Att predika — ett ärofullt privilegium
1 Tjänsten i samband med de goda nyheterna är ett ärofullt privilegium, som Jehova har gett oss. (Rom. 15:16; 1 Tim. 1:12) Betraktar du det så? Vi bör inte låta vare sig tidens gång eller andras hån och löje få oss att tänka att den inte är så viktig. Att bära Guds namn är en ära som endast ett fåtal har fått. Hur kan vi öka vår uppskattning av detta privilegium?
2 Att vi predikar budskapet om Guds kungarike är inte något som medför världens gunst. Många betraktar vårt arbete med likgiltighet. Andra hånar eller motstår det. Ett sådant motstånd kan komma från arbetskamrater, grannar eller rentav familjemedlemmar. Vi kan i deras ögon förefalla vara vilseledda och dåraktiga. (Joh. 15:19; 1 Kor. 1:18, 21; 2 Tim. 3:12) Deras nedslående kommentarer är avsedda att dämpa vårt nit och få oss att slå av på takten eller att ge upp vårt ärofulla privilegium. Det är Satan som uppammar ett negativt synsätt, han som ”har förblindat de icke troendes sinnen, för att det upplysande ljuset från de härliga goda nyheterna . . . inte skall stråla igenom”. (2 Kor. 4:4) Hur reagerar du?
3 Det är viktigt att komma ihåg att vårt predikande om Guds kungarike är det viktigaste arbetet som någon av oss skulle kunna utföra i vår tid. Vi har ett livräddande budskap, som man inte kan få del av på något annat sätt. (Rom. 10:13—15) Det viktiga är inte att ha människors godkännande, utan Guds. Världens negativa syn på vår predikoverksamhet avskräcker oss inte från att dristigt förkunna de goda nyheterna. — Apg. 4:29.
4 Jesus uppskattade mycket sitt privilegium att få göra sin Faders vilja. (Joh. 4:34) Han ägnade sig enbart åt tjänsten, och han lät varken distraherande faktorer eller motståndare få honom att slå av på takten. Predikandet om Guds kungarike intog alltid första platsen i hans liv. (Luk. 4:43) Vi är befallda att efterlikna hans exempel. (1 Petr. 2:21) När vi gör det tjänar vi som ”Guds medarbetare”. (1 Kor. 3:9) Utnyttjar vi detta privilegium till fullo? Söker vi tillfällen att dela med oss av de goda nyheterna åt andra både i den regelrätta tjänsten och vid andra tillfällen? Som Jehovas vittnen bör vi alltid vara redo att offentligt bekänna ”hans namn”. — Hebr. 13:15.
5 Vår inställning avgör till stor del hur mycket vi tar del i tjänsten. Har vi djup uppskattning av det som Jehova har gjort för oss? Har vi i vårt hjärta utvecklat en kärlek till Jehova som motiverar oss att göra allt vi kan i hans tjänst? Att vi mediterar över de välsignelser vi nu har och över det som Jehova har lovat för framtiden hjälper oss att överflöda av kärlek till vår Skapare. En sådan kärlek motiverar oss att handla — att i den utsträckning våra omständigheter tillåter det vara ihärdiga och regelbundna i arbetet med att predika de goda nyheterna om Guds kungarike. Vårt nit ger bevis på vår kärlek till Jehova och till vår nästa. — Mark. 12:30, 31.
6 Vi visar hur mycket vi uppskattar något genom det vi gör med det och säger om det. Värdesätter vi verkligen vårt privilegium att få predika om Guds kungarike? Förhärligar vi vår tjänst? Är vi fast beslutna att trots motstånd hålla ut i detta viktiga arbete? Om vi sätter stort värde på detta underbara privilegium, kommer vi helt visst att vara nitiska och helhjärtade. — 2 Kor. 4:1, 7.