Vi erbjuder oss villigt att utföra allt gott verk

¹ En världslig publikation säger så här om Jehovas vittnen: ”Det skulle vara svårt att finna medlemmar av någon annan grupp som arbetar lika hårt med sin religion som vittnena gör.” Varför arbetar Jehovas vittnen så hårt och så villigt?

² Bland annat därför att de känner att det brådskar. Jesus insåg att han hade en begränsad tid på sig att fullborda sitt verk här på jorden. (Joh. 9:4) Medan Guds förhärligade Son nu drar kuvande fram mitt ibland sina fiender, inser de som tillhör Jehovas folk att de har en begränsad tid på sig att utföra sitt arbete. Därför erbjuder de sig villigt att utföra helig tjänst. (Ps. 110:1—3) Eftersom det behövs fler arbetare för att bärga skörden, kan de inte göra någon paus i sina ansträngningar. (Matt. 9:37, 38) De försöker följaktligen efterlikna Jesus, som i sitt arbete var ett fullkomligt föredöme i att visa villighet och flit. — Joh. 5:17.

³ Ett annat skäl till att Jehovas vittnen arbetar av hela sin själ såsom för Jehova är att deras världsomfattande organisation är annorlunda än alla andra grupper. Betecknande för religiösa organisationer i världen är att de bara kräver ett minimum av tid och ansträngning av sina anhängare. Deras trosuppfattningar har mycket liten eller ingen som helst inverkan på deras dagliga liv, deras sätt att behandla andra eller deras strävanden i livet. Eftersom de saknar den motiverande kraft som sann tro ger, har de krävt att deras herdar talar ”hala ord” till dem och försäkrar dem om att det de gör är tillräckligt. (Jes. 30:10) Deras präster har tillmötesgått dem och ”kittlat” deras öron. De har ingjutit en anda av likgiltighet och andlig lättja i dem. — 2 Tim. 4:3.

⁴ Vilken kontrast Jehovas folk utgör! Allt i vår tillbedjan är förbundet med ansträngning, bemödande och arbete. Vi tillämpar det vi tror på och gör det varje dag och i allt vi gör. Sanningen ger oss mycket glädje, men samtidigt är det ”under stor kamp” som vi fullgör det som krävs av oss. (Jämför 1 Thessalonikerna 2:2.) De flesta människor är fullt upptagna enbart med att fullgöra sina förpliktelser när det gäller det dagliga livet, men vi låter inte dessa bekymmer hindra oss från att sätta Guds kungarikes intressen främst. — Matt. 6:33.

⁵ Det som vi har fått i uppgift att göra i Jehovas tjänst är till så stor nytta och är så angeläget att vi måste ”köpa upp” tid från annat och använda den på ett mer fruktbärande sätt när det gäller andliga ting. (Ef. 5:16) Vi vet att det behagar Jehova att vi visar gudaktig hängivenhet och en villig ande, och därför känner vi oss i högsta grad sporrade att fortsätta att arbeta hårt. Med tanke på de rika välsignelser vi får nu och utsikten till liv i framtiden är vi fast beslutna att fortsätta att arbeta strängt och uppbjuda våra krafter för Guds kungarikes intressens skull. — 1 Tim. 4:10.

⁶ Hängivenhet och en självuppoffrande anda: De flesta i vår tid sätter sina materiella behov och intressen främst i livet. De anser att det är fullständigt berättigat att de helt inriktar sina tankar på vad de skall äta, vad de skall dricka och vad de skall sätta på sig. (Matt. 6:31) Eftersom de inte nöjer sig med det nödvändigaste i livet, drivs de av målsättningen att de skall njuta i fulla drag av livets goda nu och ha ”många goda ting lagrade för många år”, så att de kan ta igen sig, äta, dricka och roa sig. (Luk. 12:19) Den typiske kyrkobesökaren anser att om det religionssamfund som han tillhör kräver att han skall göra en insats av något slag, så är det ett intrång i hans rättigheter. Tanken på att avstå från, eller bara att dra ner på, någon satsning i materiellt avseende eller att överge något som han finner vara intressant och roligt är motbjudande. Eftersom han är självcentrerad, är tanken på att han skall odla en självuppoffrande anda orealistisk och opraktisk.

⁷ Vi ser helt annorlunda på detta. Guds ord har fått oss att tänka högre, att tänka Guds tankar i stället för människors. (Jes. 55:8, 9) Vi har högre mål i livet än rent köttsliga strävanden. Hävdandet av Jehovas suveränitet och helgandet av hans namn är de viktigaste stridsfrågorna i hela universum. Dessa stridsfrågor är så stora och viktiga att alla nationerna, jämförelsevis talat, ”är som något som inte existerar inför honom”. (Jes. 40:17) Det måste betraktas som dårskap att försöka leva sitt liv utan att bry sig om Guds vilja. — 1 Kor. 3:19.

