Två nya medlemmar av den styrande kretsen

DEN 5 OKTOBER 2024 kom det en spännande pålysning under årsmötet: Bröderna Jody Jedele och Jacob Rumph hade blivit förordnade som medlemmar av Jehovas vittnens styrande krets. Båda bröderna har tjänat Jehova troget i många år.

Jody Jedele föddes i Missouri i USA och växte upp i sanningen. I närheten av där de bodde fanns det lediga distrikt, så bröder och systrar från andra delar av landet kom ofta dit för att hjälpa till att predika. De här kärleksfulla vännerna gjorde stort intryck på honom. Jody blev döpt som ung tonåring den 15 oktober 1983. Han älskade tjänsten, så när han hade gått ut skolan började han som pionjär i september 1989.

När Jody var liten tog hans föräldrar med honom och hans syster till Betel vid olika tillfällen. Det här gjorde att de satte upp beteltjänsten som mål, och det målet nådde de båda. Jody kom till Betel i Wallkill i september 1990. Först fick han hjälpa till på städavdelningen och längre fram på sjukvårdsavdelningen.

Under den perioden ökade antalet förkunnare i några spansktalande församlingar i närheten, och det fanns ett stort behov av bröder där. Så Jody bytte över till en av dem och började lära sig spanska. Kort därefter träffade han Damaris, en syster som var pionjär i den kretsen. Efter ett tag gifte de sig, och hon började också på Betel.

2005 fick de lämna Betel för att kunna ta hand om sina föräldrar. Under den perioden var de pionjärer. Jody fick vara lärare i pionjärskolan, och han hjälpte till i sjukhuskommittén och i den regionala byggnadskommittén.

2013 blev broder och syster Jedele inbjudna till Betel i Warwick för att hjälpa till på byggprojektet där. Sedan dess har de även tjänat på Betel i Patterson och i Wallkill. Jody har arbetat på bygg- och projekteringsavdelningen och på sjukhusinformationstjänsten. I mars 2023 blev han förordnad som medhjälpare till tjänstekommittén. Han säger så här om de olika uppgifter han haft: ”Ibland kan man känna sig överväldigad när man står inför en ny uppgift. Men då måste man påminna sig om att lita på Jehova, för det är ju han som ser till så att vi kan göra det han vill att vi ska göra.”

Jacob Rumph föddes i Kalifornien i USA. När han var liten var hans mamma inte aktiv i församlingen, men hon försökte ändå lära honom sanningarna i Bibeln. Och varje år brukade han hälsa på hos sin farmor, som var ett aktivt Jehovas vittne. Hon hjälpte honom att få upp ögonen för sanningen, och när han var 13 år bad han om att få ett bibelstudium. Den 27 september 1992 döptes han, och då var han fortfarande i tonåren. Hans mamma började gå på mötena och i tjänsten igen, och både hans pappa och syskon gjorde framsteg och blev döpta.

När Jacob var liten lade han märke till att pionjärerna verkade så glada. Så i september 1995, när han hade slutat skolan, började han själv som pionjär. Och 2000 flyttade han till Ecuador för att hjälpa till där det var stort behov av förkunnare. Där träffade han Inga, en pionjärsyster från Kanada, och efter ett tag gifte de sig. Som nygifta tillhörde de en liten grupp av förkunnare i en mindre stad där i Ecuador. Idag är den gruppen en blomstrande församling.

Efter ett tag blev Jacob och Inga förordnade som specialpionjärer, och sedan fick de börja i kretstjänsten. 2011 fick de en inbjudan till den 132:a gileadklassen. Efter skolan har de tjänat på olika platser i världen och i olika former av tjänst. De har testat på beteltjänst, missionärstjänst och kretstjänst. Jacob har även varit lärare vid Skolan för kristna förkunnare.

På grund av covid-19-pandemin fick Jacob och Inga återvända till USA. De kom till Betel i Wallkill, och där fick Jacob övning på tjänsteavdelningen. Efter ett tag blev de förordnade tillbaka till avdelningskontoret i Ecuador, där Jacob fick ingå i avdelningskontorets kommitté. 2023 fick de flytta till Betel i Warwick. I januari 2024 blev Jacob förordnad som medhjälpare till tjänstekommittén. Han säger så här om de olika platser de har tjänat på: ”Det är inte platsen som gör att man trivs med en uppgift, utan människorna man får samarbeta med.”

Vi är så tacksamma för det hårda arbete de här bröderna utför, och vi uppskattar dem verkligen! (Fil. 2:29)