Godis till hundarna

Vittnena var inte bara trevliga mot människor, utan också mot mina hundar. En av dem som brukade stå vid vagnarna var Elaine, och en dag gav hon mina två terrier lite godis. Efter det började hundarna dra i kopplet så fort vi kom i närheten av ’godishörnan’.

Under några månader gick vi dit. Hundarna fick alltid lite godis och jag småpratade alltid lite med vittnena, men jag var lite avvaktande. Jag var över 70, och jag visste inte riktigt vad vittnena trodde på. Jag hade blivit så besviken på flera protestantiska kyrkor, så jag tyckte att det var bäst att studera Bibeln på egen hand.

Under den här perioden såg jag vittnen stå med vagnar i lite olika delar av staden, och de var alltid så trevliga. Jag ställde en del frågor, och de svarade alltid med hjälp av Bibeln, och det gjorde att jag fick större förtroende för dem.

En dag frågade Elaine: ’Tror du att djur är en gåva från Gud?’ ’Det tror jag verkligen’, svarade jag. Då visade hon mig Jesaja 11:6–9. Det var en vändpunkt för mig, men jag ville fortfarande inte ta emot någon litteratur.

Dagarna efter det hade jag korta men intressanta samtal med Elaine och hennes man Brent. De föreslog att jag skulle läsa Matteus till Apostlagärningarna för att få en bra bild av vad det innebär att vara kristen, så det gjorde jag. Och lite senare började jag studera Bibeln med Brent och Elaine. Det var på sommaren 2016.

Jag tyckte om min bibelkurs och mötena på Rikets sal. Jag var så glad och tacksam för att jag fick lära mig vad det egentligen står i Bibeln. Drygt ett år senare blev jag döpt. Nu är jag 79, och äntligen har jag hittat den sanna religionen. Det känns helt otroligt att jag får vara en del av Jehovas globala familj.”