⁸ Vi inser att vi behöver vissa materiella ting och att andra är bra att ha i vår verksamhet för Guds kungarike, men samtidigt inser vi att dessa verkligen inte tillhör ”de viktigare tingen” i livet. (Fil. 1:10) Vi följer andan i 1 Timoteus 6:8 och begränsar våra materiella strävanden och försöker på ett förståndigt sätt hålla vårt hjärta inriktat på de osynliga ting som är eviga. — 2 Kor. 4:18.

⁹ Ju mer vi tänker Guds tankar, desto mindre bekymrar vi oss för materiella ting. När vi tänker på vad Jehova redan har gjort för oss och på de underbara framtida välsignelser som han har utlovat, är vi villiga att göra de uppoffringar som han begär av oss. (Mark. 10:29, 30) Vi har honom att tacka för att vi finns till. Om det inte var för hans barmhärtighet och kärlek, skulle vi inte kunna njuta av livet nu och inte heller i framtiden. Vi känner att vi måste erbjuda oss, eftersom allt vi gör i hans tjänst är ”vad vi borde göra”. (Luk. 17:10) Vad vi än blir ombedda att ge tillbaka till Jehova ger vi av kärlek, för vi vet att vi kommer att få ”skörda rikligt”. — 2 Kor. 9:6, 7.

¹⁰ Villiga arbetare behövs nu: Redan från början trädde den kristna församlingen in i en period av intensiv verksamhet. Ett grundligt vittnesbörd måste avges innan Jerusalem förstördes år 70 v.t. Under den tidsperioden var Jesu lärjungar ”intensivt upptagna med ordet”. (Apg. 18:5) Den snabba tillväxten gjorde att det blev nödvändigt att öva upp fler evangelieförkunnare och duktiga herdar och att begära hjälp av dem. Män som var vana att handskas med världsliga myndigheter och män som kunde samla in och dela ut materiella ting behövdes. (Apg. 6:1—6; Ef. 4:11) Några tjänade på ett mera framträdande sätt, medan de flesta höll sig i bakgrunden, men alla ansträngde sig kraftigt och arbetade tillsammans av hela sitt hjärta för att få arbetet utfört. — Luk. 13:24.

¹¹ Under de många århundraden som sedan följde var det relativt litet behov av kraftfull verksamhet i världsvid skala, men när Jesus blev kung i Guds rike år 1914, började verksamheten för detta kungarike ta ny fart i stor skala. Till att börja med var det få som insåg att det skulle behövas så många arbetare för att sköta Rikets intressen — att det skulle krävas miljoner människor som villigt ställde upp och hjälpte till i olika länder runt hela jorden.

¹² I dag är organisationen djupt engagerad i många olika projekt som har ansträngt våra resurser till det yttersta. Verksamheten växer i snabb takt. Tiden är kort, och därför måste vi anstränga oss kraftigt och använda alla tillgångar som står till vårt förfogande för att utföra det som behöver utföras. Eftersom slutet för hela den här onda tingens ordning närmar sig med hast, kan vi förvänta att verksamheten kommer att bli ännu intensivare under de dagar som ligger framför oss. Alla Jehovas överlämnade tjänare uppmanas att erbjuda sig villigt i det brådskande insamlande verk som nu pågår.

¹³ Vad behöver göras? Vi kan sanningsenligt säga att det finns ”rikligt att göra i Herrens verk”. (1 Kor. 15:58) I många länder är skörden mogen, men arbetarna är få. Vi blir uppmanade att göra vår del inte bara genom att vittna grundligare överallt på hela vårt distrikt, utan också genom att möta utmaningen att tjäna där behovet är större.

¹⁴ Det är lovvärt att Jehovas vittnen i alla delar av världen erbjuder sig villigt att ta del i andra grenar av verksamheten. Det kan gälla sådant som att frivilligt bygga lokaler för tillbedjan, att tjäna vid sammankomster och att hjälpa till i biståndsarbetet i samband med katastrofer, men även att städa sin egen Rikets sal regelbundet. När det gäller det sistnämnda måste man alltid se till att Rikets sal lämnas ren och snygg efter varje möte. Att man fullgör uppgifter som kan betraktas som enkla visar att man har en rätt förståelse av Jesu ord i Lukas 16:10: ”Den som är trogen i det minsta är trogen också i mycket, och den som är orättfärdig i det minsta är orättfärdig också i mycket.”

■ Stöd verksamheten i församlingen: Varje församling fungerar som en del av den stora organisationen och får ledning av ”den trogne och omdömesgille slaven”, men samtidigt består den av enskilda förkunnare av Guds kungarike. (Matt. 24:45) Vad den åstadkommer beror till stor del på hur mycket varje förkunnare i den är villig och i stånd att göra. Församlingen är inriktad på att få de goda nyheterna predikade på sitt distrikt, på att göra nya lärjungar och på att sedan styrka dem andligen. Var och en av oss kan göra sin del i detta arbete. Vi kan också sätta upp mål när det gäller personligt studium, meningsfull medverkan vid mötena och hjälp som vi kan ge behövande i församlingen. Dessa olika former av verksamhet ger oss många fina tillfällen att visa vår villighet.

