Vår förkunnartjänst – ett arbete som återspeglar medkänsla
1 Jesus lade märke till att folkskarorna som lyssnade till honom var ”skinnade och skuffade hit och dit som får utan herde”. (Matt. 9:36) Han visade ömhet och kärlek när han lärde dem Jehovas normer, när han gav dem tröst och när han medlidsamt såg till att de fick sina andliga behov tillfredsställda. När vi begrundar hur Jesus var som person lär vi oss att tänka och känna som han, och vi kommer att visa medkänsla i vår förkunnartjänst.
2 Tänk en stund på hur Jesus reagerade när förtvivlade människor kom till honom för att få hjälp. (Luk. 5:12, 13; 8:43–48) Han var hänsynsfull mot dem som hade speciella behov. (Mark. 7:31–35) Han visste hur andra kände det och visade omtanke. Han påverkades inte av hur någon såg ut. (Luk. 7:36–40) Ja, Jesus återspeglade fullkomligt vår Guds ömma medkänsla.
3 Jesus ”greps av medlidande”. Jesus utförde inte sin förkunnartjänst av ren pliktkänsla. Han ”greps av medlidande” med människor. (Mark. 6:34) Vi försöker inte heller bara förmedla ett budskap, utan försöker rädda dyrbara liv. Försök att förstå varför människor reagerar som de gör. Varför är de bekymrade eller helt upptagna av sina tankar? Har de blivit försummade och vilseledda av falska religiösa herdar? Om vi visar äkta intresse för andra, kan det få dem att lyssna till de goda nyheterna. (2 Kor. 6:4, 6)
4 Medkänsla rör hjärtan. Vi kan ta ett exempel. En kvinna sörjde djupt förlusten av sin tre månader gamla dotter. När två Jehovas vittnen ringde på hennes dörr bjöd hon in dem, eftersom hon ville motbevisa deras argument för varför Gud tillåter lidandet. Men längre fram sade hon: ”De lyssnade på mig och visade stor medkänsla, och när de skulle gå kände jag mig så mycket bättre att jag ville att de skulle komma tillbaka.” Gör du allt du kan för att visa medkänsla med alla du träffar i förkunnartjänsten?
5 När vi lär oss att visa medkänsla kommer det att hjälpa oss att ge andra verklig tröst. Vi kommer då att ära ”den ömma barmhärtighetens Fader”, Jehova. (2 Kor. 1:3)