Vandra i tro

Strax innan Jerusalem blev belägrat och till slut ödelagt, skrev aposteln Paulus att de kristna var Jesus soldater. Och som soldater kunde de varken förvänta ett problemfritt liv eller gå in för att leva bekvämt och ha kul. (2 Tim. 2:3, 4) Den här världen kommer allt närmare sitt katastrofala slut, och därför behöver vi stark tro för att kunna prioritera rätt. (2 Kor. 4:18; 5:7) Se filmen Vandra i tro. (Den finns online på jw.org. Gå till PUBLIKATIONER > FILMER.) Lägg märke till hur ödesdigert det var för Naham och Abital att hålla fast vid sina materiella saker. Efter att du sett filmen, försök att hitta svaren på följande frågor.

1) Vad var ”vämjeligheten ... på helig plats” under det första århundradet, och vad behövde de kristna i Jerusalem bestämma sig för att göra? (Matt. 24:15, 16) 2) Varför krävdes tro för att fly från staden? 3) Vad fick de kristna offra när de flydde? 4) Varför dröjde Naham och Abital? (Matt. 24:17, 18) 5) På vilket ytterligare sätt prövades Rakels tro när hon lämnade Jerusalem? (Matt. 10:34–37; Mark. 10:29, 30) 6) På vilket sätt var Etan ett bra exempel på någon som hade stark tro och litade på Jehova? 7) Vilka svårigheter var de kristna i Pella tvungna att kämpa med? 8) Hur märktes det att Nahams och Abitals tro gradvis försvagades? 9) Hur tog Jehova hand om de kristna i Pella? (Matt. 6:33; 1 Tim. 6:6–8) 10) Hur kan vi efterlikna Abraham och Sara allteftersom slutet närmar sig? (Hebr. 11:8–10) 11) Hur lurade Naham och Abital sig själva att återvända till Jerusalem, och varför var deras sätt att tänka inte rätt? (Luk. 21:21) 12) Vilken verklighet mötte Naham och Abital när de kom tillbaka till Jerusalem? 13) Varför behöver vi stärka vår tro nu? (Luk. 17:31, 32; 21:34–36)

För att vandra i tro måste vi 1) lita på Jehovas vägledning, 2) låta vägledningen påverka våra val i livet och 3) prioritera det andliga före det materiella. Visst är vi mer beslutna än någonsin att vandra i tro? Vi litar på att den här ”världen försvinner, och även dess begär, men den som gör Guds vilja består för evigt”. (1 Joh. 2:17)