1921 – Hundra år sedan

”HVILKET är alltså det särskilda verk som vi kunna se omedelbart framför oss?” Den här frågan ställdes till flitiga bibelforskare i Vakt-Tornet för 15 maj 1921. Som svar citerades Jesaja 61:1, 2, som påminde dem om deras uppdrag att predika: ”Herren har smort mig till att förkunna glädjens budskap för de saktmodiga; ... till att predika ett nådens år från Herren och en hämndens dag från vår Gud.”

MODIGA FÖRKUNNARE

Bibelforskarna behövde vara modiga för att fullgöra sitt uppdrag. De skulle inte bara förkunna ett ”glädjens budskap” för de ödmjuka, utan även ”en hämndens dag” för de onda.

Broder John Hoskin, som bodde i Kanada, vittnade oförskräckt trots motstånd. Våren 1921 träffade han en metodistpastor. Han inledde samtalet med att säga: ”Vi borde kunna ha ett trevligt samtal om Skrifterna, och även om meningarna skulle gå isär så får vi respektera varandras åsikter och skiljas åt som vänner.” Men så blev det inte. Broder Hoskin berättade: ”Vi hade bara pratat i några minuter när pastorn slog så hårt i dörren att jag trodde att den stora glasrutan skulle gå i tusen bitar.”

”Varför söker du inte upp några hedningar och pratar med dem?” skrek pastorn. Broder Hoskin sa inget, men när han gick därifrån tänkte han: ”Det kändes som att det var precis en sådan jag pratade med.”

Dagen efter fortsatte pastorn att spy galla över brodern i sin predikan. Broder Hoskin berättade: ”Han varnade församlingsmedlemmarna för mig och sa att jag var den värsta bedragare som någonsin hade kommit till staden och att jag borde skjutas.” Men broder Hoskin lät sig inte avskräckas, utan fortsatte att predika med stor framgång. Han sa: ”Jag har aldrig haft ett så bra distrikt. En del utbrast till och med: ’Jag vet att du utför Guds verk!’ och frågade om det var något jag saknade eller behövde.”

FOKUS PÅ BIBELSTUDIUM

För att hjälpa barn och nyintresserade att gå framåt publicerade bibelforskarna olika bibelstudieprogram i tidskriften The Golden Age.a Det fanns en spalt som kallades ”Ungdomens bibelstudier” (på svenska fanns den i Vakt-Tornet). Där fanns det frågor som föräldrar kunde gå igenom med sina barn. Det stod att föräldrarna skulle ”framställa dessa frågor till sina barn och hjälpa dem att finna svaret i bibeln”. En del frågor, till exempel ”Huru många böcker finnes det i bibeln?” lärde ut grundläggande fakta. Andra frågor kunde till exempel handla om förföljelse och var tänkta att hjälpa ungdomar att bli modiga förkunnare och förstå att förföljelse är något som de kristna måste räkna med.

Ett program som hette ”Djupgående studium av Den gudomliga tidsåldersplanen” riktade sig till bibelforskare som hade kommit längre. Det innehöll tankeväckande frågor som byggde på första bandet av Studier i Skriften. Tusentals läsare hade nytta av de här programmen, men i The Golden Age för 21 december 1921 meddelades det att båda programmen skulle upphöra. Varför det?

EN NY BOK!

Boken *Guds Harpa*.

Bokmärke med en läsuppgift.

Kort med frågor för självstudier.

Bröderna som tog ledningen insåg att nya bibelforskare behövde få lära sig de grundläggande sanningarna på ett mer systematiskt sätt. Därför gavs boken Guds Harpa ut i november 1921 (på svenska 1923). De som tog emot boken fick även en bibelkurs baserad på boken. Kursen var utformad för självstudier och hjälpte människor att förstå ”Guds plan för att välsigna mänskligheten med evigt liv”. Hur fungerade kursen i praktiken?

När någon tog emot ett exemplar av boken fick han också ett litet kort där det stod vilka sidor i boken han skulle läsa. Veckan därpå fick han ett nytt kort med posten som innehöll frågor på det han hade läst. Längst ner på det kortet fanns en ny läsuppgift för följande vecka.

Under 12 veckor fick den som studerade ett nytt kort i veckan med posten från den lokala klassen, eller församlingen, av bibelforskare. Det var ofta de äldre eller andra som hade svårt att gå från hus till hus som skickade korten. Anna Gardner från Millvale i Pennsylvania i USA berättade: ”När boken Guds Harpa gavs ut fick min syster Thayle mer att göra. Hon hade svårt att gå, så hon kunde i stället sitta och skicka ut korten med frågor varje vecka.” När kursen var avslutad fick den som studerade ett personligt besök av någon i församlingen som kunde hjälpa honom eller henne att lära sig mer om Bibeln.

