fortsätta på den utmärkta kursen — att sträva efter bättre omdömesförmåga, hålla ett fast grepp om livets ord, stärka sin tro och bevara hoppet om den kommande belöningen.” De kristna i Filippi reagerade entusiastiskt, och bandet av kärlek mellan dem och aposteln stärktes. Paulus’ ord är av särskilt värde för oss i dag och ger oss goda skäl att noggrant begrunda hans råd, speciellt de råd vi finner i Filipperna 3:15—17.

³ En mogen sinnesinställning är nödvändig: I Filipperna 3:15 skrev Paulus som en man med många års erfarenhet. Han erkände filippernas andliga framsteg när han tilltalade dem som mogna kristna med en rätt sinnesinställning. Så länge deras sinnesinställning återspeglade den ödmjukhet och uppskattning som Jesus visade, skulle de fortsätta att vara ”klanderfria och oskyldiga, Guds oklanderliga barn”, och hålla ”ett fast grepp om livets ord”. (Fil. 2:15, 16) När vi läser Paulus’ ord, bör vi känna det som om han talar till oss. Vi önskar därför innerligt ha samma sinnesinställning som Jesus hade och ödmjukt uppskatta våra privilegier. Vi vänder oss ständigt till Jehova i bön och ber om hjälp när det gäller den här saken och andra angelägenheter. — Fil. 4:6, 7.

⁴ Som Filipperna 3:16 visar bör vi alla sträva efter att göra framsteg. Ordet ”framsteg” betyder ”att gå framåt, göra förbättringar”. Människor som gör framsteg är ”intresserade av nya uppslag, rön eller möjligheter”. Paulus ville att filipperna skulle förstå att de som bekänner sig vara kristna aldrig får stagnera, utan måste fortsätta att gå framåt. Deras önskan att gå framåt kommer till uttryck i att de villigt granskar sig själva, erkänner sina svagheter och söker tillfällen att göra mer eller att förbättra kvaliteten på det de gör. I dag fortsätter Jehovas jordiska organisation att gå framåt steg för steg, vidgar ständigt sitt verksamhetsområde och sin förståelse av Guds ord. Var och en av oss måste hålla jämna steg med organisationen, dra nytta av alla dess anordningar och helt och fullt ta del i dess arbete.

⁵ Framsteg kräver en ordningsfull rutin: Paulus fortsatte genom att uppmana sina bröder att ”fortsätta att vandra ordningsfullt i denna samma rutin”. (Fil. 3:16) Att vara ordningsfull kräver att man sätter personer och saker på deras rätta plats i förhållande till varandra och att man uppför sig väl. De kristna i Filippi gjorde detta. De höll sig tätt till Jehovas organisation och till varandra. Deras liv styrdes av kärlekens lag. (Joh. 15:17; Fil. 2:1, 2) Paulus uppmanade dem att uppföra sig ”på ett sätt som är värdigt de goda nyheterna”. (Fil. 1:27) Det är precis lika viktigt för de kristna i dag att vandra ordningsfullt och uppföra sig väl.

⁶ En rutin är en fastlagd procedur som utförs på ett invant sätt. Att följa en rutin är därför närbesläktat med att utföra saker och ting vanemässigt. En rutin ger oss den fördelen att vi inte behöver stanna upp och tänka efter när vi skall bestämma nästa steg — vi har redan ett inarbetat mönster som vi följer genom vanans makt.

⁷ En ordningsfull teokratisk rutin består av vanor och sedvänjor som är sunda, nyttiga och gudaktiga. Syftet med dem är att vi skall bygga upp oss själva andligen, hjälpa andra och, om möjligt, göra mer i Jehovas tjänst. För att framgångsrikt kunna nå dessa mål måste vi skaffa oss och hålla fast vid en rutin som inbegriper att vi ägnar oss åt personligt studium, regelbundet är med vid mötena och tar del i predikoarbetet.

⁸ Vad som måste ingå i en ordningsfull rutin: ”Exakt kunskap och full omdömesförmåga” är något som är nödvändigt. (Fil. 1:9) Personligt studium fördjupar vår tro, ökar vår uppskattning av sanningen och motiverar oss att utföra ett gott arbete. Några tycker emellertid att de har svårt att vara konsekventa i sina studievanor. Tidsbrist brukar anges som ett av huvudskälen.

