Hur är det med dina närmaste?
1 De flesta av oss har ett antal släktingar som inte är i sanningen. Vi önskar verkligen att sådana nära och kära skall slå följe med oss på den väg som leder till liv! Om de är medlemmar av vårt eget hushåll, är vårt intresse för deras eviga framtid kanske särskilt stort. Även om vi under många år har försökt intressera dem för sanningen, bör vi inte dra slutsatsen att situationen är hopplös.
2 Jesu ”bröder utövade i själva verket inte tro på honom”, när han utförde sitt vittnande. (Joh. 7:5) Vid ett tillfälle trodde hans närmaste att han mist förståndet. (Mark. 3:21) Trots detta gav Jesus inte upp hoppet om dem. Med tiden tog hans bröder emot sanningen. (Apg. 1:14) Hans halvbror Jakob blev en pelare i den kristna församlingen. (Gal. 1:18, 19; 2:9) Om du skulle vilja uppleva glädjen att få se dina närmaste omfatta sanningen, sluta då inte upp med att försöka nå dem med de goda nyheterna om Guds kungarike.
3 Var uppfriskande, inte påträngande: När Jesus vittnade för andra, kände de sig vederkvickta, inte hunsade. (Matt. 11:28, 29) Han tyngde inte ner dem genom att undervisa om sådant som de inte kunde förstå. Om du vill vederkvicka dina närmaste med sanningens vatten, ge dem då en liten skopa åt gången och inte en hel spann! En resande tillsyningsman konstaterade: ”De som kan väcka sina släktingars nyfikenhet genom att vittna för dem i lagom stora doser uppnår de bästa resultaten.” På så sätt kanske till och med motståndare kan börja ställa frågor och så småningom uppamma törst efter sanningens vatten. — 1 Petr. 2:2; jämför 1 Korinthierna 3:1, 2.
4 Många gifta kristna har på ett effektivt sätt vittnat för sina icke troende män eller hustrur genom att lägga fram biblisk litteratur med sådana ämnen uppslagna som kanske kan intressera dem. En syster som gjorde detta höll också studiet med sina barn inom hörhåll för mannen, och hon förklarade dessutom stoffet på ett sådant sätt att han skulle kunna dra nytta av det. Ibland frågade hon honom: ”Jag lärde mig det här när jag satt och studerade i dag. Vad tror du om saken?” Med tiden omfattade hennes man sanningen.
5 Var respektfull, inte otålig: En förkunnare uttryckte att ”släktingar har också rättighet att ha sina egna synpunkter och uppfattningar”. Vi bör därför visa respekt när de talar om hur de tänker eller när de särskilt ber oss att inte tala med dem om sanningen. (Pred. 3:7; 1 Petr. 3:15) Genom att vara tålmodiga och kärleksfulla, och genom att vara goda lyssnare, kan vi söka efter lämpliga tillfällen att vittna på ett smidigt sätt. Sådant tålamod kan löna sig, vilket visas av fallet med en kristen äkta man som i 20 års tid höll ut under dålig behandling från sin icke troende hustru. När hon till sist började förändras, sade han: ”Jag är verkligen tacksam mot Jehova för att han hjälpte mig att odla långmodighet, eftersom jag nu kan se resultatet: Min hustru har börjat vandra på livets stig!”
6 Hur är det med dina närmaste? Genom ditt goda kristna uppförande och dina böner för deras skull kanske du kan ”vinna dem för Jehova”. — 1 Petr. 3:1, 2, fotnot i NW, studieutgåvan.