Frågelådan

Vem får frambära bön vid församlingsmöten?

Offentliga böner i församlingen är en viktig del av vår tillbedjan. Att företräda andra i bön är ett dyrbart privilegium och innebär ett stort ansvar. Med tanke på bönens vikt och betydelse behöver de äldste använda gott omdöme, när de avgör vilka bröder som är kvalificerade att be offentligt. Döpta bröder som representerar församlingen i bön skall vara mogna kristna förkunnare som är goda föredömen och åtnjuter församlingens respekt. I deras respektfulla böner bör man kunna urskilja ett nära förhållande till Jehova Gud. I artikeln ”Att be inför andra med ett ödmjukt hjärta” i Vakttornet för 15 maj 1986 anges viktiga principer som är särskilt användbara för dem som företräder församlingen i bön.

De äldste kommer inte att låta en broder be offentligt, om han är känd för ett tvivelaktigt eller lättsinnigt uppförande. En broder som har en benägenhet att klaga eller använda bönen till att bekantgöra personliga meningsskiljaktigheter kommer inte heller att användas. (1 Tim. 2:8) Även om en broder i tonåren är döpt, måste de äldste avgöra om han har de andliga förutsättningarna för att be offentligt i församlingen. — Apg. 16:1, 2.

Ibland kan det vid möten för tjänst bli nödvändigt att en döpt syster frambär bön, om det inte finns någon broder där som är kvalificerad. Hon får då ta på sig en lämplig huvudbonad. Om det inte är troligt att någon kvalificerad broder kommer att vara med vid ett möte för tjänst, bör de äldste se till att en lämplig syster leder mötet.

Det är brukligt att den som är ordförande för det offentliga föredraget inleder med bön. Vid andra församlingsmöten kan dock, förutsatt att det finns tillräckligt med kvalificerade bröder, någon annan än den som har det inledande eller avslutande inslaget bli ombedd att frambära bönen. I alla händelser bör den broder som skall be vid ett möte informeras om detta i förväg, så att han kan tänka igenom vad han vill säga. Då kan han be en uppriktig och sammanhängande bön som passar för det aktuella mötet.

Sådana böner behöver inte vara långa. När en broder frambär en offentlig bön, kommer han att bli bättre förstådd om han står upp, talar tydligt och använder tillräcklig röststyrka. Därigenom kommer alla församlade att kunna höra bönen och av hjärtat instämma i ”Amen!” — 1 Krön. 16:36; 1 Kor. 14:16.