⁹ Nyttan med att dagligen läsa Bibeln kan inte nog betonas. Undervisningen från Bibeln är ”nyttig” på alla sätt. (2 Tim. 3:16, 17) Hur kan vi få tid till bibelstudium i vår dagliga rutin? En del har funnit att de kan gå upp några minuter tidigare varje morgon, då de har lättare att koncentrera sig. Andra tycker att det är bättre att läsa några minuter innan de går och lägger sig på kvällen. Hustrur som är hemma på dagen kanske kan avsätta lite tid på eftermiddagen, innan de andra i familjen kommer hem från arbetet eller skolan. Förutom att läsa Bibeln regelbundet har några i sin veckorutin lagt in läsning av boken Jehovas vittnen — förkunnare av Guds kungarike.

¹⁰ När vi skaffar oss nya vanor är det mycket troligt att de kommer i konflikt med våra tidigare vanor. Förut har vi kanske låtit mindre viktiga aktiviteter sluka vår tid. Att bryta det mönstret är inte lätt. Ingen kommer att diktera våra studievanor, och vi behöver inte avlägga räkenskap för vad vi gör i den här frågan. Hur konsekventa våra studievanor är beror till stor del på vår uppskattning av ”de viktigare tingen” och vår villighet att köpa upp ”den lägliga tiden” för tt dra nytta av dem. — Fil. 1:10; Ef. 5:16.

¹¹ Eftersom de kristna mötena ger oss nödvändig undervisning och uppmuntran, spelar de en livsviktig roll i vårt andliga framåtskridande. Närvaro vid mötena är därför en annan nödvändig del av vår ordningsfulla rutin. Paulus betonade detta. Mötesnärvaro är inte något som lämnas åt vårt eget fria val. — Hebr. 10:24, 25.

¹² Hur kan vi visa oss ordningsfulla när vi planerar veckans aktiviteter? En del planerar in bestämda tider för personliga angelägenheter och försöker sedan pressa in mötena på den tid som blir över. Men det bör vara tvärtom. Våra möten varje vecka bör prioriteras, medan andra aktiviteter får planeras in på andra tider.

¹³ För att kunna vara med vid mötena regelbundet måste man planera väl och samarbeta i familjen. På vardagarna har de flesta av oss ett pressat schema som ofta gör att vi har ont om tid. Det betyder att man om möjligt måste äta middag i så god tid att familjens medlemmar har tillräckligt med tid att äta, göra sig klara och komma till mötet innan det börjar. För att klara av det kan familjemedlemmarna samarbeta på olika sätt.

¹⁴ Regelbunden tjänst på fältet är oumbärlig om vi skall vandra i en ordningsfull rutin och göra framsteg. Vi inser alla klart och tydligt att vi är förpliktade att predika budskapet om Guds kungarike. Det är det som gör oss till Jehovas vittnen. (Jes. 43:10) Eftersom det är det mest brådskande och givande arbete som utförs i dag, kan vi omöjligen betrakta det som en oväsentlig del av vår rutin. Paulus framhöll: ”Låt oss alltid . . . frambära till Gud ett lovprisningens offer, det vill säga frukten av läppar som offentligt bekänner hans namn.” — Hebr. 13:15.

¹⁵ När vi planerar våra aktiviteter vecka för vecka, bör vi avsätta bestämda tider för tjänst på fältet. Troligen ordnar församlingen med möten för tjänst flera gånger i veckan, och det är helt enkelt en fråga om att bestämma sig för vilka av dem vi kan understödja. Det skulle vara bra om vi försökte ta del i varje tjänstegren, till exempel i arbetet från hus till hus med tidskrifterna och annan litteratur, i återbesöks- och bibelstudiearbetet. Vi kan till och med i förväg planera för informellt vittnande genom att ta med oss litteratur och vara uppmärksamma på tillfällen att börja ett samtal. Eftersom vi ofta samarbetar med andra, måste vi höra oss för hur deras schema är upplagt och bestämma tider som passar alla parter.