■ Ta ledningen som tillsyningsmän: Jehova har anförtrott tillsynen över varje församling åt dess förordnade äldste. (Apg. 20:28) Dessa män har traktat efter att kvalificera sig för detta privilegium. (1 Tim. 3:1) Praktiskt taget alla bröder i församlingen har möjlighet att kvalificera sig för större ansvarsuppdrag. Många bröder utvecklas andligen och behöver få kärleksfull hjälp att växa under ledning av församlingens äldste. Dessa män bör flitigt studera Bibeln och våra publikationer. De kan visa sin villighet genom att underordna sig de av anden förordnade äldste, efterlikna deras tro och uppodla egenskaper som man söker hos tillsyningsmän. — Hebr. 13:7, 17.

■ Börja i heltidstjänsten: Församlingens främsta uppgift är att predika de goda nyheterna. (Matt. 24:14) Vilken välsignelse det är när de som är nitiska utökar sin tjänst och blir pionjärer! I allmänhet får de då göra vissa förändringar i sitt liv. De kanske också måste göra fler förändringar för att kunna fortsätta i denna speciella tjänst, men de som håller ut och inte ger upp efter ett år eller så på grund av något som tillfälligtvis gör dem missmodiga kan vara säkra på att de får Jehovas rika välsignelse. Kärleksfulla äldste och andra mogna vänner kan bidra till att pionjärerna lyckas bra i sin tjänst genom att i ord och handling uppmuntra dem. Vilken fin anda de ungdomar visar som går ut som pionjärer direkt efter det att de har slutat skolan! Detsamma gäller dem som börjar som reguljära pionjärer när de blir pensionärer eller när deras världsliga förpliktelser minskar. Vilken tillfredsställelse en överlämnad kristen kan känna, när han på det sättet samarbetar med Jehova i hans påskyndande av det insamlande verket! — Jes. 60:22.

■ Ta del i att bygga och vidmakthålla möteslokaler: Hundratals moderna Rikets salar och sammankomsthallar har byggts. Det som är häpnadsväckande är att nästan allt arbete har utförts av bröder och systrar som helt frivilligt har använt sin tid och sina förmågor till detta arbete. (1 Krön. 28:21) Tusentals villiga arbetare har hållit dessa lokaler i gott skick genom att åta sig vilka arbetsuppgifter som än kan ha krävts. (2 Krön. 34:8) Eftersom detta arbete är en form av helig tjänst, har de som villigt hjälpt till inte krävt någon ekonomisk ersättning för det arbete som de utfört, lika lite som de skulle göra det för att predika från hus till hus, hålla offentliga föredrag i församlingen eller hjälpa till med sammankomstarbete. Dessa vänner erbjuder sig att fritt hjälpa till med att projektera och bygga möteslokaler till Jehovas lov och pris. De hjälper villigt till med att ordna bygghandlingar av olika slag, sköta bokföringen, göra olika inköp och beräkna hur mycket byggmaterial som behövs osv. Dessa lojala Jehovas tjänare gör inte några tillägg till de fasta utgifterna och gör inte heller något annat för att på något sätt kunna tjäna lite extra antingen direkt eller indirekt på det arbete som de utför, eftersom de har överlämnat alla sina förmågor och ekonomiska resurser åt Jehova. Denna verksamhet kräver flitiga arbetare som utför sin tjänst av hela sin själ ”såsom för Jehova”. — Kol. 3:23.

¹⁵ Vad är det då som gör Jehovas folks villighet så unik? Det är givandets ande. Deras frikostighet sträcker sig längre än till pengar eller materiella ting — de ”erbjuder sig villigt” — ja, sig själva. (Ps. 110:3) Detta är kärnpunkten i vårt överlämnande åt Jehova. Vi blir belönade på ett speciellt sätt. Vi blir ”lyckligare” och får ”skörda rikligt” därför att andra uppskattar vad vi gör och ger oss något i gengäld. (Apg. 20:35; 2 Kor. 9:6; Luk. 6:38) Vår störste Välgörare är vår himmelske Fader, Jehova, som ”älskar en glad givare”. (2 Kor. 9:7) Han kommer att ge oss hundrafalt igen i form av välsignelser som kommer att bestå för evigt. (Mal. 3:10; Rom. 6:23) Kommer du att erbjuda dig villigt, när privilegier i Jehovas tjänst öppnar sig för dig, och kommer du då att svara som Jesaja gjorde: ”Här är jag! Sänd mig”? — Jes. 6:8.