DET FORTSATTA ARBETET

Vid slutet av året skickade broder Rutherford ett brev till alla klasser. Han skrev: ”Det har blivit avgivet ett större och mer effektivt vittnesbörd detta år än under något annat år under skördeperioden.” Men han blickade också framåt och tillade: ”Mycket arbete återstår. Uppmuntra fler att ta del i denna välsignade tjänst.” Bibelforskarna följde uppenbarligen den här uppmaningen. År 1922 skulle bli ett år då de oförskräckt annonserade riket som aldrig förr.

Orädda vänner

Bibelforskarna visade att de älskade varandra som bröder och systrar genom att hjälpa varandra. Det krävdes mod för att vara ”en bror i svåra tider”, som följande upplevelse visar. (Ords. 17:17)

Tisdagen den 31 maj 1921 bröt det ut raskravaller i Tulsa i Oklahoma i USA. Bakgrunden var att en svart man hade gripits och anklagats för våldtäkt på en vit kvinna. En mobb på mer än 1 000 vita män drabbade samman med en mindre grupp svarta, och sedan spred sig oroligheterna snabbt till stadsdelen Greenwood, där det bodde mest svarta. Mer än 1 400 bostäder och affärer plundrades och brändes. Det officiella dödstalet var 36, men det faktiska antalet döda kan ha varit flera hundra.

Broder Richard Hill, en svart bibelforskare som bodde i Greenwood, berättade vad som hände: ”Den kväll kravallerna bröt ut hade vi vårt möte som vanligt. Efter mötet hörde vi skottlossning från centrum, och det höll fortfarande på när vi gick och lade oss.” Nästa morgon, onsdagen den 1 juni, hade situationen förvärrats. ”Folk kom och sa att vi borde försöka ta oss till en stor samlingslokal för att söka skydd.” Så broder Hill, hans fru och deras fem barn flydde dit. Där hade uppskattningsvis 3 000 svarta samlats, och de fick skydd av nationalgardet, som hade kallats in för att återupprätta lag och ordning.

Samtidigt gjorde Arthur Claus, en vit broder, något riktigt modigt. ”När jag hörde att det pågick kravaller i Greenwood och att man plundrade och brände ner hus, bestämde jag mig för att bege mig dit och ta reda på hur det var med min gode vän, broder Hill.”

Arthur Claus använde Guds Harpa när han undervisade en klass med 14 barn.

När han kom fram till familjen Hills hus möttes han av en vit granne med ett gevär i handen. Grannen, som också var en vän till familjen, utgick från att Arthur var en av upprorsmakarna. ”Vad har du här att göra?” skrek han till Arthur.

”Om han inte hade blivit nöjd med mitt svar skulle han ha skjutit mig”, berättade Arthur. ”Jag fick honom att förstå att jag var broder Hills vän och att jag hade varit hemma hos familjen många gånger.” Tillsammans lyckades Arthur och den här grannen se till att huset inte plundrades.

Ganska snart fick Arthur reda på var broder Hill och hans familj befann sig och att svarta inte fick lämna samlingslokalen utan ett dokument undertecknat av den ansvarige generalen, Barrett. Arthur berättade: ”Det var inte så lätt att få tag i generalen. Men när jag fick tag i honom och berättade vad jag tänkte göra frågade han: ’Tar du ansvar för den här familjens säkerhet och ser till att de får det de behöver?’ Självklart tog jag mer än gärna på mig det.”

Med dokumentet i handen skyndade sig Arthur till samlingslokalen. Han visade det för en officer som utropade: ”Det var värst, det är ju undertecknat av generalen själv! Vet du om att du är den förste som får lov att ta med någon härifrån?” De letade sig fram till broder Hill och hans familj, och de kunde alla tränga ihop sig i Arthurs bil och åka hem.

Arthur såg till att familjen Hill var i säkerhet. Det gjorde stort intryck på andra att han hade varit en sådan orädd och omtänksam vän. Arthur berättade: ”Grannen som hjälpte till att skydda familjens hus fick en väldigt positiv bild av sanningen. Och flera andra som också hade sett att vi inte har någon rasbarriär – att alla bland Guds folk är jämlika – ville också gärna höra mer om riket.”

a Den här tidskriften började ges ut på svenska från april 1924 under namnet Den Gyllne Tidsåldern. Den fick namnet En Ny Värld 1938 och Vakna! 1948.