¹⁶ Vi måste hålla fast vid våra rutiner när det gäller predikoarbetet trots likgiltighet på distriktet. Vi vet redan i förväg att bara ett fåtal kommer att reagera välvilligt. (Matt. 13:15; 24:9) Hesekiel fick i uppdrag att predika för människor som var upproriska, fräcka och hårdhjärtade. Jehova lovade att hjälpa Hesekiel genom att göra hans ”panna precis lika hård som deras pannor”, det vill säga ”lik en diamant, hårdare än flinta”. (Hes. 2:3, 4; 3:7—9) En regelbunden rutin för tjänsten kräver därför uthållighet.

¹⁷ Goda exempel att efterlikna: De flesta av oss gör bättre ifrån sig i tjänsten på fältet när det finns någon som tar ledningen. Paulus och hans följeslagare var goda exempel, och Paulus uppmanade andra att efterlikna honom. (Fil. 3:17) Hans rutin inbegrep alla de delar som behövdes för att hålla honom andligen stark.

¹⁸ Också i dag är vi välsignade med goda föredömen. I Hebréerna 13:7 uppmanade Paulus: ”Påminn er dem som har ledningen bland er . . . och efterlikna deras tro, under det ni noga ger akt på vad deras handlingssätt leder till.” Naturligtvis är Kristus vårt främsta föredöme, men vi kan efterlikna den tro som de som tar ledningen utövar. Precis som Paulus måste de äldste vara medvetna om behovet av att vara goda föredömen för andra. Deras personliga omständigheter kan skifta, men varje äldste bör kunna visa att han följer en ordningsfull rutin genom att sätta Guds kungarikes intressen främst. Samtidigt som de äldste har sitt förvärvsarbete och familjeförpliktelser, bör de ha väl inarbetade vanor när det gäller personligt studium, mötesnärvaro och att ta ledningen i tjänsten på fältet. Genom att de äldste ger bevis för att de ”presiderar i sitt eget hushåll på utmärkt sätt” blir alla i församlingen uppmuntrade att fortsätta att vandra i en ordningsfull rutin. — 1 Tim. 3:4, 5.

¹⁹ Mål för det nya tjänsteåret: En passande tid att se över vår personliga rutin är början av ett nytt tjänsteår. Vad visar en återblick på verksamheten under det gångna året? Kunde vi vara verksamma i samma utsträckning som tidigare, eller kunde vi öka vår insats? Vi var kanske mera grundliga i vårt personliga studium. Kanhända var vi mera regelbundet med på mötena eller kanske ökade vi vår andel i tjänsten på fältet genom att vara hjälppionjärer. Vi kanske kan peka på att vi på något speciellt sätt har visat kristen omtanke mot andra i vår församling eller i vår familj. Om så är fallet kan vi glädja oss åt att vi har vandrat på ett sätt som behagar Gud, och vi har goda skäl att ”fortsätta att göra det mera helt och fullt”. — 1 Thess. 4:1.

²⁰ Om vi nu inte var så konsekventa, utan följde vår rutin mer sporadiskt, hur påverkade det vår andlighet? Hindrades våra framsteg av någon anledning? Förbättringar börjar med att man ber om Jehovas hjälp. (Fil. 4:6, 13) Resonera med de andra i familjen om vad du behöver förbättra och be dem föreslå vilka ändringar du kan göra i din rutin. Be de äldste hjälpa dig om du har problem. Om vi gör en uppriktig ansträngning och följer Jehovas vägledning, kan vi vara säkra på att inte bli ”overksamma eller utan frukt”. — 2 Petr. 1:5—8.

²¹ Att vandra i en ordningsfull rutin medför välsignelser som gör det värt alla ansträngningar. När du beslutar dig för att vandra i en ordningsfull rutin och göra framsteg, följ då Paulus’ uppmaning till romarna: ”Var inte lata i era göromål. Var glödande av anden. Gör slavtjänst åt Jehova.” (Rom. 12:11) — För ytterligare detaljer angående detta ämne, se Vakttornet för 1 maj 1985, sidorna 13—17.